Inga Tobiasson – Wikipedia

Inga Tobiasson
Inga Tobiasson med sina barn 1962.
FöddInga Margareta Olsson
11 juli 1920
Arbrå församling i Bollnäs kommun, Gävleborgs län
Död21 december 2023 (103 år)
År som aktiv1937–2009 (som barnteaterpedagog)
Noterbara verkInnan vi lägger oss (TV-program 1957–1961)
MakeSven Tobiasson (till hans död 1982)
Barn5 barn, varav Ingrid Tobiasson
UtmärkelserS:t Eriksmedaljen (2002)

Inga Margareta Tobiasson, född Olsson den 11 juli 1920 i Arbrå församling i Bollnäs kommun, Gävleborgs län,[1] död 21 december 2023,[2][3] var verksam som barnteaterpedagog i Stockholm. Hon var även som pionjär barnprogramledare i radio och TV.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Föräldrarna var vävlärarinnan Ingrid Jonsson och Johan Lars Olsson, Motorförarnas Helnykterhetsförbunds förste förbundsordförande. Föräldrarna var musikaliska och sjöng i kyrkokör. När fadern var ute och talade på olika MHF-möten var dottern ofta med och sjöng.[4][5]

Barnteater[redigera | redigera wikitext]

1929 flyttade familjen till Bromma i Stockholm. Där drev den ryske flyktingen Matwey Schischkins barnteatersällskapet Kottarna. Denne hade varit elev hos Stanislavskij och lärt sig utnyttja improvisationen som teatermetod.[6] Inga Tobiasson började i Kottarna som 13-åring.[7] Redan som 15-åring blev hon sekreterare i den välkända gruppen och var också med i sitt första radioprogram.[8]

Som 17-åring slutade Inga Tobiasson skolan för att undervisa barn både i Kottarna och i Alviks skola. Hon ledde Småkottarna som bland annat spelade svensk och rysk musik på sina minibalalajkor. Gruppen var populär och turnerade i hela Sverige och uppträdde i radio.[7]

"Skådespeleri utan manus" övertog Inga Tobiassons som pedagogik när hon 1937 själv började leda barngrupper i Kottarna. Hon blev Schischkins assistent när de på Skoldirektionens uppdrag besökte skolor för att introducera teater i undervisningen. 1947 startade Inga Tobiasson Lekteatern där barnens personlighet skulle frigöras genom improvisation och skådespeleri. Deras självförtroende skulle stärkas genom att de fick sjunga, spela och dansa.[9]

Från tidigt 1960-tal hade hon all sin undervisning förlagd till Midsommargården i Stockholm där hon vid 75 års ålder fortfarande ledde barngrupper.[10] Först vid 89 års ålder slutade hon helt. Några artister som debuterat i Inga Tobiassons barngrupper är Lasse Lönndahl, Margreth Weivers, Eva Gröndahl och Victoria Kahn.[9]

Radio och TV[redigera | redigera wikitext]

Inga Tobiasson började göra radioprogram för barn på 1930-talet. Många av programmen hade radions barnprogramchef Barbro Svinhufvud som producent, som tidigt kom att gå över till TV.[10] Hon lockade Inga Tobiasson att tillsammans med sina egna barn medverka under försökssändningarna åren 1954–55.[11] På lördagar sändes "Sagostunden" direkt från Södra Teatern. Programidén kom att utvecklas av producenten Karin Falck och levde vidare i "Innan vi lägger oss" [7] som blev en långkörare (1957–1961). I direktsändning en halvtimme på lördagar läste Inga Tobiasson godnattsagor och sjöng barnvisor tillsammans med sina fem barn, Bosse, Lasse, Ingrid, Kerstin och Anders.[12] 1961 slutade hon med radio och TV för att helt ägna sig åt sina sång-, teater- och rytmikgrupper i Midsommarkransen.

