Katarina Brodin – Wikipedia

Katarina Brodin
Tid i befattningen
1995–1998
Företrädare Lars Grundberg
Efterträdare Elisabet Borsiin Bonnier
Född 8 september 1934
Örebro, Örebro län, Sverige
Död 24 maj 2022 (87 år)
Danderyds distrikt, Stockholms län, Sverige
Nationalitet Svensk Sverige
Yrke Diplomat

Katarina Brodin, född Barck[1] 8 september 1934 i Örebro,[2] död 24 maj 2022 i Danderyds distrikt i Stockholms län,[3] var en svensk statsvetare och diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon avlade civilekonomexamen vid Helsingfors handelshögskola 1955[1] och studerade internationell politik vid American University i Washington D.C. 1955–1956[4] med stöd av ett Fulbright-stipendium. Hon studerade som British Council-stipendiat[källa behövs] vid London School of Economics 1958–1959 och avlade politices magister-examen vid Helsingfors universitet 1959. År 1971 avlade hon filosofie licentiat-examen vid Stockholms universitet och 1977 filosofie doktorsexamen där.[4]

Brodin tjänstgjorde som redaktör och forskare[1] vid Utrikespolitiska institutet 1961–1974[4] och som forskare[1] vid Försvarets forskningsanstalt 1974–1976. Åren 1976–1984 var hon sakkunnig vid Försvarsdepartementet och 1984–1991 departementsråd vid Politiska avdelningen på Utrikesdepartementet. Hon var minister vid ambassaden i Helsingfors 1991–1995 och ambassadör i Tallinn 1995–1998.[4]

Katarina Brodin var ledamot av NORDSAM 1978–1980, expert i 1978 års försvarskommission 1978–1979, expert i 1988 års försvarskommission 1989–1990 samt ledamot av Skandinaviska Enskilda Bankens råd för samhällsekonomiska frågor 1980–1992.[4] Hon invaldes 1979 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och var därmed den första kvinnan som invaldes i akademien.[5]

Hon var dotter till professor Per Olov Barck och filosofie magister Kajsa Krook. Hon gifte sig första gången 1961 med kapten Ulf Brodin och andra gången 1982 med överste av första graden Per Ahlin.[1] Katarina Brodin är begravd på Danderyds kyrkogård.[6]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Finlands utrikespolitiska doktrin. En innehållsanalys av Paasikivis och Kekkonens uttalanden åren 1944–1968 (Läromedelsförlagen, Stockholm 1971).
  • Förenta staternas officiella utrikespolitiska doktrin. En analys av officiella amerikanska uttalanden åren 1970–1972 (Utrikespolitiska institutet, Stockholm 1973).
  • Analys av utrikespolitiska doktriner. Utvärdering av ett forskningsprojekt (Utrikespolitiska institutet, Stockholm 1973).
  • Hot och försvar. Några centrala frågeställningar i finländsk säkerhetspolitik (Centralförbundet Folk och Försvar, Stockholm 1975).
  • Studiet av utrikespolitiska doktriner. Teori och två empiriska tillämpningar (doktorsavhandling; Försvarsdepartementet, Stockholm 1977).
  • Säkerhetspolitisk utveckling i Norden (Försvarsdepartementet, Stockholm 1978).
  • Avspänningen i öst och väst (med Ingjald Starråker; Försvarsdepartementet, Stockholm 1979).
  • ”Finland och stabiliteten i Norden”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar, 1979, s. 311–319.
  • Internationell säkerhetspolitisk miljö. Framtida hot och konflikter (med Sven G. Linder och Sven Erik Östling; Försvarsdepartementet, Stockholm 1980).
  • Hot och säkerhet (med Sven G. Linder och Sven Erik Östling; Centralförbundet Folk och Försvar, Stockholm 1981).
  • Säkerhetspolitisk utveckling i Nordeuropa (Försvarsdepartementet, Stockholm 1982).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 186. ISBN 91-630-4181-2 .
  2. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  3. ^ ”Katarina Brodin”. Ratsit AB. Arkiverad från originalet den 23 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220723180714/https://www.ratsit.se/19340908-Katarina_Brodin_Djursholm/ysgErH9rBiTioYPLr8fLCwL5lA4_6ryuQ2Vsn6nb8uQ. Läst 23 juli 2022. 
  4. ^ [a b c d e] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 93. ISBN 91-975132-7-X .
  5. ^ Cronenberg, Arvid, ”Från första världskriget till nutid”, i Norberg, Erik, Fäderneslandets försvar. Kungl. Krigsvetenskapsakademien 1796–1996, Stockholm: Atlantis, 1996, s. 293, ISBN 91-7486-334-7 .
  6. ^ Brodin, Katarina på SvenskaGravar.se
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Katarina_Brodin&oldid=51302440”