Johan Tobias Sergel – Wikipedia

Johan Tobias Sergel
Sergel avporträtterad i Florens av Ludwig Guttenbrunn, iklädd Nationella dräkten och med Vasaorden runt halsen, troligen 1780-talet.
Född	28 augusti 1740 Stockholm
Död	24 februari 1814 (73 år) Stockholm
Begravningsplats	Adolf Fredriks kyrkogård[1][2][3] kartor
Föräldrar	Christoffer Sergell
Konstnärskap
Fält	Skulptör, tecknare, bildhuggare
Utbildning	Ritareakademien
Priser	Vasaorden, 1782 Ritareakademiens stora guldmedalj 1761
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Johan Tobias Sergel, före adlandet 1808 Sergell, född 28 augusti 1740 i Stockholm, död 26 februari 1814 i Stockholm, var en svensk bildhuggare, målare och tecknare. Han var stamfar till ätten Sergel, far till Gustaf Sergel och farfars far till Birger Sergel.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johan Tobias Sergel var son till det tyska konstnärsparet Christoffer Sergell och Elisabet Swyrner, vilka flyttat till Sverige året innan sonen föddes. Fadern var hovbrodör, liksom hans systrar, brodöserna Anna Sibylla Sergell (en annan namnversion är Anna Brita Sergell) och Maria Sofia Sergell.

Sergels talanger upptäcktes tidigt och han fick undervisning av Jean Eric Rehn och Jacques Adrien Masreliez. År 1757 började han som elev hos den från Frankrike inkallade Pierre Hubert L'Archevêque, som modellerade Gustav II Adolfs staty, Stockholm. Han assisterade också denne vid utförande av två statyer för kungliga slottet. En annan viktig händelse i hans tidiga utveckling var hans möte med gravören Per Floding, som introducerade honom i den nyantika stilen.

Studieresa till Frankrike och Italien[redigera | redigera wikitext]

Vid nitton års ålder fick Sergel fast lön på Kungliga slottsbyggnadsstaten, och två år senare erhöll han Ritareakademiens stora guldmedalj. År 1767 kunde han genom ett reseunderstöd på 3 000 daler silvermynt göra en studieresa till Paris, Rom och Neapel. Under ett år fördjupade han sig i de antika konstverken, ett år under vilket han själv inte producerade någonting. Skulpturer med inspiration från hans utlandsvistelse är bland andra Vattennymfen (hans första självständiga verk), Vilande Faun och Den döende Otryades. Ludvig XV av Frankrike beställde av honom skulpturen Amor och Psyke, men kungen dog medan verket bara var halvfärdigt. Det köptes då i stället av Gustav III, som alltmer hade börjat intressera sig för den lovande konstnären.

Arbete i Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Efter tolv år utomlands kallades han till Sverige av Gustav III. Något motvilligt reste han till Stockholm – han hade just valts in som medlem i den franska konstakademien – och utnämndes till kunglig bildhuggare. Han hade också erbjudits av Katarina II att bosätta sig i Ryssland, men tackat nej till anbudet. Amor och Psyke skulpterades nu färdigt. År 1780 blev han professor vid Konstakademien och 1782 riddare av Vasaorden. Trots de stora framgångarna och många amorösa äventyr var Sergel ibland melankolisk och brottades stundom med självmordsplaner.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

En avgörande förändring i hans liv inträffade när han 1783 träffade värdshusflickan Anna-Rella Hellström. Hon blev hans älskarinna, och deras kärleksmöten skildrade han i flera humoristiska och starkt erotiska teckningar, men också i innerliga skildringar av familjelivet. Efter en resa med Gustav III flyttade Sergel och Anna Rella in i en ateljévåning i sedermera Sergelhuset i kvarteret Beridarebanan söder om Hötorget i Stockholm. Anna Rella födde fyra barn, av vilka två överlevde. Tiden med henne och barnen var den lyckligaste tiden i hans liv. Åren blev inte så många: hon dog redan 1796. Under de sista arton åren av sitt liv blev han såväl hovintendent som adlad. Hans grav finns på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

