Internationella brottmålsdomstolen – Wikipedia

Ej att förväxla med Internationella domstolen i Haag.
Internationella brottmålsdomstolen
Internationella brottmålsdomstolen
Officiellt namnCour pénale internationale
Typ av domstolPermanent tribunal
Etablerad2002
FöregångareEtt flertal tillfälliga internationella tribunaler
Webbplatswww.icc-cpi.int
Jurisdiktion
JurisdiktionFolkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser.
Auktoritet underRomstadgan och folkrätten.
ÖverrättInternationella brottmålsdomstolens appellationskammare
Domare
OrdförandeSilvia Fernández de Gurmendi
Säte
SäteNederländerna Haag, Nederländerna

Internationella brottmålsdomstolen eller krigsförbrytartribunalen (engelska International Criminal Court, ICC, franska Cour pénale internationale, CPI, ibland förkortat ICCt för att särskilja det från International Chamber of Commerce), etablerades 2002 som en internationell domstol och en permanent tribunal för att åtala personer för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt bland annat Romstadgan.[1]

Tribunalen har sitt säte i Haag, Nederländerna, men regelverket för ICC tillåter att den kan hålla sammanträden var som helst.

Bildandet av ICC[redigera | redigera wikitext]

Efter att ad hoc-tribunalerna Internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien och Internationella Rwandatribunalen bildats för att döma krigsförbrytare i tidigare Jugoslavien respektive Rwanda framfördes önskemål om en permanent domstol.

FN:s generalförsamling kallade till en konferens i Rom den 4 juli 1998 för att skapa ett regelverk för en internationell brottmålsdomstol. Nästan alla stater röstade ja till regelverket, utom USA, Israel, Kina, Irak, Qatar, Libyen och Jemen. USA och Israel skrev under, men har ännu inte ratificerat regelverket.

Regelverket blev bindande efter att 60 länder ratificerat det under en ceremoni i FN:s högkvarter 11 april 2002. I själva verket kom tio länder (Bosnien-Hercegovina, Bulgarien, Kambodja, Kongo-Kinshasa, Irland, Jordanien, Mongoliet, Niger, Rumänien och Slovakien) med sina ratificeringar samtidigt, så summan blev 66 länder, för att inget enskilt land skulle få äran att komma med den sextionde ratificeringen. ICC bildades officiellt den 1 juli 2002.

Domstolen startade med att 18 domare och en åklagare utsågs. Den öppnade den 11 mars 2003. President för domarna är Philippe Kirsch från Kanada och vicepresidenter är Akua Kuenyenia från Ghana och Elizabeth Odio Benito från Costa Rica som sedermera avgått och ersatts med René Blattmann från Bolivia.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

ICC är organiserat med förundersökningskammare, kammare i första instans, appellationskammare, åklagarkontor och registrator.

Den juridiska divisionen består av 18 domare.

De valda domarna är.

  • Sang-Hyun Song (Korea)
  • Fatoumata Dembele Diarra (Mali)
  • Hans-Peter Kaul (Tyskland)
  • Elizabeth Odio Benito (Costa Rica)
  • Akua Kuenyehia (Ghana)
  • Erkki Kourula (Finland)
  • Anita Ušacka (Litauen)
  • Sir Adrian Fulford (Storbritannien)
  • Sylvia Steiner (Brasilien) ad litem[2]
  • Ekaterina Trendafilova (Bulgarien)
  • Daniel David Ntanda Nsereko (Uganda)
  • Bruno Cotte (Frankrike)
  • Joyce Aluoch (Kenya)
  • Sanji Mmasenono Monogeng (Botswana)
  • Christine van den Wyngaert (Belgien)
  • Cuno Tarfusser (Italien)
  • Silvia Alejandra Fernández de Gurmendi (Argentina)
  • Kuniko Ozaki (Japan)
  • René Blattman (Bolivia).[3]

Förundersökningsdivisionen (Pre-Trial Division)[redigera | redigera wikitext]

