Harry Martinson – Wikipedia

Harry Martinson
Född	Harry Edmund Martinson 6 maj 1904 Jämshög, Blekinge, Sverige
Död	11 februari 1978 (73 år) Solna, Stockholms län, Sverige
Yrke	Författare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1927–1978
Genrer	Dramatik, essäer, lyrik, romaner
Noterbara verk	Nässlorna blomma, Vägen till Klockrike, Aniara
Priser	De Nios stora pris 1938 Gustaf Fröding-stipendiet 1947 Övralidspriset 1949 Bellmanpriset 1951, 1962 Nobelpriset i litteratur 1974
Make/maka	Moa Martinson (gift 1929–1941; skild) Ingrid Lindcrantz (gift 1942–1978; hans död)
Influenser	Viktor Rydberg, Rudyard Kipling, Joseph Conrad, Lev Tolstoj
Webbplats	https://www.harrymartinson.org

Harry Edmund Martinson, född 6 maj 1904 i Jämshög i Blekinge, död 11 februari 1978 i Solna (vid tiden bosatt i Sollentuna), var en svensk författare. Martinson var ledamot av Svenska Akademien (stol nr 15) från 1949^[1] och mottog Nobelpriset i litteratur 1974, tillsammans med Eyvind Johnson – den senaste gången som ett nobelpris i litteratur har delats mellan två personer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Martinson miste sina föräldrar i sina tidiga år. Han var endast sex år gammal när hans far, Martin Olofsson, avled i lungtuberkulos 1910 och modern emigrerade ett år senare till Oregon i USA. Modern bosatte sig i Portland, och den kvarlämnade Harry ackorderades ut på socknen som fosterbarn – ett öde som i viss mån liknade Viktor Rydbergs, en författare som för övrigt liksom Rudyard Kipling, Joseph Conrad och Lev Tolstoj tillhörde Martinsons litterära förebilder. Han genomgick sex år i folkskola, bland annat i Alltidhults skola i Blekinge.^[2] Martinson var en kort tid på ett barnhem i Göteborg och vid Skeppsgossekåren i Karlskrona. Han arbetade sedan en tid vid Jonsereds Fabriker på bruksorten Jonsered^[3].

Vid sexton års ålder gick han till sjöss och seglade jorden runt, bland annat till Brasilien och Indien, men måste på grund av lungsjukdom gå i land för gott år 1927. Både under sjömansåren och efteråt gick han tidvis på luffen. Såväl föräldralösheten som erfarenheterna som sjöman och luffare satte tydliga spår i hans författarskap. Hans idé om "Världsnomaden" som presenterades i en essä i början av 1930-talet präglade mycket av hans diktning.

Martinson träffade under sina år som arbetslös sjöman författaren Moa Martinson som han gifte sig med 1929. Äktenskapet var stormigt men konstnärligt inspirerande för båda. Martinson flydde tidvis från hennes torp i Sorunda där de bodde och gav sig ut på nya luffarresor men återvände fram till en slutlig brytning 1939 och skilsmässa 1941.

Martinson deltog som frivillig i finska vinterkriget. Han var gift med Ingrid Lindcrantz från 1942.

Nobelpriset och de sista åren[redigera | redigera wikitext]

Harry Martinson tilldelades Nobelpriset i litteratur 1974 med motiveringen "för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos". Han delade priset med Eyvind Johnson. Vid prisutdelningen framhävde Karl Ragnar Gierow i sitt tal att Johnson och Martinson var "representativa för det uppbåd av proletärförfattare eller arbetardiktare, som på bred front bröt in i vår litteratur inte för att härja och plundra utan för att berika den med sina förmögenheter". Prisutnämningen uppskattades av den läsande socialistiska delen av allmänheten^[4] men kritiserades hårt från flera håll i den svenska pressen, främst för att Svenska Akademien hade utsett två av sina egna ledamöter till pristagare.^[5]

Det med tiden allt hårdare bemötandet från delar av kritikerkåren, bland annat för att han själv satt i Svenska Akademien då han tilldelades Nobelpriset, jämte hans egen insikt om att begåvning inte ger någon rättighet att ställa sig över samhällets uppfattning om rätt och fel, ledde till att han slutligen tog sitt liv 1978. Detaljerna kring hans död har skildrats i Lars Gyllenstens memoarer, där självmordet beskrivs som harakiri.^[6]

Harry Martinson är begravd på Silverdals griftegård i Sollentuna församling.

