Josef Klehr – Wikipedia

Josef Klehr
Oberscharführer
Född17 oktober 1904
Langenau, Provinsen Schlesien, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död23 augusti 1988 (83 år)
Leiferde, Niedersachsen, Västtyskland
Inträde1932 (SS)
1939 (Waffen-SS)
Tjänstetid1932–1945
BefälChef för gasningsavdelningen i Auschwitz-Birkenau
Utmärkelser Krigsförtjänstkorset av andra klassen

Josef Klehr, född 17 oktober 1904 i Langenau, död 23 augusti 1988 i Leiferde, Tyskland, var en tysk SS-Oberscharführer och lägervakt i flera nazistiska koncentrationsläger. Vid den första Auschwitzrättegången dömdes han till livstids fängelse.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Klehr föddes i Langenau i Övre Schlesien. Hans far arbetade som vakt vid en fånganstalt. Efter avslutade skolgång utbildade sig Klehr till snickare. År 1932 blev han medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Schutzstaffel (SS). Två år senare anställdes han som vårdbiträde vid ett psykiatriskt sjukhus. Han var även verksam som fängelsevakt. Han blev medlem i Waffen-SS 1939 och placerades för vakttjänst i koncentrationslägret Buchenwald. Året därpå tjänstgjorde han som sjukvårdare i Dachau för att i oktober 1941 bli kommenderad till Auschwitz. I Auschwitz tjänstgjorde han som så kallad SS-Sanitätsdienstgrad (ungefär SS-sjukvårdare) och var chef för sjukvårdarna i lägersjukhuset (Häftlingskrankenbau). Klehr var ansvarig för att döda arbetsodugliga fångar med fenolinjektioner. Selektionen utfördes av SS-läkare som Josef Mengele och Heinz Thilo, medan fenolinjektionerna vanligen administrerades av Klehr eller Herbert Scherpe.[1]

Fångar utvalda att ”nålas” skulle inställa sig i block 20. Därifrån kallades de in i behandlingsrummet en åt gången och fick sätta sig i en stol, två fångfunktionärer höll fast händerna på fången medan en tredje täckte ögonen med en handduk. Klehr stack sen in nålen i offrets hjärta och injicerade fenol. Kroppen kastades in i det angränsande tvättrummet och näste fånge kallades omedelbart in.[2]
Förstörd gaskammare i Auschwitz.

År 1943 blev Klehr chef för desinfektionsenheten, vilket innebar att han ansvarade för lägrets förråd av Zyklon B och för att gaskamrarna försågs med denna.[3]

I juli 1944 förflyttades Klehr till ett av Auschwitz satellitläger, Gleiwitz I, där han blev chef för baracker avsedda för sjuka fångar. Efter Auschwitzkomplexets evakuering i januari 1945, kommenderades han till fronten i Tjeckoslovakien.

Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskrigets slut greps Klehr och internerades i ett krigsfångeläger i Böblingen. Han dömdes till tre års fängelse för att ha tillhört SS. Han frisläpptes 1948 och kom att arbeta som snickare i Braunschweig.

År 1960 arresterades Klehr på nytt och ställdes inför rätta vid den första av de två Auschwitzrättegångarna i Frankfurt am Main (1963-1965). Klehr dömdes till livstids fängelse och ytterligare femton års fängelse för mord på minst 475 personer och medhjälp till mord på minst 1 000 personer. Han släpptes ur fängelset 1988 och avled samma år.

Drei Deutsche Mörder[redigera | redigera wikitext]

I reportagefilmen Drei Deutsche Mörder. Aufzeichnungen über die Banalität des Bösen (1979) intervjuar Ebbo Demant Josef Klehr, Josef Erber och Oswald Kaduk om Auschwitz och deras självförståelse som före detta lägeranställda.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lifton 1986, s. 259.
  2. ^ Piper 2003, s. 147.
  3. ^ Hilberg 1985, s. 891.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bezwińska, Jadwiga; Czech, Danuta (1973) (på tyska). KL Auschwitz in den Augen der SS : Höss, Broad, Kremer. Auschwitz: Verlag des Staatlichen Auschwitz-Museums 
  • Demant, Ebbo (1979) (på tyska). Auschwitz – ”Direkt von der Rampe weg...”: Kaduk, Erber, Klehr: Drei Täter geben zu Protokoll. Hamburg: Rowohlt. ISBN 3-499-14438-7 
  • Hilberg, Raul (1985) (på engelska). The Destruction of the European Jews. New York: Holmes & Meier. ISBN 0-8419-0832-X 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Lifton, Robert Jay (1986) (på engelska). The Nazi Doctors: Medical Killing and the Psychology of Genocide. London: Macmillan. ISBN 0-333-43262-2 
  • Piper, Franciszek (2003), ”Direkta metoder att döda fångar”, i Piper, Franciszek; Świebocka, Teresa, Auschwitz: nazisternas dödsläger, Oświe̜cim: Statliga museet Auschwitz-Birkenau, s. 137–147, ISBN 83-88526-52-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]