Divisionen är uppdelad på två kammare, Pre-Trial Chamber I och, Pre-Trial Chamber II. En kammare beslutar om en anmälan från åklagaren om att påbörja en förundersökning ska godtas eller ogillas. Samtidigt görs en preliminär bedömning av om ärendet faller inom tribunalens jurisdiktion. Kammaren fattar också beslut om den eller de misstänkta ska gripas och häktas. Beslut kan fattas antingen av en ensam domare eller av tre domare.[4] I varje kammare tjänstgör tre domare. Dessa är valda på tre år och därefter till dess de mål de handlagt avslutats.[5] Kammaren måste försäkra sig om att rättssäkerheten upprätthålls både för de anklagade och för brottsoffer och vittnen. På åklagarens begäran kan kammaren besluta om häktning (Warrant of arrest) enligt artikel 58 i Romstadgan.[6]

Kammare i första instans (Trial Chamber)[redigera | redigera wikitext]

Här tjänstgör sex domare med ICC:s andre vice president, René Blattmann, som ordförande. Kammaren prövar om den tilltalade är oskyldig eller skyldig och utdömer straff. Straff som kan ifrågakomma är fängelse. Kammaren kan också utdöma skadestånd och besluta att den som är häktad ska frisläppas. [7]

Appellationskammare (Appeals Chamber)[redigera | redigera wikitext]

I kammaren tjänstgör fem domare med ICC:s president, Philippe Kirsch, som ordförande [8] Kammaren dömer i överklagade domar eller beslut.

Åklagarkontor (Office of the Prosecutor)[redigera | redigera wikitext]

Fatou Bensouda utsågs den 16 juni 2012 till chefsåklagare. Tjänsten som biträdande åklagare är för tillfället vakant (11 juli 2012).[9]

Registrator (Registry)[redigera | redigera wikitext]

Registratorn ansvarar för administrationen bland annat för kallelser av vittnen och brottsoffer, häktet, översättningar och personalfrågor.[10]

Tribunalen har antagit regler för det processuella förfarandet.[11] Förhandlingarna ska äga rum antingen på engelska eller franska. Alla handlingar ska översättas och finnas tillgängliga på båda språken. Om tilltalad, brottsoffer eller vittne inte behärskar dessa språk kan domstolen besluta att förhandling och förhör kan ske på annat språk. Alla kostnader för tolkar och översättningar ska bekostas av domstolen.

Hur mål kommer under prövning i ICC[redigera | redigera wikitext]

Målen kan nå ICC fyra vägar.

  1. En medlemsstat överlämnar målet;
  2. Ett land som har accepterat ICC:s jurisdiktion överlämnar målet;
  3. FN:s säkerhetsråd överlämnar målet;
  4. Domarpanelen godkänner ett mål som inletts av åklagaren.

Pågående mål[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Utredningar vid internationella brottsmålsdomstolen

Det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-12)
Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Demokratiska republiken Kongo[redigera | redigera wikitext]

Målet mot Thomas Lubanga[redigera | redigera wikitext]

Lubanga är född 1960 i Demokratiska republiken Kongo. Han är gift och har sex barn. ICC har bekräftat att häktade Thomas Lubanga Dyilo är misstänkt för att ha rekryterat barnsoldater från september 2002, då Forces Patriotiques pour la Libération du Congo (FPLC) bildades och fram till 13 augusti 2003. Han var ledare för FPLC, som var den militära delen av Union des Patriotes Congolais (UPC).[12] Den 2 juli 2008 beslutade ICC (Trial Chamber I) att frisläppa honom ut häkte eftersom rättegången uppskjutits på grund av att åklagaren undanhållit bevisning, som kunde fria honom från anklagelserna och det var oklart om och när rättegången skulle kunna komma igång igen.[13] I beslut den 21 oktober upphävde ICC:s kammare för överklagande (Appeals Chamber) beslutet att frisläppa honom.[14] Lubanga hålls i förvar i en av ICC:s 12 fångceller i “Haaglanden Prison” i Scheveningen, Haag.[15] Fängelset ligger bara 10 minuters bilfärd från domstolsbyggnaden.

