Johan Petter Holmström

Johan Petter Holmström
Född27 september 1820
Balsby
Död7 maj 1900 (79 år)
Öljehult
NationalitetSvensk
Andra namnCarl Pettersson, Svarte Petter, Skurne Petter
Yrke/uppdragBleckslagare, lumpsamlare
Ur Kalmar tidning onsdagen den 3 augusti 1887. Här omnämns mordet i Vallarum, där sonen Fredrik Carlsson är en av de tilltalade. Det beskrivs att hans far ”på grund af sin mörka tattarehy kallas Swarte Petter. Den tilltalade, som varit bleckslagare, har ett mycket lömskt, frånstötande yttre”.

Johan Petter Holmström, alias Carl Pettersson, även känd som Svarte Petter eller Skurne Petter, född 27 september 1820 i Balsby i Nosaby socken, död 7 maj 1900 i Öljehults socken, var en svensk kringresande bleckslagare och lumpsamlare som på sin tid var en beryktad brottsling och välkänd i svensk massmedia.

Bland befolkningen omtalades han ända in på 1900-talet som den vilde och fruktade "tattarhövdingen".[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och signalement[redigera | redigera wikitext]

Johan Petter Holmström föddes som son till lumpsamlaren och glashandlaren Carl Holmström och hans hustru Brita Maria Hofdahl.[2] Han tillhörde resandefolket och härstammade på fädernet från romen Peter Christophersson Frantzwagner (c.1675-1756) som invandrade till Sverige via Danmark i slutet av 1600-talet.[3][4] Om sin barndom berättade Holmström att han vid fjorton års ålder, då fadern hade dött, hade lämnat hemmet och därefter försörjt sig på att sälja lump och kryddor. Han kunde läsa, men inte skriva. Holmström hade flera syskon som levde ett resandeliv. Hans äldre bror, lumpsamlaren Axel (1816-1845) blev mördad i Gräsma, Huaröds socken av en "kringstrykande lösdrivare".[5]

Han fick öknamnen ”Svarte Petter” eller ”Skurne Petter”, med anledning att han hade ärr i ansiktet efter att ha blivit knivskuren i tidigare slagsmål. Anledningen till namnet "Svarte Petter" kom sig av hans mörka hy. Signalementet med referenser till hans mörka hy är ständigt återkommande. Vid ett tillfälle beskrivs hans utseende som ”djupt kolsvart stripigt hår, lömsk och tjuvaktig”. Han beskrivs även ha burit stora svarta polisonger.[6]

Ett liv i kriminalitet[redigera | redigera wikitext]

I kyrkoböckerna noteras "Svarte Petter" under sina första trettio år som bleckslagare och lumpsamlare samt sammanlevande med den tre år äldre ”kringstrykande pigan” Johanna Sofia Lindgren (1817-1864). Hon var ättling till resandeanfadern Per Jönsson Hellbom Lindgren. "Svarte Petter" kallade sig 1847 för Johan Pettersson, med anledning av att han var efterlyst för stöld.[7] Även hans ”fästekvinna” Johanna Sofia använde sig av skiftande namn, däribland Sofia Fredriksdotter och Johanna Pettersson. "Svarte Petter" kyrkoskrevs 1850 i Gladsax nr 22 under falsk identitet. Han uppges inflyttat från Vittaryds församling. [8][9][10] Han gifte sig under samma falska identitet i Gladsax kyrka 1851.[11] Under en rannsakning flera år senare uppdagades hans verkliga identitet, och han straffades även för detta, då han identifierades som Johan Petter Holmström.[12] Han erkände sedan att han själv hade förfalskat sina personhandlingar, troligen i samband med en inflyttningsattest. Enligt Polisunderrättelser efterlystes ”Svarte Petter” för stöld 1885 och 1866, av samma anledning häktades han 1866 i Helsingborg.