• Riddare av Vasaorden den 22 juli 1782
• Riddare av Nordstjärneorden den 2 november 1795
• Adlad - 24 januari 1808 till Sergel (samma dag som Gustav III:s staty invigdes)^[4]

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

• Två skulpturer av Clio och Axel Oxenstierna i en sockelgrupp till Gustav II Adolfs staty, Stockholm
• Gustav III:s staty, rest 1808, på Skeppsbron i Stockholm
• Byst av Gustav III i marmor 1792 och i bronsavgjutningar i Näckrosdammen, Göteborg och i Mästarnas Park i Hällefors

Johan Tobias Sergel är representerad på bland annat Bonniers porträttsamling, Nationalmuseum^[5], Norrköpings konstmuseum^[6], Göteborgs konstmuseum^[7], Teckningsmuseet i Laholm, Uppsala universitetsbibliotek^[8] och Hotell Sergel Plaza i Stockholm. Han har lånat sitt namn åt bland annat Sergels torg, Sergelarkaden och Sergelgatan i Stockholm samt Sergels väg i Malmö.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

• 
  Vilande faun (1774), Konstmuseet Sinebrychoff, Helsingfors.
• 
  Vilande faun i Thielska galleriets trädgård, Stockholm.
• 
  Amor och psyke, Nationalmuseum, Stockholm.
• 
  Amor och psyke (1789), Konstmuseet Sinebrychoff, Helsingfors.
• 
  Den döende Otryades, gipsskulptur. Göteborgs konstmuseum.
• 
  Mars och Venus, gipsskulptur. Göteborgs konstmuseum.
• 
  Mars och Venus (1772), detalj.
• 
  Sockelgruppen med Axel Oxenstierna och Clio på sockeln till Gustav II Adolfs staty, Stockholm.
• 
  Fama-skulpturen, på norra sidan om Gustav II Adolf-monumentet.
• 
  Reliefer av general Hans Christoff Königsmarck (?) och general Karl Gustav Wrangel (?) på östra sidan av Gustav II Adolf-monumentet.
• 
  Reliefer av general Lennart Torstensson (?) och general Johan Banér (?) på västra sidan av Gustav II Adolf-monumentet.
• 
  Gustav III:s staty på Skeppsbron i Stockholm.
• 
  Drottning Sofia Magdalena, 1783.
• 
  Tobias Sergels gravvård på Adolf Fredriks kyrkogård.
• 
  Porträttbyst av Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp omkring 1791. Idag utställd på Orangerimuseet.
• 
  Göran Strååts staty av Sergel på Sergelgatan i Stockholm, på platsen för Sergelhuset
• 
  Porträttbyst av Carl Johan Ridderstolpe, skulpterad 1786.
• 
  Skulpterat självporträtt från 1793.
• 
  Självporträtt, lavering från 1793 med sonen Gustaf i famnen och med sambon Anna-Rella Hellström.
• 
  Satiriskt självporträtt av Johan Tobias Sergel.
• 
  Carl Michael Bellman på en skämtbild av Sergel.
• 
  Teckning av Carl Michael Bellman, omkring 1790.
• 
  Sergel och Carl August Ehrensvärd "mellan Italiens vinberg och Nordens granbackar", tecknad av Sergel.