Rättegången mot Lubanga startade måndagen den 26 januari 2009 inför tre domare, Adrian Fulford, ordförande, från Storbritannien, Elisabeth Odio Benito från Costa Rica och René Blattmann från Bolivia. Rättegången blev inte bara den första i ICC:s historia utan även den första internationella brottmålsdomstol där brottsoffer (målsägande) får delta i förhandlingarna. 93 offer identifierades och de företräddes av åtta advokater. Förhandlingar ägde rum vid 220 tillfällen, åklagarsidan kallade 36 vittnen, varav några var före detta barnsoldater. 19 hade skyddad identitet och erbjöds att få sitta bakom en skärm och få sina röster förvrängda när de vittnade. Tre vittnen kallades av brottsoffren. Försvaret kallade 19 vittnen.[16]

Den 14 mars 2012 kom domen och Lubanga befanns skyldig för att ha rekryterat barnsoldater vilket blev ICC:s första fällande dom.[17]

Målet mot Bosco Ntaganda[redigera | redigera wikitext]

Den 28 april 2008 utfärdade ICC (Pre-Trial Chamber I) beslut om häktning av Bosco Ntaganda. Han är kongoles och född 1973.[18] Han var biträdande chef för militärstaben och var tredje man i hierarkin efter Thomas Lubanga och Floribert Kisembo, som var stabschef. Han var den som var ansvarig för de träningsläger där barnsoldater utbildades. Den 22 augusti 2008 bekräftade ICC (Pre Trial Chamber I) häktningen.[19]

Målet mot Germain Katanga och Mathieu Ngudjolo Chui[redigera | redigera wikitext]

Germain Katanga, född 28 april 1978, är kongoles och har öknamnet Simba.[20] Han är gift och har två barn. Han har varit ledare i Patriotic Force i Ituri (FRPI).[21][22]

Mathieu Ngudjolo Chui född 8 oktober 1970. Han är gift och har sex barn.[23] Han har medicinsk utbildning och arbetade tidigare som sjukskötare. Han har varit ledare i National integrationist Front (FNI) och överste i National Army of the government of the Democratic Republic of the Congo (Forces armées de la DRC/ Armed Forces of the DRC) (FARDC).[24] Han häktades i hemlighet av ICC den 6 juli 2007 vilket blev officiellt meddelat 7 februari 2008. Han utlämnades av myndigheterna i DRC och fördes till Haag den 7 februari 2008. Chui hävdar att han och hans krigare beviljats amnesti innan de efter träning i Kinshasa inlemmades i FARDC.

Åklagaren hävdar att Germain Katanga och Mathieu Ngudjolo Chui deltog i en systematisk attack riktad direkt mot civilbefolkningen när de den 24 februari 2003 deltog i ett anfall mot byn Bogoro. De gjorde sig då skyldiga till mord, mord som krigshandling och avsiktligt skadande av civila, varvid minst 200 personer dog. De är också misstänkta för att ha använt barnsoldater, för våldtäkt och för att ha hållit kvinnor i sexuellt slaveri.[25]

Den 10 mars 2008 beslöt ICC att lägga samman de båda målen eftersom de rör samma brott. Katanga och Chui hålls i förvar i två av ICC:s 12 fångceller i “Haaglanden Prison” i Scheveningen, Haag.[15] Fängelset ligger bara 10 minuters bilfärd från domstolsbyggnaden.

Uganda[redigera | redigera wikitext]

Målen mot ledarna för Herrens motståndsarmé[redigera | redigera wikitext]

I februari 2005 meddelade ICC att den avsåg att väcka sina första åtal mot ledarna för Herrens motståndsarmé (LRA) i Uganda och en junta-ledare i Kongo-Kinshasa.