Författarskap, mottagande[redigera | redigera wikitext]

Martinson debuterade den 27 augusti 1927 med dikten "Sanningssökare" i tidningen Arbetaren.^[7]:15 Vid samma tid träffade han Artur Lundkvist som introducerade honom för amerikanen Carl Sandburgs diktning, vilket blev en viktig litterär impuls. 1927–1928 fick Martinson dikter publicerade i bland annat Arbetare-Kuriren, Eldaren, Sjömannen, Ny Tid och Brand.^[8]

Martinson medverkade i antologin Fem unga 1929 och samma år kom bokdebuten med diktsamlingen Spökskepp. Han fick sitt genombrott med diktsamlingen Nomad 1931. Med reseskildringarna Resor utan mål (1932) och Kap Farväl! (1933) fick han sitt stora genombrott även som prosaförfattare. Han lovordades för sitt pregnanta och djärvt associationsrika språk. Anders Österling utnämnde Martinson till "en av de största naturbegåvningar som någonsin framträtt i svensk litteratur".^[7]:52–53 Den expressionistiskt anstrukna diktsamlingen Natur (1934) fick emellertid ett kyligt mottagande vilket gjorde att Martinson under elva år övergick till att enbart publicera prosaböcker.

Den självbiografiska romanen Nässlorna blomma (1935) blev en ny stor framgång och följdes av Vägen ut (1936). Under de följande åren gav han ut en rad böcker av det mindre formatet som pendlar mellan finstämd naturiakttagelse och häftig tidskritik; Svärmare och harkrank (1937), Midsommardalen (1938) och Det enkla och det svåra (1939). Tidskritiken dominerar i boken Verklighet till döds (1940), som skildrar författarens erfarenheter som frivillig i finska vinterkriget. Ett par höjdpunkter i författarskapet blev diktsamlingen Passad (1945) och romanen Vägen till Klockrike (1948) och 1949 invaldes Martinson som den förste proletärförfattaren i Svenska Akademien. Efter att ha gjort succé med rymdeposet Aniara (1956) vände framgångarna och Martinson blev hårt angripen för den samtids- och teknikkritiska diktsamlingen Vagnen (1960).^[9]

Från denna tid förändrades hans position. Det starka behovet av uppskattning och ökande krav på politiskt engagemang gjorde att den tidigare uppburne Martinson i slutet av 1960-talet anförtrodde till den svenska författaren Kjell Espmark: "Jag skriver i katakomberna, förstår du"^[7]:6. Resultatet, De tusen dikternas bok, ämnade han inte publicera under sin livstid. Några verk nådde ändå offentligheten. 1964 uruppfördes teaterpjäsen Tre knivar från Wei på Dramaten i regi av Ingmar Bergman och han utgav även ett par prosaböcker med naturimpressioner. I början av 1970-talet övergav Martinson sina betänkligheter mot att utge fler diktsamlingar och utkom med Dikter om ljus och mörker (1971). Den följdes av en samling naturdikter Tuvor (1973).

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Cikada-priset och Harry Martinson-priset utdelas till Harry Martinsons minne. Harry Martinson-sällskapet utdelar även Klockrikestipendiet.^[10] Svenska Akademien utdelar vartannat år Stipendium till Harry Martinsons minne. Aniarapriset är uppkallat efter Martinsons verk.

Harry Martinson har givit namn åt Harry Martinsons gata på Kungsholmen, Harry Martinsons väg i Gnesta samt Aniaraparken i Olofström och Aniaraplatsen i Sollentuna centrum är uppkallad efter namnet på Martinsons diktverk från 1956.

Dikten "Besök på observatorium" från 1945 finns med på de två guldskivor som skickades ut i rymden med projektet Voyager 1977, inläst av den dåvarande svenske FN-ambassadören Anders Thunborg.^[11]

Intressen, konstnärskap[redigera | redigera wikitext]

Livsåskådning[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Martinson sade i en intervju i Röster i radio-TV (nr 33 1961): ”Jag skriver som jag skriver därför att jag är buddhist. Inte religiöst, men moraliskt-filosofiskt.” Hans tankevärlds rötter i buddhismen och daoismen gick över huvudet på den samtida kritiken. Hans buddhistiska livssyn har därför inte alltid tagits på allvar av hans omgivning, som både gav honom en kyrklig begravning och tog in en av hans dikter (De blomster som i marken bor) i Svenska kyrkans psalmbok.^[12]

Bildkonstnär[redigera | redigera wikitext]