I början av april 1859 häktades "Svarte Petter" tillsammans med sin fru Johanna och sönerna Carl och Gustav. Det var länsman Axel Fredrik Montan (1818-1910) själv som gripit dem och de anklagades för åtskilliga ”tillgrepp” i Rörums socken. Här beskrivs "Svarte Petter" i häktningsprotokollet med ”tvenne märken av knivskär i ansiktet, svart hår, blå ögon.” De placerades på Länscellfängelset i Kristianstad i väntan på rannsakning. I fängelset beskrivs hans utseende som ”svart hår, blå ögon, mörkt ansigte med ärr på kindbenen, 5 fot 8 tum”.[13] Han dömdes för stöld och urkundsförfalskning till böter och straffarbete i sex månader. Även de båda sönerna och Johanna Sofia dömdes, dock endast för stöld.

I april 1885 efterlystes ”Bleckslagaren Carl Pettersson från Asarums s:n i Blekinge och misstänkes han hafva tillgripit diverse tyger”. Han hade ”bland en stor samling tattare” besökt torgdagen i Västra Vrams socken och misstänktes för stöld. Polisen informerade allmänheten att spaningsarbetet inletts men att man dittills inte nått någon framgång.[14] Han dömdes 1887 av Listers häradsrätt till fyra månaders straffarbete och två års förlust av medborgerligt förtroende för häststöld.[15][16]

"Svarte Petter" hade det sämsta tänkbara rykte, varför allmogen försökte i möjligaste mån undvika honom och hans familj. Ett sätt att nå ut med information till befolkningen var att kontakta den lokala tidningen. I mars 1900 infördes en notis i Höganäs-Posten med rubriken ”Köp ej af tattare”, med ”Svarte Petter” som huvudperson[17]:

-"En landtbrukare från Lerberget köpte för en tid sedan en häst af en tattare, gemenligen kallad Svarte Petter. I tisdags kom polisen och tog hästen ifrån honom, ity att den var stulen i mällersta Sverige, skrifves till Höganäs-Posten".

"Svarte Petter" sammanlevde en period med Olivia Kristina Hult (1829-1892), som tidigare fött en oäkta son tillsammans med häradsvalackaren och spelmannen Lorens Brolin.[18]

Tattaredådet i Wallarum[redigera | redigera wikitext]

Det mest omskrivna fallet där "Svarte Petter" omnämns är vad som i tidningarna senare skulle bli känt som ”Tattaredådet i Wallarum”. I tidningarna beskrivs hur ”Svarte Petter” med ”sina lärjungar", däribland sonen Fredrik Carlsson och släktingen Andreas Magnusson Fredriksson, beväpnade med dolk och revolver, ska ha misshandlat och knivhuggit lantmannen och hemmansägaren Per Svärd så illa att denne senare avled till följd av skadorna.[19] I Wernamo tidning från den 3 mars 1882 går det att läsa[20]:

- "I Wallarum, omtaladt i förra numret, meddelas ytterligare, att en bland de af Svarte Peter och hans följe misshandlade landtmännen, Per Svärd, aflidlt af de sår han erhållit i bataljen med tattarne, och föga hopp finnes att de öfrige misshandlade kunna återställas. Svarte Peter och hans medbrottslingar ha gripits. Twå vagnslass s.k tattare med den fruktade Svarte Peter i spetsen ankommo i söndags å d. till Wallarum i Skåne, der kringstrykande vid ett föregående besök visat sig särdeles närgångna och långfingrade. Derför skyndade sex byamän till länsmannen för att få arresteringsorder på packet. Men då hvarken länsman eller fjerdingsman ville följa med, begåfvo sig de sex sjelfva till det ställe, der tattarne befunno sig. Då de der inkommit, släcktes ljuset, och Svarte Peter med följe började strax öfverfalla gubbarne med dolk och revolver, så att två af dem måste bäras derifrän. En har fått 15 svåra sår, deraf ett i lungan, som anses dödligt. En annan blef kastad ned i en brunn, der han måstc stå i flere timmar, tills barmhertiga menniskor kommo och uppdrogo honom. När länsmannen morgonen derpå kom, voro de manlige af följet borta - endast qvinnorna voro qvar, och dessa fingo följa med till häradshäktet. Spaning på tattarne fick man likväl, och troligen äro de nu häktade.”