Den 8 juli och 27 september 2005 beslöt ICC att häkta Joseph Kony, Vincent Otti och LRA-befälhavarna Raska Lukwiya, Okot Odiambo och Dominic Ongwen. Besluten om häktning hemligstämplades och offentliggjordes den 13 oktober 2005.[26] Dessa var de första besluten om häktning som tribunalen utfärdat sedan den upprättades. Detaljerna har skickats till de tre länder Uganda, Sudan och Demokratiska republiken Kongo, där LRA är aktivt. ICC har i juli 2007 återkallat beslutet om häktning av Raska Lukwiya på grund av att han avled 12 augusti 2006. Otti avled 2007.

LRA:s ledning har hävdat att de aldrig skulle ge upp om de inte garanterades immunitet från åtal och ICC:s beslut om häktning innebär att upproret inte kan få en förhandlingslösning.[27]

Besluten om häktning har inte kunnat verkställas. Regeringen i Uganda försöker få ICC att återkalla sina beslut om häktning under påstående att de istället ska åtalas i Uganda och att deras sak ska prövas i Ugandas Supreme Court. De åberopar en fredsöverenskommelse som har förhandlats fram men som aldrig undertecknats av företrädaren för LRA, Joseph Kony.[28]

Darfur, Sudan[redigera | redigera wikitext]

Bakgrunden till målen kan läsas i artikeln Darfurkonflikten.

Målen mot Ahmed Haroun och Ali Kushayb[redigera | redigera wikitext]

ICC utfärdade 27 april 2007 häktningsorder för en sudanesisk minister och advokat, Ahmed Haroun och för Ali Kushayb, ledare för den regeringstrogna janjaweedmilisen.[29] Regeringen i Sudan har inte vidtagit någon åtgärd för att överlämna dem till ICC enligt chefsåklagaren Luis Moreno-Ocampo vid föredragning i FN:s säkerhetsråd i december 2008. Den 17 oktober 2010 förflyttades utan förklaring den sudanesiske åklagaren Nimr Ibrahim Mohamed och ersattes av specielle åklagaren för Darfur Abdul Daim Zumrawi. Denne har satt igång flera undersökningar bland annat rörande attacken på byn Tabra i september 2010 då 72 personer dödades av militiamän lierade med Sudans regering.[30]

Enligt Sudans regering är Ali Kushayb i polisförvar och kommer att ställas inför rätta i Sudan trots beslut att han ska ställas inför ICC.[31]

Målet mot Sudans president Omar al-Bashir[redigera | redigera wikitext]

I juli 2008 begärde Moreno-Ocampo att ICC skulle utfärda order om häktning av Sudans president Omar al-Bashir, som han anklagar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. ICC:s förundersökningskammare har granskat bevisen för att se om det finns grund för att åtala al-Bashir. Beslut om åtal och häktning av al-Bashir fattades 4 mars 2009.[32] Det är första gången ett sittande statsöverhuvud och president i en stat åtalas för sådana brott.[33]

Målet mot Bahar Idriss Abu Garda[redigera | redigera wikitext]

Abu Garda var misstänkt för brott mot mänskligheten, mord och attacker mot FN:s fredsbevarande styrkor i Darfur under stridigheter 2002. Abu Garda infann sig frivilligt och Pre-Trial Chamber I avslog åklagarens begäran den 23 april 2010. Abu Garda har återvänt till Darfur.[34]

Målet mot Abdallah Banda Abakaer Nourain och Saleh Mohammed Jerbo Jamus[redigera | redigera wikitext]

Banda och Jerbo är misstänkta för mord och mordförsök, avsiktliga attacker mot personal och fordon tillhörande de fredsbevarande styrkorna i Darfur och plundring enligt artikel 8[35] i Romstadgan.[36]

Centralafrikanska republiken[redigera | redigera wikitext]