Familjen[redigera | redigera wikitext]

Genom TV blev familjemedlemmarna välkända. På 1960-talet turnerade Inga Tobiasson och hennes barn i folkparkerna. Maken Sven Tobiasson (död 1982) var också med. Familjen gjorde reklamfilmer för Kellogg’s och Bjäre sylt.[9]

Av de fem musikaliska barnen har två kommit att arbeta professionellt med musik: Bo Tobiasson (född 1944) som kördirigent och Ingrid Tobiasson (född 1951) som operasångerska.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Inga Tobiasson tilldelades 2002 utmärkelsen S:t Eriksmedaljen för sin barnteaterverksamhet som utvecklat barns självkänsla. Hon har även fått DN På stans Guldkänga och Stockholms läns landstings kulturpris. 1965 vann hon den första Hälsingehambon.[9] 2012 fick hon Sveriges minsta musikpris Långsjalen.[13]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Tobiasson Inga, red (1959). Barnkalasboken. Bjäre barnböcker. [Stockholm]: [Margarinbolaget]. Libris 1229435 
  • Tobiasson, Inga; Riwkin-Brick Anna (1959). Mamma fyller år. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 8221259 
  • Tobiasson, Inga; Dahl Ragnar (1959). Prinsessan och tonerna. Tidens barnkammarbibliotek ; 14. Stockholm: Tidens förl. Libris 8231482 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 2000, Version 1.03, Sveriges Släktforskarförbund: Tobiasson, Inga Margareta
  2. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/882473?query=inga%20tobiasson
  3. ^ ”Inga Margareta Tobiasson (103 år) Bromma | Ratsit” (på svenska). www.ratsit.se. https://www.ratsit.se/19200711-Inga_Margareta_Tobiasson_Bromma/7DYrreUzh4fJHzG6phFWk8MUG8O38EKSfRyzeeKfH5o. Läst 1 januari 2024. 
  4. ^ ”Grundarens dotter minns”. Arkiverad från originalet den 21 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180221095941/http://www.mhf.se/client/files//mf/2016-05/10_Inga%20minns%20MHFs%20barndom.pdf. Läst 16 februari 2018. 
  5. ^ ”Inga Tobiasson”. https://runeberg.org/sfl/4/0418.html. Läst 16 februari 2918. 
  6. ^ ”Vår teater 60 år”. Arkiverad från originalet den 21 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180221042506/http://tidningenuttryck.net/var-teater-60-ar/. Läst 16 februari 2018. 
  7. ^ [a b c] Mats Klockljung (1997). ”Ett långt liv fullt av barn”. Förskolan (4). 
  8. ^ C. J-n (1957). ”Vi läser aldrig sagor hemma”. Röster i Radio (22). 
  9. ^ [a b c d] ”Hon är barnens 'Tant Inga'”. https://www.dn.se/arkiv/familj/hon-ar-barnens-tant-inga/. Läst 16 februari 2018. 
  10. ^ [a b] ”Barn-TV-pionjären Inga Tobiasson fortfarande aktiv”. https://www.dn.se/arkiv/familj/ungar-ger-sa-mycket-tillbaka-barn-tv-pionjaren-inga-tobiasson-fortfarande-aktiv/. Läst 16 februari 2018. 
  11. ^ ”Ingrid Tobiasson fyller 55 år den 2 februari”. https://www.hd.se/2006-02-01/ingrid-tobiasson-fyller-55-ar-den-2-februari. Läst 18 februari 2018. 
  12. ^ Rydin, Ingegerd (2000). Barnens röster: program för barn i Sveriges radio och television 1925–1999. Skrifter utgivna av Stiftelsen Etermedierna i Sverige, 15. sid. 121f. http://webbshop.ur.se/barnens-rster. Läst 27 februari 2018  Arkiverad 28 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ ”Sveriges minsta musikpris”. http://toreblomberg.com/sveriges%20minsta%20musikpris%20longsjalen%202015.html. Läst 27 februari 2017. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Från musikbildningsarbete till kommunal musikskola : vägen mot musikpedagogiska traditioners institutionalisering i Stockholm 1954-1961, Ronny Lindeborg, Centrum för musikpedagogisk forskning (MPC), 1999. Libris 2846793

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]