De misstänkta lyckades hålla sig undan myndigheterna, trots deras leverne. Carlsson skickade emellertid ett brev, vars tilltänkta mottagare var hans syster Brita Maria Carlsson, som i denna stund satt frihetsberövad vid Kronohäktet i Ystad. Brevet var poststämplat ”Laholm 4/3 82”. Detta uppmärksammades av fängelsepersonalen som meddelade dåvarande stadsfiskalen Nils Axel Holm. Han lämnade upplysningen till redaktionen för Polisunderrättelser som den 7 mars publicerade att den eftersökte kunde befinna sig i Laholm eller i trakten däromkring.[21]

"Svarte Petters" son Fredrik Carlsson skulle gripas först fem år senare då han återfinns i fångrullan på Kronohäktet i Ystad den 2 juli 1887, införpassad av tillsyningsmannen vid Kronohäktet i Ängelholm åtalad av Färs Häradsrätt för dråp.[22] Han dömdes till 3 år och 3 dagars straffarbete samt förlust av medborgerligt förtroende i 5 år. Skånska Posten rapporterade om frihetsberövandet:

- "Nu, öfver 5 år derefter, har man fått tag i den ene, införpassad till cellfängelset i Ystad från Engelholms rådhusrätt, der han är dömd för tredje resan stöld med inbrott, för att der erhålla slutdom, enär det kommit i dagen, att han deltagit i det blodiga uppträdet 1882. Hans namn är Fredrik Pettersson Karlsson. Han är född 1851 i Listarums socken, der han har sin fader, Karl Petter, som på grund av sin tattarhy kallas Svarte Petter”.[23]

Även Filipstads och Bergslags tidning uppmärksammar gripandet. Likaledes som de övriga tidningarna, anmärks att Fredrik är son till ”Svarte Petter” och att fem år passerat sedan våldet i Vallerum. Vidare skriver tidningen att Fredrik erkänt att han varit på brottsplatsen vid den aktuella tidpunkten, men förnekar att han handlat med kniv.[24]

Svarte Petter och sina efterkommande[redigera | redigera wikitext]

Flera ur "Svarte Petters" släktkrets och efterkommande kom att kallas ”Svarte-Pettrarna”, med anledning av "Svarte Petters" ryktbarhet.[25] När sonen Nils Petter intogs på Kronohäktet i Ystad den 10 mars 1882, denna gången misstänkt för stöld, nämner fångvaktaren i signalementsbeskrivningen att han är son till ”Svarte Petter”.[26] När dottern Brita Maria var intagen på kronohäktet i Ystad gjorde fängelsepredikanten noteringen ”Dotter till illa beryktade tattaren Carl Petersson Svarte Petter kallad".[27]

I tidningarna omnämns de återkommande som ”Svarte Petters söner”. Denna objektifiering tycks vara vanligt förekommande för sönerna, som hela tiden blev påminda om sin tillhörighet. Tidningen Malmö Allehanda uttrycker 1871 den efterlängtade nyheten att sönerna till ”Svarte Petter” dömts till fängelse[28]:

-"De så kallade Swarte Petters söner, hvilka länge warit en sträd för befolkningen i sydöstra Skåne, hafwa äntdligen blifwit efter rannsakningar inför häradsrätten i Hammenhög dömda den ene till halftannat och den andre till 2 års straffarbete. De äro äfwen misstänkta för delaktighet i det å soldaten Lindström i oktober månad föröfwade mord".

De framstår vid rätten som listiga tjuvar och våldsmän och de var anklagade för överfall och stölder förövare gentemot förbipasserande efter vägarna. Åtskilliga av "Svarte Petters" barnbarn dömdes till fängelse för stöld och våldsbrott. Bröderna Gustaf Adolf och Karl Petter Johansson dömdes båda till 12 års straffarbete för dråp och misshandel.[29][30] De kallas för "Bälingetattarna" när de pekas ut som skyldiga för "dubbelmordet" i tidningarna.[31][32] Borstbindaren Gustaf August Vidriks dömdes flera gånger för stöld och misshandel och noteras i fångrullan som tillhörande av "tattarstammen". 1888 dömdes han till 7 år och 21 dagars straffarbete.[33] Vidriks bror, plåtslagaren Martin Carlsson Holm, dömdes av Färs häradsrätt för mordförsök och oredligt beteende.[34]