Jean-Pierre Bemba är född den 4 november 1962 i Bokada, Équateurprovinsen i Centralafrikanska republiken. Den 23 maj 2008 beslöt ICC att utfärda order om att han skulle häktas.[37] Han är bland annat misstänkt för våldtäkt, våldtäkt som ett krigsbrott, tortyr, tortyr som ett krigsbrott, plundring och mord. Han påstås ha begått brotten mellan 25 oktober 2002 och 15 mars 2003 tillsammans med soldater i Centralafrikanska republikens armé.[38][39]

Rättegången mot Jean-Pierre Bemba inleddes den 12 januari 2009 inför förundersökningskammare III (Pre-Trial Chamber III). Förhandlingen ska pågå i fyra dagar. Därefter ska förundersökningskammaren inom 60 dagar meddela sitt beslut om den anser att åklagaren har tillräcklig grund för sin talan.

Biträdande åklagaren Fatou Bensouda höll första dagen ett starkt inledningsanförande. [40] Del av anförandet översatt till svenska.

Åklagaren ./. Jean-Pierre Bemba

ICC-01/05-01/08

Öppningsanförande.

Fru President Ärade domare

Detta mål handlar om Jean-Pierre Bembas kriminella ansvar. Bemba har grundat och han har varit ansvarig ledare för Mouvement de Libération du Congo. (MLC). MLC:s trupper attackerade under Bembas ledning hundratals civila i Centralafrikanska republiken. De har begått gruppvåldtäkter, torterat, dödat och plundrat.

Låt mig berätta om vittnet 23. Han var en lokal chef för ett kvarter (“chef de quartier) i byn Bangui. Den 8 november 2002 stormade Bembas trupper in i hans hus. Han berättade att han var regeringens företrädare inom området. Bembas män svarade då att ”Bra, du är precis den typ av person vi letar efter för du skyddar rebellerna.”

Soldaterna började skjuta med sina gevär och vittnets barn började skrika av rädsla. En av hans fruar som lider av högt blodtryck föll omkull. Hon blev förlamad och dog sedan.

Bembas soldater frågade vittnet om han ville leva eller dö. Han svarade att han ville leva. De bad honom då att ställa sig framför sin fru och sina barn i samma ställning som en häst. Han blev sedan våldtagen bakifrån (sodomised) av tre av Bembas soldater som höll på i fyra timmar, från klockan 10 till 14 mitt framför hans familj. Alla tre männen fick utlösning i honom. Vittnet har sedan berättat att efter det han våldtagits ”gav de sig på hans fru och misshandlade henne (abused her). När de var färdiga med henne gav de sig på mina barn.”

Fru President Ärade domare

Det är Åklagarnas skyldighet att ställa upp för vittnet, hans fru och barn och alla hundratals andra offer i Centralafrikanska republiken, som har gått samma öde till mötes som vittnet. Många offer har dött, antingen direkt dödade eller våldtagna och smittade med HIV-virus.

Fatou Bensouda

Bempa förnekar brott och har hävdat att han inte personligen gjort något och att han inte har något ansvar för vad hans trupper kan ha gjort.

Kenya[redigera | redigera wikitext]

Den 31 mars 2010 beslöt Pre-trial Chamber II att åklagaren fick påbörja en utredning om William Samoei Ruto, Henry Kiprono Kosgey och Joshua Arap Sang begått brott genom att kalla dem till förhör. Kenyas regering begärde att domstolen skulle förklara bland annat att talan vis ICC var otillåten (inadmissible). Kenyas regering anförde bland annat att Kenya antagit en ny konstitution som bland annat innehöll en ny lag om de mänskliga rättigheterna som garanterade en rättvis rättegång. I beslut den 30 maj 2011 avslog domstolen Kenyas begäran.[41] Ruto är misstänkt för brott mot mänskligheten, mord, folkförflyttning och förföljelse.

