Fulvio Croce – Wikipedia

Fulvio Croce
Född6 juni 1901
Castelnuovo Nigra, Piemonte, Italien
Död28 april 1977 (75 år)
Turin, Piemonte, Italien
NationalitetItaliensk
Yrke/uppdragJurist

Fulvio Croce, född 6 juni 1901 i Castelnuovo Nigra, död 28 april 1977 i Turin, var en italiensk jurist.

Croce var ordförande för Turins advokatsamfund. Han mördades av Röda brigaderna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Croce avlade juris doktorsexamen 1924. År 1943 gick han med i italienska motståndsrörelsen. Croce valdes till ordförande för Turins advokatsamfund 1968.[1]

I maj 1976 inleddes i Turin rättegången mot en rad medlemmar av Röda brigaderna, bland andra Renato Curcio, Alberto Franceschini, Paolo Maurizio Ferrari och Prospero Gallinari.[2] De åtalade krävde att få försvara sig själva och mordhotade dem som ville åta sig försvaret.[3] Trots hotet åtog sig Croce att företräda de åtalade inför rätten och utsåg advokaten Franzo Grande Stevens att försvara Renato Curcio.[4]

Mordet[redigera | redigera wikitext]

En revolver av märket Nagant M1895, vilken Rocco Micaletto använde när han sköt Fulvio Croce i april 1977. Samma vapen användes vid mordet på Carlo Casalegno i november samma år.

Den 28 april 1977 mördades Croce vid sin advokatbyrå vid Via Ettore Perrone i centrala Turin. Fyra brigadister – Rocco Micaletto, Angela Vai,[5] Lorenzo Betassa och Raffaele Fiore – förövade dådet. Micaletto sköt Croce med fem skott, Vai vapenhotade Croces båda sekreterare, Batassa höll utkik och Fiore satt beredd i flyktbilen.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mossano, Silvana (28 april 2017). ”L’esempio di Fulvio Croce e il ruolo dell’avvocato oggi”. La Stampa. https://www.lastampa.it/alessandria/2017/04/28/news/l-esempio-di-fulvio-croce-e-il-ruolo-dell-avvocato-oggi-1.34625377. Läst 6 november 2020. 
  2. ^ ”Torino 1976: si apre il processo al nucleo storico delle Brigate Rosse”. Mole24. 17 maj 2012. https://mole24.it/2012/05/17/torino-1976-si-apre-il-processo-al-nucleo-storico-delle-brigate-rosse/. Läst 6 november 2020. 
  3. ^ Borghesan, Luciano (4 maj 2007). ”E Torino sconfisse le Br”. La Stampa. Arkiverad från originalet den 4 april 2012. https://web.archive.org/web/20120404100223/http://www.lastampa.it/Torino/cmsSezioni/cultura/200705articoli/2750girata.asp. Läst 6 november 2020. 
  4. ^ Caracciolo, Francesco Barra (19 december 2007). ”Fulvio Croce: un eroe dell'avvocatura italiana”. Il Denaro. Arkiverad från originalet den 22 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110722033044/http://www.denaro.it/VisArticolo.aspx?IdArt=522184&KeyW=filmate. Läst 6 november 2020. 
  5. ^ ”Angela Vai”. L'alba dei funerali di uno Stato. https://www.albadeifuneralidiunostato.org/tag/angela-vai/. Läst 6 november 2020. 
  6. ^ Vecchio 2018

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fulvio_Croce&oldid=51713652”