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Sergelhuset, Sergels ateljé på Sergelgatan 1

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

• Sergelska bref : efterskrift till "Johan Tobias Sergel, hans lefnad och verksamhet" / av Georg Göthe.. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1900. Libris 17105428. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/SergelJT/titlar/SergelskaBref/sida/I/faksimil?om-boken 
• Sergel : [Handteckningar i Nationalmuseum.] Red. : John Kruse. Teckningar i Nationalmuseum, utg. af Föreningen för grafisk konst ; [2]:1-2. Stockholm. 1909-1912. Libris 3046463 
• Ett bref från J.T.Sergel till J.N.Byström dateradt Stockholm d. 26 mars 1811 : [Meddeladt af G.G. = Georg Göthe.]. Stockholm. 1914. Libris 3046462 
• Teckningar : ett urval reproduktioner i färgfaksimil, tontryck och svarttryck / förord av Erik Wettergren ; inledning av Oscar Antonsson ; beskrivande katalog av Gunnar Jungmarker ; i bildurvalet har även deltagit Ragnar Hoppe. Ur Nationalmusei handteckningssamling. Utg.: John Kroon ; 4. Malmö: Malmö ljustrycksanst. 1945. Libris 1421275 
• Johan Tobias Sergel 1740-1814 : september 1969. katalog 28. Stockholm: Galerie Aronowitsch. 1969. Libris 10247151 
• Drawings of Johan Tobias Sergel / [ed. by] Per Bjurström ; catalog by Ulf Cederlöf. Chicago visual library. Chicago. 1979. Libris 4719210. ISBN 0-226-69420-8 
• Skulpturer och teckningar : Sculptures and drawings = Skulpturen und Zeichnungen. Niloe-biblioteket. Konstserien, 99-0177955-3 ; 5. Uddevalla: Niloe. 1980. Libris 7602671. ISBN 9171020810 
• Johan Tobias Sergel : tegninger  : Nasjonalgalleriet, kobberstikk- og håndtegningsamlingen, 2. oktober - 28. november 1993 / [utstilling og katalog: Knut Berg ...]. Oslo: Nasjonalgalleriet. 1993. Libris 7696074. ISBN 82-90744-26-9 
• Sergel och hans romerska krets : europeiska terrakottor 1760-1814. Nationalmusei utställningskatalog, 0585-3222 ; 636. Stockholm: Nationalmuseum. 2004. Libris 9496637. ISBN 91-7100-702-4 

Källor[redigera | redigera wikitext]

• www.svenskakonstarer.se
• Nordisk familjebok
• Svenskt konstnärslexikon, Allhems Förlag, Malmö Libris 8390296

Noter[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

• Antonsson, Oscar (1942). Sergels ungdom och romtid. Sveriges allmänna konstförenings publikation, 99-0481499-6 ; 50. Stockholm: Norstedt. Libris 633540 
• Bjurström, Per (1976). Sergel tecknar. Stockholm: Nationalmuseum. Libris 7602143. ISBN 91-7100-099-2 
• Brising, Harald (1914). Sergels konst. Stockholm: Norstedt. Libris 635210. https://runeberg.org/bhsergel 
• Brunner, Ernst, Marmormolnet, om bildhuggaren Sergel, Bonniers 2020
• Göthe, Georg (1898). Johan Tobias Sergel : hans lefnad och verksamhet. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 640896 
• Göthe, Georg (1921). Johan Tobias Sergels skulpturverk. Stockholm: Norstedt. Libris 302622 
• Josephson, Ragnar (1955). Bellman, Kellgren, Sergel. Stockholm: Natur och kultur. Libris 22220 
• Josephson, Ragnar (1956). Sergels fantasi. Stockholm. Libris 1325324 
• Looström, Ludvig (1914). Johan Tobias Sergel : en gustaviansk tidsbild. Stockholm: Cederquists grafiska. Libris 633532 
• Marttila, Esa K. (2006). Till monumentens försvar : en studie i Sergels konst. Studier i konsthistoria, 1104-442X ; 28. Umeå: Institutionen för konstvetenskap, Umeå universitet. Libris 11224647. ISBN 91-7264-129-0 
• Olausson, Magnus: Johan Tobias Sergel (Sergell) i Svenskt biografiskt lexikon (2003–2006)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Wikimedia Commons har media som rör Johan Tobias Sergel.
  Bilder & media
• Johan Tobias Sergel hos Europeana