Kill Bill: Volume 1 – Wikipedia

Kill Bill: Volume 1
Kill Bill: Volume 1
Kill Bill: Volume 1
GenreAction
Kriminalare
RegissörQuentin Tarantino
ProducentLawrence Bender
ManusQuentin Tarantino
SynopsisQuentin Tarantino
Uma Thurman
SkådespelareUma Thurman
OriginalmusikRZA
FotografRobert Richardson
KlippningSally Menke
ProduktionsbolagA Band Apart
DistributionMiramax Films
PremiärUSA 10 oktober 2003 (USA)
3 december 2003 (Sverige)
Speltid111 minuter
LandUSA USA
SpråkEngelska
Japanska
Budget$30 miljoner
Intäkter$180 949 045
UppföljareKill Bill: Volume 2
IMDb SFDb Elonet

Kill Bill: Volume 1 är en amerikansk action-thriller från 2003, skriven och regisserad av Quentin Tarantino. Den filmades som en film, men då speltiden skulle ha blivit närmare fyra timmar delades den upp i två delar, Kill Bill: Volume 1 och Kill Bill: Volume 2.

Tarantino har själv påstått att den enkelspåriga handlingen i Kill Bill inte är det som han lagt ned mest tid på utan istället koncentrerat all kraft till visuell stil och postmoderna referenser. I Kill Bill mixar Tarantino massvis med olika stilar. Några av dessa stilar är italienska spaghettivästernfilmer, japanska samurajfilmer, kinesiska kampsports- "wuxia"filmer, kung-fufilmer samt europeiska exploitationfilmer. Tarantino skrev de 30 första sidorna av manuset till Kill Bill i Stockholm 1994, men gjorde avbrott i skrivandet på grund av att han hade skrivit på för andra projekt. Han påbörjade arbetet efter Jackie Brown.[1]

Volume 1 är rankad 152 (juli 2022) på IMDbs lista över de 250 bästa filmerna någonsin.[2]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Historien börjar under en repetition inför ett bröllop i en kyrka som slutar i ett blodbad. Bruden, Beatrix Kiddo (Uma Thurman), har rymt undan sin tidigare betydligt äldre pojkvän Bill (David Carradine) och gömt sig i en småstad där hon försökte starta ett nytt liv.

Tidigare jobbade Beatrix som Bills personliga yrkesmördare. Hon reste världen över för att slutföra Bills olika uppdrag, alltså hans fiender. En dag får Kiddo reda på att hon väntar barn med Bill och flyr för att barnet ska få en normal framtid.

Flera månader senare hittar Bill henne i kyrkan, med en ny man och de håller på med en övning inför ett bröllop. Han blir rasande och tillkallar några av sina andra mördare, med hjälp av dem slutar repetitionen för bröllopet i ett blodbad.

Bill skjuter Beatrix i huvudet, hon dör dock inte utan vaknar upp fyra år senare på sjukhus. Ursinnig beslutar hon sig för att döda varenda en av dem som har förstört hennes liv.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

  Uma Thurman  –  The Bride
  Lucy Liu  –  O-Ren Ishii
  Vivica A. Fox  –  Vernita Green
  Daryl Hannah  –  Elle Driver
  David Carradine  –  Bill
  Michael Madsen  –  Budd
  Julie Dreyfus  –  Sofie Fatale
  Chiaki Kuriyama  –  Gogo Yubari
  Sonny Chiba  –  Hattori Hanzo
  Gordon Liu  –  Johnny Mo
  Michael Parks  –  Earl McGraw
  Michael Bowen  –  Buck
  Jun Kunimura  –  Boss Tanaka
  Kenji Ohba  –  Shiro
  James Parks  –  Edgar McGraw
  Sakichi Satô  –  Charlie Brown
  Jonathan Loughran  –  Trucker
  The 5.6.7.8's  –  sig själva

Musik[redigera | redigera wikitext]

Originalmusiken till filmen skrevs av hiphopproducenten och rapparen RZA. RZA sjöng även in en sång till filmen men den användes inte men finns med på skivan med filmmusiken. "Bang Bang (My Baby Shot Me Down)" med Nancy Sinatra är det viktigaste musikstycket i filmen enligt Tarantino och spelas i filmens förtexter efter att Bill har skjutit The Bride i prologen.

Låtlista på officiella soundtracket[redigera | redigera wikitext]

  1. "Bang Bang (My Baby Shot Me Down)" av Nancy Sinatra – 2:40
  2. "That Certain Female" av Charlie Feathers – 3:02
  3. "The Grand Duel (Parte Prima)" av Luis Bacalov – 3:24
  4. "Twisted Nerve" av Bernard Herrmann – 1:27
  5. "Queen of the Crime Council" dialog av Lucy Liu och Julie Dreyfus – 0:56
  6. "Sette note (Pt. 1 - Film Version)" ac Vince Tempera – 2:29
  7. "Run Fay Run" av Isaac Hayes – 2:46
  8. "Green Hornet" av Al Hirt – 2:18
  9. "Battle Without Honor or Humanity" av Tomoyasu Hotei – 2:28
  10. "Don't Let Me Be Misunderstood / Esmeralda Suite" av Santa Esmeralda med Leroy Gomez – 10:29
  11. "Woo Hoo" av The 5.6.7.8's – 1:59
  12. "Crane / White Lightning" av RZA / Charles Bernstein – 1:37
  13. "The Flower of Carnage" 修羅の花 av Meiko Kaji – 3:52
  14. "The Lonely Shepherd" av James Last & Gheorghe Zamfir – 4:20
  15. "You're My Wicked Life" dialog av David Carradine, Julie Dreyfus och Uma Thurman – 1:14
  16. "Ironside" (utdrag) av Quincy Jones – 0:16
  17. "Super 16" (utdrag) by Neu! – 1:06
  18. "Yakuza Oren 1" av RZA – 0:22
  19. "Banister Fight" av RZA – 0:21

Låtar som inte är med på soundtracket[redigera | redigera wikitext]

Inspiration[redigera | redigera wikitext]

Quentin Tarantino har ett stort antal inspirationskällor till filmen. De viktigaste inkluderar: För en handfull dollar, Lady Snowblood, Yojimbo – Livvakten, Bruden bar svart, En främling kom för att hämnas, Jakten på bröderna Clemens, Drakens år, Ichi the Killer, Gringo: Professionell Pistolero, Hämndens timme, Yakuza - blodets brödraskap, Thriller – en grym film, Coffy, Hattori Hanzô: Kage no Gundan, Den gode, den onde, den fule, Mannen från Tokyo och Furyô anego den: Inoshika Ochô.[3]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladets recensent Jan-Olov Andersson gav filmen tre plus av fem möjliga i betyg.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.youtube.com/watch?v=vZkHS1Fqc10
  2. ^ 250 bästa filmerna någonsin
  3. ^ https://www.imdb.com/title/tt0266697/movieconnections
  4. ^ Jan-Olov Andersson, Aftonbladet, 3 december 2003.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Quentin Tarantino
Regi och manus
1990-talet
De hänsynslösa (1992) · Pulp Fiction (1994) · Jackie Brown (1997)
2000-talet
2010-talet
Kortfilmer
Endast manus
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kill_Bill:_Volume_1&oldid=51192021”