Martinson ägnade sig vid sidan av skrivande även åt konstnärligt bildskapande. Han illustrerade själv sin naturbok Det enkla och det svåra och textbidrag i olika tidskrifter med tuschteckningar. Senare blev det känt att Martinson hade en stor bildproduktion bakom sig med konstverk i olja, krita, pastell, tusch och blyerts. Han var från unga år nära vän med Sven X:et Erixson och Bror Hjorth och visade släktskap med dessa konstnärer i sitt bildskapande. Motiven i Martinsons bildkonst anknyter nära till hans litterära teman.^[13]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

• Sydow, Carl-Otto von (2005). Harry Martinsons bibliografi. D. 1, På svenska tryckta texter. Acta Bibliothecae R. Universitatis Upsaliensis, 0346-7465 ; 40:1Harry Martinson-sällskapets årsbok ; 2005. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. Libris 9999962. ISBN 91-554-6317-7 

• Spökskepp, dikter 1929
• Nomad, dikter 1931 (illustrerad utgåva 1943, med några nya dikter, illustrationer av Torsten Billman)
• Resor utan mål, prosa 1932
• Kap Farväl!, prosa 1933
• Natur, dikter 1934
• Nässlorna blomma, roman 1935
• Vägen ut, roman 1936
• Svärmare och harkrank, prosa 1937
• Midsommardalen, prosa 1938
• Det enkla och det svåra, prosa 1939
• Verklighet till döds, prosa 1940
• Den förlorade jaguaren, roman 1941
• ”Naturen, samhället och dikten”. Avsikter : arton författare om sina verk. Stockholm: Bonniers. 1945. sid. 142-148. Libris 31113 
• Passad, dikter 1945
• Vägen till Klockrike, roman 1948
• Cikada, dikter 1953
• Aniara, 1956. (Eposet ligger till grund för operan Aniara med libretto av Erik Lindegren och musik av Karl-Birger Blomdahl).
• Gräsen i Thule, dikter 1958
• Vagnen, dikter 1960
• Utsikt från en grästuva, prosa 1963
• Bestiarium, 1964 (tillsammans med Björn von Rosen)
• Dikter om ljus och mörker, 1971
• Tuvor, dikter 1973

Postumt utgivna:

• Längs ekots stigar 1978
• Doriderna 1980
• Gyro 1986 (skriven cirka 1946–47)

Radiopjäser[redigera | redigera wikitext]

• Gringo
• Salvation 1947
• Lotsen från Moluckas 1948

Scenpjäs[redigera | redigera wikitext]

• Tre knivar från Wei 1964

Psalm[redigera | redigera wikitext]

• Sv.ps. 202 De blomster som i marken bor

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

• 1953 – Vägen till Klockrike

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

• 1938 – De Nios Stora Pris
• 1944 – Svenska Dagbladets litteraturpris
• 1947 – Gustaf Fröding-stipendiet
• 1949 – Övralidspriset
• 1951 – Bellmanpriset
• 1954 – BMF-plaketten för Cikada
• 1954 – Doblougska priset
• 1954 – Hedersdoktor vid Göteborgs universitet
• 1955 – Litteraturfrämjandets stora pris
• 1962 – Bellmanpriset
• 1967 – Sveriges Radios Lyrikpris
• 1968 – Evert Taube-stipendiet
• 1974 – Nobelpriset i litteratur

Se även[redigera | redigera wikitext]

• Fem unga
• Nilsson, Seth, Blekinge – Sveriges Trädgård, Blekinge, 2008 – fotobok med dikter av Harry Martinson

Referenser[redigera | redigera wikitext]

• Harry Martinson i Svenskt biografiskt lexikon
• Den svenska litteraturen V. Modernister och arbetardiktare (1989), Bonniers.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

