Helge Hagerman – Wikipedia

Helge Hagerman
Helge Hagerman under inspelningen av filmen Sol över Sverige (1938).
Helge Hagerman under inspelningen av filmen Sol över Sverige (1938).
FöddHelge Engelbrekt Hagerman
19 maj 1910
Engelbrekts församling, Stockholm
Död25 november 1995 (85 år)
S:t Görans församling, Stockholm
SläktingarTor Hagerman (bror)
Vidar Hagerman (bror)
Yngve Hagerman (bror)
Henrik Hagerman (farfar)
IMDb SFDb

Helge Engelbrekt Hagerman, född 19 maj 1910 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 25 november 1995 i S:t Görans församling i Stockholm, var en svensk skådespelare, vissångare, regissör och filmproducent.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hagerman avbröt sina gymnasiestudier och började i stället arbeta som springschas. Efterhand utbildade han sig till byggnadsingenjör och tog samtidigt sånglektioner för Ragnar Hultén. Därefter fortsatte han med teaterstudier för Julia Håkansson. Han kom att verka vid flera teater som Komediteatern, Odéon-Teatern, Vasateatern, Blancheteatern, Dramaten och Stockholms Stadsteater. Han var även initiativtagare till Stockholms Parkteater 1943, vilken kom att bli betydelsefull för den nya svenska dramatiken under 1940-talet. Därtill var han ledare för Bellmanspelen.[1]

På film debuterade han 1932 i Theodor Berthels' och Weyler Hildebrands Muntra musikanter. Under sin tidiga karriär fick han ofta gestalta den reko ynglingen, exempelvis i filmerna Flickor på fabrik (1935), Raggen – det är jag det (1936) och Sol över Sverige (1938). I takt med att han blev äldre kom han att gestalta poliser, officerare, präster och andra myndighetspersoner.[1]

Som regissör var han verksam hos Svensk Filmindustri. Han regisserade 15 kort- och beställningsfilmer mellan 1946 och 1962, bland annat en serie husmorsfilmer.[1]

Hagerman turnerade som vissångare i USA:s svenskbygder. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna utanför Stockholm.[2][3]

Hagerman var i sitt andra äktenskap gift med Ingegärd Lövgren. De hade tillsammans dottern Maja. Bland barnen i första äktenskapet märks dottern Lotta. Helge Hagerman var sonson till Henrik Hagerman samt bror till Tor, Vidar och Yngve Hagerman.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Regi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Producent (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1932 Kanske en diktare
Ragnar Josephson		 Gösta Ekman Vasateatern[4][5]
Konrad Mästerkatten i stövlarna
Palle Rosenkrantz		 Gösta Ekman Vasateatern[6]
Stop Gröna hissen
Avery Hopwood		 Gösta Ekman Vasateatern[7]
1934 Tovaritch
Jacques Deval		 Ernst Eklund Komediteatern[8]
1935 Chuck Tonvikt på ungdomen
Samson Raphaelson		 Ernst Eklund Komediteatern[9]
Nöddebo prästgård
Elith Reumert		 Gösta Terserus Komediteatern[10]
1936 Bertel, finsk officer vid finska rytteriet Regina von Emmeritz
Zacharias Topelius		 Ernst Eklund Skansens friluftsteater[11]
1937 Edouard Timmen H
Pierre Chaine		 Ernst Eklund Komediteatern[12]
1938 Bonden Lille Purtzels flygfärd
Edit Heinrich		 Martha Lundholm Vasateatern[13]
1939 Martin, bagarpojke Nederlaget
Nordahl Grieg		 Svend Gade Dramaten
1940 Biondello Så tuktas en argbigga
William Shakespeare		 Sandro Malmquist Oscarsteatern[14]/
Turné
1943 Nöjd Fadren
August Strindberg		 Helge Hagerman Blancheteatern[15]
Herr Ramstedt Rus
Rudolf Värnlund		 Per Lindberg Blancheteatern[16]
Cal De små rävarna
Lillian Hellman		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[17]
1944 Homer Bolton Det ljusnar vid 7-tiden
Paul Osborn		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[18]
Lopachin Körsbärsträdgården
Anton Tjechov		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[19]
Arthur Hawkes Med clippern västerut
Elmer Rice		 Helge Hagerman Blancheteatern[20]
1964 Ärkebiskopen av Reims Sankta Johanna
George Bernard Shaw		 Per Gerhard Vasateatern[21]
1965 David Bliss Höfeber
Noël Coward		 Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[22]
Walenty Yvonne, prinsessa av Bourgogne
Witold Gombrowicz		 Alf Sjöberg Dramaten
1970 Greve MacGrave Csardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach		 Isa Quensel Oscarsteatern[23]