Libyen[redigera | redigera wikitext]

ICC utfärdade 2011-06-27 arresteringsorder för Muammar Gadaffi, hans son Saif Al-Islam och Abdulla Al-Sanussi.[42]

Struktur och makt[redigera | redigera wikitext]

Trots att ICC är skild från FN och skapades genom ett separat fördrag mellan stater har FN en tydlig och stor roll gentemot domstolen. Deras relation styrs av Romfördraget och handlar huvudsakligen om att FN ska hjälpa till med betalningar när FN:s säkerhetsråd överlämnat ett mål för åtal till ICC.

De länder, som ratificerat Romstadgan, ger ICC rätt att ställa dess invånare inför rätta för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord med mera. Många stater har velat lägga till "aggression", "terrorism och drog-trafficking till listan över brott som täcks in under Romstadgan men andra stater vände sig mot det eftersom de brotten är svåra att definiera och eftersom det skulle dra uppmärksamheten från de allvarligare brotten som ICC bildats för att ta hand om. Som en kompromiss innehåller fördraget ett omnämnande av "aggression" som brott utan att definiera det inför ett framtida tillägg till regelverket. Dock kan inga tillägg komma i fråga inom sju år efter att regelverket börjat gälla. Inga fall av "aggression" kommer att kunna prövas innan begreppet definierats, det vill säga tidigast 2009.

Lista över medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

ICC:s medlemsländer, 2007

I november 2019 har 123 stater undertecknat och ratificerat Romstadgan. Däribland:

Dessutom har 31 andra länder skrivit under men inte ratificerat fördraget. Sudan, Israel, USA och Ryssland skrev ursprungligen på fördraget, men har sedermera återtagit sina underskrifter. Det är dock fortfarande omdiskuterat om stater får återta sin underskrift. I fallet med USA var det Bill Clinton som skrev under, mindre än en månad innan han lämnade Vita huset. Länder som inte har ratificerat fördraget är inte under ICC:s jurisdiktion.

Synpunkter på ICC[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett starkt stöd för ICC. 154 stater har skrivit under Romstadgan. Coalition for the International Criminal Court (CICC) är en koalition för stöd av ICC med medlemmar som inte är knutna till någon regering.[43] Svenska Freds tillhör de organisationer som uttalat sitt stöd för ICC.[44]

Vissa stater är kritiska mot domstolen eftersom de anser att det finns för lite övervakning av domstolen och att domarna skulle kunna bli politiskt motiverade. Några anser också att domstolens mandat är för stort och att risk finns domstolen skulle bli ett verktyg för trakasseri. Andra länder som USA och Israel motsätter sig domstolen därför att de är rädda att deras utsända soldater och hjälparbetare ska dömas av en annan domstol än det egna landets. Risker med att ge åklagare för stor makt har också diskuterats. Andra har hävdat att ICC kan minska säkerhetsrådets makt. Anmärkningsvärt är att tre av säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar, USA, Ryssland och Kina inte ratificerat Romstadgan, vilket medför att de inte är bundna av den.