• Anderson, Bengt E. (2000). Att rannsaka en barndom : Harry Martinsons Nässlorna blomma : tillkomst och tematik. Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, 0348-4653 ; 38. Göteborg: Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ. Libris 7756459. ISBN 91-86270-65-6 
• Andersson, Karl-Olof (2003). Harry Martinson : naturens, havens och rymdens diktare. Stockholm: Bilda i samarbete med Harry Martinson-sällsk. Libris 9199287. ISBN 91-574-7688-8 
• Engström, Boris (2009). Möten med Harry Martinson i televisionens begynnelse. Stockholm: Carlsson. Libris 11418746. ISBN 978-91-7331-256-1 
• Erfurth, Sonja (1987). Harry Martinson och Moa : 1920-1931. Stockholm: Bonnier. Libris 7147309. ISBN 91-0-047061-9. https://litteraturbanken.se/forfattare/ErfurthS/titlar/HarryMartinson3/sida/3/faksimil?om-boken 
• Erfurth, Sonja (1981). Harry Martinson och vägen ut. Stockholm: Bonnier. Libris 7146462. ISBN 91-0-045257-2. https://litteraturbanken.se/forfattare/ErfurthS/titlar/HarryMartinson2/sida/3/faksimil?om-boken 
• Erfurth, Sonja (1989). Harry Martinsons 30-tal. Stockholm: Bonnier. Libris 7147813. ISBN 91-0-047754-0. https://litteraturbanken.se/forfattare/ErfurthS/titlar/HarryMartinson4/sida/3/faksimil?om-boken 
• Erfurth, Sonja (1980). Harry Martinsons barndomsvärld. Stockholm: Bonnier. Libris 7146293. ISBN 91-0-044865-6. https://litteraturbanken.se/forfattare/ErfurthS/titlar/HarryMartinson1/sida/3/faksimil?om-boken 
• Espmark, Kjell (1970). Harry Martinson erövrar sitt språk : en studie i hans lyriska metod 1927-1934. Stockholm: Bonnier. Libris 8080380. https://litteraturbanken.se/forfattare/EspmarkK/titlar/MartinsonErovrar/sida/3/faksimil 
• Espmark, Kjell (2005). Harry Martinson - mästaren. Stockholm: Norstedt. Libris 9863596. ISBN 91-1-301469-2. https://litteraturbanken.se/forfattare/EspmarkK/titlar/MartinsonMastaren/sida/3/faksimil 
• Forsberg, Arne (1993). Spång till evighet : så minns jag Harry Martinson. Delsbo: Åsak. Libris 7667653. ISBN 91-7830-104-1 
• Hall, Tord (1961). Vår tids stjärnsång : en naturvetenskaplig studie omkring Harry Martinsons Aniara (2., omarb. uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris 631895 
• Hallberg, Peter (1941). Studier i Harry Martinsons språk. Skrifter / utgivna av Samfundet för stilforskning, 99-0144662-7 ; 9. Stockholm: Hugo Gebers förlag. Libris 372809. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/HallbergP/titlar/HarryMartinsonsSpr%C3%A5k/sida/1/faksimil 
• Harry Martinson 100 år : 5 röster om ett författarskap. Jämshög: Harry Martinson-sällskapet. 2004. Libris 9730338. ISBN 91-87980-09-6 
• Holm, Ingvar (1974). Harry Martinson : myter, målningar, motiv. Aldusserien, 0346-5454 ; 112 (3., utökade uppl.). Stockholm: Aldus. Libris 8345024. ISBN 91-0-039945-0 
• Lagerroth, Erland (1991). Aniara - en dikt av sin tid eller I tingens natur har människan sin lag : Harry Martinsons dikt läst år 1990. Harry Martinson-sällskapets skriftserie, 1102-4178 ; 1. Södra Sandby: Vekerum. Libris 7760095. ISBN 91-86722-22-0 
• Larsson, Ulf; Hildebrand, Gabriel (2004). Daggdroppen och kosmos : Harry Martinsons värld. Archives of the Nobel Museum, 1404-7586 ; 4. Stockholm: Nobelmuseet. Libris 9387025. ISBN 91-974058-2-5 
• Lundberg, Johan (1992). Den andra enkelheten : studier i Harry Martinsons lyrik 1935-1945. Harry Martinson-sällskapets skriftserie, 1102-4178 ; 2. Södra Sandby: Vekerum. Libris 19942174. http://litteraturbanken.se/forfattare/LundbergJ/titlar/DenAndraEnkelheten/info 
• Sahlin, Björn (2004). Från Gilgamesh till Aniara : den muromgärdade staden som en bild för det västerländska jaget. Stockholm: Proprius. Libris 9553207. ISBN 91-7118-917-3 
• Sandelin, Stefan (1987) (på engelska). Harry Martinson : Nässlorna blomma. Studies in Swedish literature, 99-0112141-8 ; 15. Hull: Univ. of Hull. Libris 6139019. ISBN 0-85958-720-7 
• Sandelin, Stefan (1987). Harry Martinson talar om liv och diktande : kommentar till radiointervjuer. [Årsbok] / Harry Martinson-sällskapet ; [1987]. Malmö: Harry Martinson-sällsk. Libris 1499035 
• Stenström, Johan; Rydberg, Enar Merkel (1994). Aniara : från versepos till opera. Malmö: Corona. Libris 8360043. ISBN 91-564-1043-3 
• Svedjedal, Johan (2023). Min egen elds kurir. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100186098 
• Söderblom, Staffan (1994). Harry Martinson. Litterära profiler, 99-1548962-5. Stockholm: Natur och kultur. Libris 7229091. ISBN 91-27-03523-9. https://litteraturbanken.se/forfattare/SoderblomS/titlar/HarryMartinson/sida/3/faksimil 
• Tideström, Gunnar (1975). Ombord på Aniara : en studie i Harry Martinsons rymdepos. Aldusserien, 0346-5454 ; 440. Stockholm: Aldus. Libris 8345036. ISBN 91-0-040217-6. https://litteraturbanken.se/forfattare/StenstromJ/titlar/FranVersepos/sida/3/faksimil 
• Wirmark, Margareta; Clarhäll, Lenny (2011). Giv doft i blomma : om Martinsons Aniara. Stockholm: Carlsson. Libris 12051776. ISBN 978-91-7331-411-4 
• Johan Wrede (1965), Sången om Aniara : studier i Harry Martinsons tankevärld / Johan Wrede., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113528444, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022170 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Harry Martinson.

