Georgij Tjitjerin – Wikipedia

Georgij Tjitjerin
Född24 november 1872[1][2][3]
Karaul, Ryssland
Död7 juli 1936[4][1][2] (63 år)
Moskva[4]
BegravdNovodevitjekyrkogården
Medborgare iSovjetunionen
Utbildad vidSankt Petersburgs universitet
SysselsättningPolitiker[5], musikvetare, diplomat, revolutionär[6]
Befattning
Sovjetunionens utrikesdepartement
ArbetsgivareSocialistiska partiet
Noterbara verkFreden i Brest-Litovsk
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti
Rysslands socialdemokratiska arbetareparti (–)
Ryska socialdemokratiska arbetarpartiet (bolsjeviker)
FöräldrarVasilij Tjitjerin
Georgina Meyendorff
SläktingarBoris Tjitjerin
Redigera Wikidata

Georgij Tjitjerin (ryska: Георгий Васильевич Чичерин), född 24 november 1872 i guvernementet Tambov, död 7 juli 1936 i Moskva, var en sovjetisk politiker och utrikesminister.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha tjänstgjort i tsarens diplomatkår anslöt sig Tjitjerin till den socialdemokratiska rörelsen, först till mensjevikerna och senare till bolsjevikerna. Han tvingades fly från Ryssland 1904 på grund av sin politiska aktivitet och tillbringade därefter 14 år i Berlin, Paris, London och Bryssel. Han blev 1907 sekreterare i Rysslands socialdemokratiska arbetarepartis utlandsorganisation, men arresterades och utvisades från Tyskland året därpå. Vid första världskrigets utbrott flydde han från Bryssel till London där han utnämndes till sekreterare i de ryska flyktingarnas organisationskommitté och efter februarirevolutionen 1917 och tsarens avsättning blev han sekreterare i en kommitté för de ryska emigranters hemfärd. På grund av hans krigsmotstånd, en uppfattning han delade med Vladimir Lenin, blev han fängslad i Storbritannien som ville att Ryssland skulle fortsätta kriget.

Efter oktoberrevolutionen 1917 och bolsjevikernas maktövertagande lyckades Lev Trotskij få honom frigiven i utbyte mot brittiska medborgare som fängslats i Ryssland. I januari 1918 kunde han återvända till Moskva och han blev genast utnämnd vice folkkommissarie för utrikes ärenden under Trotskij. Strax efter att freden i Brest-Litovsk undertecknats i februari 1918 efterträdde han Trotskij eftersom denne hade förespråkat en mindre kompromissvänlig linje gentemot Tyskland och centralmakterna. Som folkkommissarie för utrikes ärenden (utrikesminister) deltog Tjitjerin i Genuakonferensen 1922 och undertecknade Rapallofördraget samma år. Det senare ersatte fördraget från Brest-Litovsk och innebar att Ryssland återfick förlorade landområden och att diplomatiska förbindelser upprättades med Weimarrepubliken. I december samma år utropades Sovjetunionen.

Tjitjerin var brorson till den ryska filosofen och juristen Boris Tjitjerin.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Georgy Vasilyevich Chicherin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Georgy Vasilyevich Chicherin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Чичерин Георгий Васильевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
Företrädare:
Lev Trotskij
Sovjetunionens folkkommissarie för utrikes ärenden
1918–1930
Efterträdare:
Maksim Litvinov