Georg A. Nilsson – Wikipedia

Georg A. Nilsson
Född9 oktober 1871[1][2]
Malmö Karoli församling
Död11 november 1949[1][2] (78 år)
Gävle, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningArkitekt[1], tecknare, grafiker
Noterbara verkOskarshamns järnvägsstation
Redigera Wikidata

Georg Alfred Nilsson, född den 9 oktober 1871 i Caroli församling, Malmö, död den 11 november 1949 i Gävle, var en svensk arkitekt och byggnadsråd i Stockholm.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Georg A. Nilson tog studenten på latinlinjen vid Malmö högre allmänna läroverk 1891. Han kompletterade sedan studentbetyget med ämnena matematik, fysik och kemi och flyttade i september 1891 till Stockholm för att börja på arkitektutbildningen vid Kungliga tekniska högskolan, KTH. Efter examen där 1895 fortsatte han sina studier på Konstakademien. Från 1898 verkade han som arkitekt i egen verksamhet.[3]

År 1904 bildade han tillsammans med ingenjören Ivar Nyqvist AB Arkitekt- och Byggnadsbyrån. Tillsammans ritade de bland annat industrilokalerna för Luth & Roséns Elektriska och de båda "visionära" bostads- och affärshusen Felix Sachs hus och G A Nilssons hus. Till det senare var Nilsson även ägare och hade sitt arkitektkontor där några år. Efter att det uppdagats att Nyqvist tagit ut pengar ur den gemensamma firman utan att ha rådgjort med Nilsson bröt den senare samarbetet 1912. Därefter drev Nyqvist firman vidare som dess direktör och tekniske ledare fram till sin död 1936.[4]

År 1907 anställdes han vid Överintendentsämbetet, från 1918 kallat Kungliga Byggnadsstyrelsen. Han tog för dess räkning bland annat fram standardritningar för folkskolor. Bland dem märks Långbrodalsskolan, Örbyskolan och Enskede skola som alla tre uppfördes ungefär samtidigt omkring år 1915 efter nästan identiska ritningar, för Enskede folkskola användes en spegelvänd variant. Alla tre känns igen på det karakteristiska utanpåliggande trapphustornet med sidoställda pulpettak och klocka högst upp. Skolorna gestaltades av Nilsson i en kraftfull tegelarkitektur. Fasaderna slammades och avfärgades i olika kulörer. Långbrodalsskolan och Örby skola fick tegelröda fasader och Enskede skola en ljus gulvit färgsättning. Formgivningen är nationalromantikens och anknyter till 1600-talets enkla stenhus med gavlar, branta takfall, portaler och ankarslutar.[5]

Nilsson ritade även andra byggnader, exempelvis kyrkor och kontorshus. Under perioden 1901–1929 ritade han inte mindre än 14 skolor i en tjugotalsklassicistisk stil som Blommensbergsskolan i Stockholm. Matteusskolan ritades av den då 27-årige arkitekten Georg A. Nilsson, som med detta uppdrag fick sitt första större nybyggnadsprojekt. Georg A. Nilsson skulle med tiden bli en av Sveriges främsta skolarkitekter, som ritade 23 skolor. Nilsson avled efter ett olycksfall på Gävle centralstation. Han är begravd på Gamla kyrkogården i Malmö.[6]

Bilder (verk i urval)[redigera | redigera wikitext]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

I kronologisk ordning:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Georg A Nilsson, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Rörby, Martin; Dahlin Ingrid (1989). Georg A. Nilsson: arkitekt. Monografier utgivna av Stockholms stad, 0282-5899 ; 90. Stockholm: Komm. för Stockholmsforskning. Libris 7593228. ISBN 91-7031-015-7 
  4. ^ Svenskt biografiskt lexikon:Georg A Nilsson (art av Björn Linn), hämtad 2013-05-27.
  5. ^ Bedoire, Fredric (2012) [1973]. Stockholms byggnader: arkitektur och stadsbild (5). Stockholm: Norstedt. sid. 345. Libris 12348272. ISBN 978-91-1-303652-6 
  6. ^ ”Nilsson, Georg”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/ecf05bd9-fb7b-4e1f-81f5-62b1d30e2c63. Läst 26 juli 2023. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • KulturNav: Nilsson, Georg A
  • "Den stillsamme revolutionären" av Björn Linn, tidskriften Arkitektur nr 7, 1964
  • Äldre skolhus i Stockholms kommun. En studie av skolhus byggda före 1940 del 1 och 2, av Suzanne Lindhagen och Lena Simonsson, 1981-82

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]