Inbördeskriget i El Salvador – Wikipedia

Inbördeskriget i El Salvador

Minnestavla för Massakern i Tenango y Guadalupe
Ägde rum 9 maj 1979-16 januari 1992
Plats Centrala och östra El Salvador El Salvador
Stridande
El Salvador El Salvador
Uppbackade av

USA USA

FMLN
Uppbackade av

Kuba Kuba[1]
Nicaragua Nicaragua (fram till 1990)

Befälhavare och ledare
El Salvador Roberto D'Aubuisson
El Salvador Álvaro Magaña
El Salvador José Guillermo García
El Salvador José Napoleón Duarte
El Salvador Alfredo Cristiani
Cayetano Carpio
Leonel González
Schafik Handal
Joaquin Villalobos
Nidia Díaz

Inbördeskriget i El Salvador var en väpnad konflikt i El Salvador åren 1979-1992 mellan militärstyret i El Salvador och FMLN, en koalition av paraplyorganisationer med fem vänstergerillagrupper.

Konflikten handlade i grunden om ekonomisk ojämlikhet och en orättvis markfördelning - 77 procent av landets mark ägdes av 0,1 procent av befolkningen.[2] Militärkuppen den 15 oktober 1979 ses som början på inbördeskriget, men spänningar och våldsamheter hade förekommit redan under 1970-talet, innan fullt krig utbröt.

Inbördeskriget i El Salvador var det näst största inbördeskriget i Latinamerika, efter Inbördeskriget i Guatemala.

USA bidrog till konflikten dels genom att ge militär hjälp på 1–2 miljoner dollar per dag till El Salvadors regering under Jimmy Carter och Ronald Reagan, och dels genom att utbilda lokala dödspatruller.[3][4][5] I maj 1983 började amerikanska officerare ta över höga positioner i de El Salvadors militär. Dessa tog kritiska beslut och styrde kriget[6]

En stor mängd människor försvann och över 75 000 personer dödades.[7]

Kriget slutade med att regeringen och vänstergerillan skrev på ett avtal om militära och politiska reformer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 mars 2012.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]