Wikiquote har citat av eller om Harry Martinson.

• Harry Martinson-Sällskapet
• The Nobel Prize in Literature 1974. Nobelprize.org
• Harry Martinson : Biographical. Nobelprize.org
• Orden prövas : Harry Martinson 1927–1939 : en digital utställning. Litteraturbanken.
• Harry Martinson (1904-1978) hos Litteraturbanken
• Harry Martinson i Libris
• Harry Martinson i ledamotsregistret hos Svenska Akademien

v • r Nobelpristagare i litteratur 1901–1925 Prudhomme (1901) · Mommsen (1902) · Bjørnson (1903) · F. Mistral, Echegaray (1904) · Sienkiewicz (1905) · Carducci (1906) · Kipling (1907) · Eucken (1908) · Lagerlöf (1909) · Heyse (1910) · Maeterlinck (1911) · Hauptmann (1912) · Tagore (1913) · Inget pris utdelades 1914. · Rolland (1915) · von Heidenstam (1916) · Gjellerup, Pontoppidan (1917) · Inget pris utdelades 1918. · Spitteler (1919) · Hamsun (1920) · France (1921) · Benavente (1922) · Yeats (1923) · Reymont (1924) · Shaw (1925) 1926–1950 Deledda (1926) · Bergson (1927) · Undset (1928) · Mann (1929) · Lewis (1930) · Karlfeldt (1931) · Galsworthy (1932) · Bunin (1933) · Pirandello (1934) · Inget pris utdelades 1935. · O’Neill (1936) · du Gard (1937) · Buck (1938) · Sillanpää (1939) · Inga priser utdelades 1940–1943. · Jensen (1944) · G. Mistral (1945) · Hesse (1946) · Gide (1947) · Eliot (1948) · Faulkner (1949) · Russell (1950) 1951–1975 Lagerkvist (1951) · Mauriac (1952) · Churchill (1953) · Hemingway (1954) · Laxness (1955) · Jiménez (1956) · Camus (1957) · Pasternak (1958) · Quasimodo (1959) · Perse (1960) · Andrić (1961) · Steinbeck (1962) · Seferis (1963) · Sartre (1964) · Sjolochov (1965) · Agnon, Sachs (1966) · Asturias (1967) · Kawabata (1968) · Beckett (1969) · Solzjenitsyn (1970) · Neruda (1971) · Böll (1972) · White (1973) · Johnson, Martinson (1974) · Montale (1975) 1976–2000 Bellow (1976) · Aleixandre (1977) · Singer (1978) · Elytis (1979) · Miłosz (1980) · Canetti (1981) · García Márquez (1982) · Golding (1983) · Seifert (1984) · Simon (1985) · Soyinka (1986) · Brodsky (1987) · Mahfouz (1988) · Cela (1989) · Paz (1990) · Gordimer (1991) · Walcott (1992) · Morrison (1993) · Oe (1994) · Heaney (1995) · Szymborska (1996) · Fo (1997) · Saramago (1998) · Grass (1999) · Gao (2000) Från 2001 Naipaul (2001) · Kertész (2002) · Coetzee (2003) · Jelinek (2004) · Pinter (2005) · Pamuk (2006) · Lessing (2007) · Le Clézio (2008) · Müller (2009) · Vargas Llosa (2010) · Tranströmer (2011) · Mo Yan (2012) · Munro (2013) · Modiano (2014) · Aleksijevitj (2015) · Dylan (2016) · Ishiguro (2017) · Tokarczuk (2018) · Handke (2019) · Glück (2020) · Gurnah (2021) · Ernaux (2022) · Fosse (2023)