Henrik Ekman – Wikipedia

För prästen (1895–1973), se Henrik Ekman (präst).
Henrik Ekman
Henrik Ekman under Göteborgs bokmässa i september 2010
Född22 juni 1951 (72 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist, TV-programledare, biolog, författare, fotograf, TV-producent
Utmärkelser
Sveriges Ingenjörers miljöpris (2014)[1]
Redigera Wikidata

Carl Henrik Robert Oscar Ekman, född 22 juni 1951 i Engelbrekts församling i Stockholm,[2] är en svensk biolog, vetenskapsjournalist, naturfotograf, filmare, författare och programledare. Han är känd som en vanligt förekommande berättarröst för djur- och naturfilmer på Sveriges Television.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Henrik Ekman är son till gymnastikdirektören och kaptenen Carl Ekman (1916–2007) och Dagmar Neander (1921–2019) samt sonsons son till riksdagsmannen Oscar Ekman. Familjen tillhör släkten Ekman från Göteborg.[3]

Ekman är frilansjournalist och arbetar bland annat med inköp av natur- och vetenskapsprogram för Sveriges Television. Han var åren 2002–2007 programledare för Vetenskapens värld. Han är också känd som poet och satiriker under pseudonymen Rune Runeman med filosofiska reflektioner som specialitet. Två av Ekmans böcker har blivit nominerade till Augustpriset i fackboksklassen, Ekoparken och Vargen - den jagade jägaren. Ekoparken fick även utmärkelsen Årets Pandabok 1996.

Han är gift sedan 1976 och har tre söner,[3] bland dem skådespelaren och manusförfattaren Richard Ekman.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

  • 1989 – Arktisk tragedi, om den ekologiska krisen i Barents hav – med Bo Landin och Hans Östbom, belönad med Prix Italia
  • 1992 – Ä'ke det gudomligt – ett år i Stockholms Ekopark – med Bengt Jägerskog
  • 1994 – Tundrasommar
  • 2004 – När vargen kom till Åtorp
  • 2009 – Vargen – hatad, älskad, buggad – med Ulf Jonasson
  • 2013 – Eken – in i döden levande – med Ulf Jonasson och Hans Berggren

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, www.sverigesingenjorer.se , läst: 5 november 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund.
  3. ^ [a b] Svenska Släktkalendern 2000 s 108–110.
  4. ^ Olle Nygårds (13 januari 2014). ”Han får Sveriges Ingenjörers miljöpris” (på svenska). Ny teknik. https://www.nyteknik.se/energi/han-far-sveriges-ingenjorers-miljopris-6401016. Läst 12 mars 2020. 
  5. ^ Medaljförläningar 28 januari 2021 – Sveriges kungahus

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]