Regi (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1940 Brudsporre
Ebbe Linde Dramatikerstudion
Jag, konungen
Brita von Horn Dramatikerstudion
1941 Förmiddagsvisit
Femtioårsdagen
Förtroliga band		 Gösta Sjöberg
Vilhelm Moberg
Herbert Grevenius		 Folkan
1943 Fadren
August Strindberg Blancheteatern[15]
1944 Med clippern västerut
Flight to the west		 Elmer Rice Blancheteatern
Hoppla, vi lär er, revy
Ch. Henry och Einar Molin Odeonteatern, Stockholm[24]
1956 Ett dockhem
Et Dukkehjem		 Henrik Ibsen Riksteatern[25]
1965 De kärlekslösa
Natural Affection		 William Inge Folkteatern, Göteborg[26]
1969 Hittebarnet
Den politiske kocken
August Blanche Uppsala stadsteater[27]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1960 Fjärdingsman Jons födelsedag
Inge Johansson		 Helge Hagerman[28]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän
1956 Det var en gång
Der var engang		 Holger Drachmann
Översättning Gösta Rybrant
1960 Jons födelsedag
Inge Johansson[28]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Helge Hagerman”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=59827&iv=BIOGRAPHY. Läst 3 april 2014. 
  2. ^ ”Helge Hagerman”. Hitta graven. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-begravningsplatsen/1/03/162A/2. Läst 3 april 2014. 
  3. ^ ”SvenskaGravar”. Arkiverad från originalet den 16 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190716160514/https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45608421. Läst 16 juli 2019. 
  4. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1932 s. 162
  5. ^ ”Kanske en diktare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14553&pos=351. Läst 11 juli 2015. 
  6. ^ ”Mästerkatten i stövlarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14403&pos=352. Läst 11 juli 2015. 
  7. ^ ”Gröna hissen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14431&pos=357. Läst 11 juli 2015. 
  8. ^ ”Teater Musik Film: Komediteaterns premiär”. Dagens Nyheter: s. 12. 9 november 1934. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1934-11-09/305/12. Läst 8 januari 2016. 
  9. ^ ”Tonvikt på ungdomen!”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29029&pos=27. Läst 13 maj 2016. 
  10. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 24 december 1935. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-12-24/351/9. Läst 27 december 2015. 
  11. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 10. 11 juni 1936. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-06-11/156/10. Läst 28 december 2015. 
  12. ^ ”Timmen H”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24831&pos=29. Läst 13 maj 2016. 
  13. ^ Pia (19 december 1938). ”'Lille Purzels flygfärd' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-12-19/345/16. Läst 27 augusti 2015. 
  14. ^ ”Så tuktas en argbigga”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24682&pos=105. Läst 12 maj 2016. 
  15. ^ [a b] ”'Fadren' på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. 23 januari 1943. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-01-23/21/5. Läst 24 augusti 2015. 
  16. ^ ”Rus”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22217&pos=122. Läst 22 april 2016. 
  17. ^ ”De små rävarna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22221&pos=126. Läst 22 april 2016. 
  18. ^ ”Det ljusnar vid 7-tiden”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22222&pos=127. Läst 22 april 2016. 
  19. ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016. 
  20. ^ ”Med clippern västerut”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22223&pos=129. Läst 24 april 2016. 
  21. ^ Sven Barthel (4 oktober 1964). ”Seger för Johanna”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1964-10-04/270/24. Läst 6 maj 2016. 
  22. ^ Bengt Jahnsson (24 april 1965). ”Förlustelseförströelse i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-04-24/110/14. Läst 29 maj 2018. 
  23. ^ ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015. 
  24. ^ Lbk (28 september 1944). ”'Hoppla, vi lär er' på Odéonteatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-09-28/264/14. Läst 5 februari 2016. 
  25. ^ ”Riksteatern ger ny Millerpjäs”. Dagens Nyheter: s. 12. 4 januari 1957. Arkiverad från originalet den 24 november 2021. https://web.archive.org/web/20211124133250/https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-fredag-4-januari-1957-sida-12_1950.jpeg. Läst 24 november 2021. 
  26. ^ Bengt Jahnsson (7 mars 1965). ”'De kärlekslösa' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-03-07/64/18. Läst 29 maj 2018. 
  27. ^ Hans Axel Holm (5 februari 1969). ”Blanche att skratta gott åt”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/tidning/1969-02-05/34/17. Läst 12 juli 2017. 
  28. ^ [a b] ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 31. 19 november 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-11-19/315/31. Läst 18 mars 2016. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Helge_Hagerman&oldid=54236742”