Hitintills har samtliga åtal väckta av ICC rört afrikaner.[45] Liknande förbrytelser utanför Afrika har i flera fall hanterats i specialdomstolar, till exempel Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien och Internationella domstolen i Kambodja.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.regeringen.se/content/1/c4/19/89/e3aae876.pdf[död länk]
  2. ^ Mandatperioden har löpt ut men det finns ett oavslutat mål i vilket domaren sitter kvar i enlighet med artikel 36(10) i Romstadgan.
  3. ^ https://archive.is/20120525101604/http://www.icc-cpi.int/Menus/ICC/Structure+of+the+Court/
  4. ^ artikel 39 i Romstadgan http://www.regeringen.se/content/1/c4/19/89/e3aae876.pdf[död länk]
  5. ^ https://archive.is/20120525101605/http://www.icc-cpi.int/Menus/ICC/Structure+of+the+Court/Chambers/Pre+Trial+Division/
  6. ^ sid 62 http://www.humanrights.gov.se/dynamaster/file_archive/020521/86650479d0e0a41c6e3b94dcaf54f369/fn_980717.pdf[död länk]
  7. ^ https://web.archive.org/web/20040624062442/http://www.icc-cpi.int/chambers/trial.html
  8. ^ https://web.archive.org/web/20040624062855/http://www.icc-cpi.int/chambers/appeals.html
  9. ^ https://archive.is/20120803225756/http://www.icc-cpi.int/Menus/ICC/Structure+of+the+Court/Office+of+the+Prosecutor/
  10. ^ https://web.archive.org/web/20041209034259/http://www.icc-cpi.int/organs/registry.html
  11. ^ https://web.archive.org/web/20070927005313/http://www.icc-cpi.int/library/about/officialjournal/Regulations_of_the_Court_170604-EN.pdf
  12. ^ https://web.archive.org/web/20060714153658/http://www.icc-cpi.int/cases/RDC/c0106.html
  13. ^ ”Decision on the release of Thomas Lubanga Dyilo (ICC-01/04-01/06-1418)” (på engelska) ( PDF). Internationella brottmålsdomstolen. 2 juli 2008. https://www.icc-cpi.int/CourtRecords/CR2008_03752.PDF. 
  14. ^ ”Judgment on the appeal of the Prosecutor against the decision of Trial Chamber I entitled "Decision on the release of Thomas Lubanga Dyilo" (ICC-01/04-01/06-1487)” (på engelska) ( PDF). Internationella brottmålsdomstolen. 21 oktober 2008. https://www.icc-cpi.int/CourtRecords/CR2008_05883.PDF. Läst 4 januari 2009. 
  15. ^ [a b] http://virtualglobetrotting.com/map/21214/
  16. ^ http://www.icc-cpi.int/menus/icc/press%20and%20media/press%20releases/trial%20chamber%20i%20to%20deliberate%20on%20the%20case%20against%20thomas%20lubanga%20dyilo[död länk]
  17. ^ ”ICC:s första dom: Lubanga skyldig”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/iccs-forsta-dom-lubanga-skyldig_6923381.svd. Läst 14 mars 2012. 
  18. ^ ”Warrant of arrest against Bosco NTAGANDA unsealed” (på engelska). Internationella brottmålsdomstolen. 29 april 2008. https://www.icc-cpi.int/Pages/item.aspx?name=warrant%20of%20arrest%20against%20bosco%20ntaganda%20unsealed&ln=en&lan=en-GB. 
  19. ^ ”Warrant of Arrest (ICC-01/04-02/06-2-tENG)” (på engelska) ( PDF). Internationella brottmålsdomstolen. 22 augusti 2006. https://www.icc-cpi.int/CourtRecords/CR2007_03633.PDF. 
  20. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Germain_Katanga
  21. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Front_for_Patriotic_Resistance_of_Ituri
  22. ^ https://web.archive.org/web/20071028224859/http://www.icc-cpi.int/library/press/pressreleases/ICC-OTP-ST-FB-20071019.pdf
  23. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Mathieu_Ngudjolo_Chui
  24. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Military_of_the_Democratic_Republic_of_the_Congo
  25. ^ ”Decision on the confirmation of charges (ICC-01/04-01/07-717)” (på engelska) ( PDF). Internationella brottmålsdomstolen. 30 september 2008. https://www.icc-cpi.int/CourtRecords/CR2008_05172.PDF. 
  26. ^ https://web.archive.org/web/20060712053441/http://www.icc-cpi.int/cases/UGD.html Situation in Uganda
  27. ^ Court moves against Uganda rebels, BBC, 7 oktober 2005, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel "Lord’s Resistance Army", läst 22 maj 2006
