Gustaf Adolf Fleming – Wikipedia

Gustaf Adolf Fleming
Född31 juli 1781
Död14 januari 1848 (66 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningMilitär
Redigera Wikidata

Gustaf Adolf Fleming, född 31 juli 1781Årsta slott, Österhaninge socken, död 14 januari 1848 i Stockholm, var en svensk militär och friherre.[1]

Gustaf Adolf Fleming var son till överste Fredrik Fleming. Han erhöll sin första officersfullmakt som underlöjtnant vid artilleriet som treåring, dock utan tur- och befordringsrätt. 1798 blev han underlöjtnant vid Svea artilleriregemente och deltog i Pommerska kriget och vid belägringen av Stralsund. 1809 var Fleming batterichef i kustarmén och blev 1813 överadjutant hos chefen för reservarméns artilleri. Som sådan deltog han i norska fälttåget. Fleming befordrades 1820 till major och bataljonschef vid Göta artilleriregemente och 1821 till överstelöjtnant i armén. 1825 förordnades han av dåvarande generalfälttygmästaren kronprins Oscar till chef för artilleristaben, befordrades 1826 till överste i artilleriet och blev 1834 överste och chef för Göta artilleriregemente. Fleming utnämndes 1837 till generaladjutant i armén och tog avsked 1840. Han utmärkte sig genom sitt lugn och sina kraftfulla åtgärder i samband med koleraepidemin i Göteborg 1834. För sina insatser i samband med kolerautbrottet belönades han med svärdsorden med briljanter och förordnades kort därefter att förvalta landshövdingeämbetet i Göteborg under ett år. Han blev 1816 ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]