"Svarte Petter" var far till sammanlagt elva barn. Noterbart är att flera av hans söner omnämns med nedsättande öknamn, som "Svarte Johannes", "Svarte Fredrik" och "Tattar-Gustav".[35]

  • Carl Fredrik Pettersson Holmström (1838-1881)
  • Gustav "Tattar-Gustav" Karlsson Pettersson (1841-1892)
  • Johannes "Svarte Johannes" Karlsson Holmström Pettersson (1843-1891)
  • Nils Petter Karlsson Pettersson (1845-1908)
  • Maria Pettersson (1847-1848)
  • Maria Charlotta Karlsdotter Pettersson (1849-1885)
  • Fredrik "Svarte Fredrik" "Allerums Fredrik" "Surögde Fredrik" Karlsson Pettersson (1851-1923)
  • Andreas Karlsson (1854-1854)
  • Mathilda Helena Pettersson (1856-1931)
  • Brita Maria Karlsson (1862-?)
  • Johan Fritjof Karlsson (1870-?)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Christian Catomeris, Det ohyggliga arvet: Sverige och främlingen genom tiderna, 2017
  2. ^ Nosaby (L) CI:5 (1810-1846)
  3. ^ https://www.frantzwagner.org/
  4. ^ https://dikko.nu/nyheter-frantzwagner-sallskapet-har-skrivit-yttrande-om-myndighet-for-romska-fragor/
  5. ^ Huaröd (L) CI:4 (1820-1861)
  6. ^ Bertil Wilhelmsson, Anteckningar från Österlen Första delen, 2020, sida 12
  7. ^ Sven Lindahl: Antavla Andreas Holmström, sid 63
  8. ^ Gladsax (L) AI:10 (1852-1856) Bild: 80 Sida: 75
  9. ^ Gladsax (L) AI:9 (1846-1851) Bild: 78 Sida: 75
  10. ^ Gladsax (L) AI:11 (1856-1863)
  11. ^ Gladsax (L) EI:2 (1844-1861)
  12. ^ Polisunderrättelser – Stockholms Polis. Lördagen den 20 februari 1886
  13. ^ Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad (L) DIIIac:21 (1859)
  14. ^ Polisunderrättelser – Stockholms Polis. Tisdagen den 14 april 1885
  15. ^ Polisunderrättelser (o) 1887 (1887) Bild: 110
  16. ^ Asarum (K) AI:30 (1885-1895)
  17. ^ Höganäsposten. 1900 29/3
  18. ^ https://forum.rotter.se/index.php?topic=129085.0
  19. ^ Öresundsposten 1882 23/2
  20. ^ Wernemo tidning den 3 mars 1882
  21. ^ Polisunderrättelser, årg 28, tisdagen den 7 mars 1882, sektion C1
  22. ^ Ystads kronohäkte (M) D3A:5 (1886-1887
  23. ^ Skånska Posten. 1887 8/8
  24. ^ Filipstads Stads Och Bergslags Tidning. 1887 4/8
  25. ^ https://www.drabbrikan.se/wp-content/uploads/2021/12/Drabbrikan-nr-22-December-2021.pdf
  26. ^ Ystads kronohäkte (M) D3A:3 (1882-1883) 10 mars 1882
  27. ^ Ystads kronohäkte (M) D3C:1 (1878-1885)
  28. ^ Malmö Allehanda 1871 7/6
  29. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000967_00042#?c=&m=&s=&cv=41&xywh=-2484%2C-240%2C7544%2C4786
  30. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000967_00050#?c=&m=&s=&cv=49&xywh=-2484%2C-240%2C7544%2C4786
  31. ^ Stockholms Läns Tidning, 30 mars 1900
  32. ^ Kalmar tidning, 19 februari 1900
  33. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000951_00041#?c=&m=&s=&cv=40&xywh=-2480%2C-239%2C7526%2C4775
  34. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0001550_00056#?c=&m=&s=&cv=55&xywh=-1218%2C366%2C4365%2C2770
  35. ^ https://docplayer.se/46492864-Nr-ale-historisk-tidskrifi-for-skane-halland-och-blekinge-ale-50-ar-jubileumsnummer.html