  28. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Juba_talks
  29. ^ ”Decision on the Prosecution Application under Article 58(7) of the Statute (2) (ICC-02/05-01/07-1)” (på engelska) ( PDF). Internationella brottmålsdomstolen. 27 april 2007. https://www.icc-cpi.int/CourtRecords/CR2007_02899.PDF. 
  30. ^ ”Darfur’s special prosecutor admits pursuit of justice obstructed by politics”. 27 december 2010. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525101618/http://bnaidarfur.org/2010/12/27/darfurs-special-prosecutor-admits-pursuit-of-justice-obstructed-by-politics. Läst 4 september 2011. 
  31. ^ ”Janjaweed leader wanted by the ICC will be tried in Sudan” (på engelska). The Hague Justice Portal. 14 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 26 september 2011. https://web.archive.org/web/20110926171429/http://www.haguejusticeportal.net/eCache/DEF/9/860.html. Läst 5 september 2011. 
  32. ^ ”ICC issues a warrant of arrest for Omar Al Bashir, President of Sudan” (på engelska). Internationella brottmålsdomstolen. 4 mars 2009. https://www.icc-cpi.int/pages/item.aspx?name=icc+issues+a+warrant+of+arrest+for+omar+al+bashir_+president+of+sudan. Läst 4 mars 2009. 
  33. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525101618/http://dagbladet.se/nyheter/utrikes/1.363385. Läst 3 januari 2009. 
  34. ^ http://www.icc-cpi.int/Menus/ICC/Situations+and+Cases/Situations/Situation+ICC+0205/Related+Cases/ICC02050209/ICC02050209.htm Arkiverad 7 april 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  35. ^ http://www.humanrights.gov.se/dynamaster/file_archive/020521/86650479d0e0a41c6e3b94dcaf54f369/fn_980717.pdf[död länk]
  36. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 september 2011. https://web.archive.org/web/20110906003459/http://www.icc-cpi.int/menus/icc/situations%20and%20cases/situations/situation%20icc%200205/related%20cases/icc02050309/icc02050309. Läst 5 september 2011. 
  37. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 28 december 2008. https://web.archive.org/web/20081228082156/http://www.icc-cpi.int/cases/RCA/c0108.html. Läst 3 januari 2009. 
  38. ^ ”The Case of the Prosecutor v. Jean-Pierre Bemba Gombo ICC-01/05-01/08” (på engelska). Internationella brottmålsdomstolen. 12 januari 2009. https://www.icc-cpi.int/NR/rdonlyres/6C82B857-37A6-4A42-A8D2-3AD990F614E4/279612/ICCOTPSTFB20090112ENG.pdf. 
  39. ^ Sammanfattning av målet på engelska http://www.icc-cpi.int/library/press/pressreleases/CAR-January-09-En.pdf[död länk]
  40. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090121044720/http://www.icc-cpi.int/library/organs/otp/speeches/ICC-OTP-ST-FB-20090112-ENG.pdf. Läst 21 januari 2009. 
  41. ^ ”Decision on the Application by the Government of Kenya Challenging the Admissibility of the Case Pursuant to Article 19(2)(b) of the Statute (ICC-01/09-01/11-101)” (på engelska) ( PDF). Internationella brottmålsdomstolen. 30 maj 2011. https://www.icc-cpi.int/CourtRecords/CR2011_06778.PDF. 
  42. ^ http://www.icc-cpi.int/menus/icc/press%20and%20media/press%20releases/statement%20by%20icc%20prosecutor%20on%20decision%20pre_trial%20chamber%20i%20to%20issue%20three%20warrants%20of%20arrest%20for%20mu[död länk]
  43. ^ http://www.iccnow.org/index.php?mod=about
  44. ^ ”Digital demonstration mot krigsförbrytelser och för ICC”. Mynewsdesk. Arkiverad från originalet den 24 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210624201239/https://www.mynewsdesk.com/se/a-com_communication_aktiebolag_/pressreleases/digital-demonstration-mot-krigsfoerbrytelser-och-foer-icc-122. Läst 19 juni 2021. 
  45. ^ ICC:s lista med fall Arkiverad 28 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

FN[redigera | redigera wikitext]

Andra[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Internationella_brottmålsdomstolen&oldid=54589875”