Progressivism – Wikipedia

Progressivism (eller framstegsoptimism[1]) är en filosofi som anser det möjligt att förbättra samhället över tid genom politisk handling.[2] Filosofin brukar avse kvantitativa dimensioner (teknik, ekonomi, vetenskap) i motsats till kvalitativa dimensioner (religion, etik, estetik). Betydelsen av progressivism har varierat över tid: på 1800-talet innefattade den industrialism och etnonationalism och på tidigt 1900-tal innefattade den förespråkande av rashygien och nykterism, vilka båda sades främja folkhälsan.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Inom politiken används termen progressiv för vad man anser vara framstegsvänliga ideal, exempelvis inom liberalism och socialism.[3] Termen progressivism används i regel för att beskriva en större vidd av åskådningar associerad med vänsterpolitiska rörelser som vill minska vad de uppfattar som orättvisor och fördjupa demokratin.[4]

En progressiv syn, som vill genomdriva storskaliga samhällsförändringar, skiljer sig från en konservativ syn, som i många avseenden vill bevara samhället i dess traditionella form och gå försiktigare tillväga. En progressiv syn är också motsatsen till en reaktionär syn, som vill återställa samhället till hur det såg ut under ett tidigare stadium. Vänsterideologier har dock talat om urkommunism, vilket innebär en form av reaktionär vänsterpolitik som önskar återställa samhället till en påstådd gyllene epok i civilisationens barndom.[5]

Framstegsoptimismen är svår att placera in på höger–vänster-skalan och var framträdande på så skilda platser som det kommunistiska Östeuropa, Sverige och USA. Den moderna framstegstanken följs ofta av dess motsats civilisationskritiken.[6] I västvärlden fick framstegsoptimismen på många sätt sitt slut i och med miljörörelsens framväxt och i Sverige även i och med opinionen mot rivningar av äldre bebyggelse.[7]

Teknik[redigera | redigera wikitext]

Den moderna framtidsoptimismen bygger på tanken att ny kunskap och ny teknik kommer att leda till stora förbättringar för människor och samhällen.[8] Idéerna utvecklades under 1500-, 1600- och 1700-talens Europa och framlades bland annat av filosofer som Descartes och Francis Bacon, men fick ett stort genomslag först med upplysningstiden i slutet av 1700-talet.[9]

Detta förhållningssätt till framtiden var vanligt under 1800-talet, representerat bland annat av den tidige Jules Verne som skrev om allt positivt som han ansåg att tekniken för med sig. Framstegsoptimismen var även vanlig under högtillväxtåren på 1950- och 1960-talen och fick lite av en renässans under IT-boomen kring 2000.

Kritik av framstegstanken[redigera | redigera wikitext]

Många övergrepp genom historien har utförts i det civilisatoriska framstegets namn, exempelvis fördrivandet av indianer i USA och förintelsen av judar i Nazityskland. Flera av de mest framstående progressiva intellektuella under 1900-talets första hälft, exempelvis H.G. Wells, George Bernard Shaw och Marie Stopes, stödde nazismen.[10]

Den moderna liberalismens fader John Stuart Mill ansåg att "civiliserade" folk var skyldiga att kolonisera "barbariska" folk och tvinga dessa att leva "civiliserat".[11]

Progressiva ideologier brukar ha internationalistiska anspråk och försöka sprida sina idéer till världens alla hörn, vilket har identifierats som en form av imperialism.[12][13]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”framstegsoptimism | SAOL | svenska.se”. https://svenska.se/saol/?id=0759895&pz=5. Läst 6 december 2022. 
  2. ^ ”progressivism | Definition of progressivism in English by Oxford Dictionaries”. web.archive.org. 21 mars 2019. Arkiverad från originalet den 21 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190321174257/https://en.oxforddictionaries.com/definition/progressivism. Läst 6 december 2022. 
  3. ^ Mathias Wåg förord i Bastani, Aaron (2019). Helautomatisk lyxkommunism. Läst 2020504 
  4. ^ ”progresiv | svenska.se”. https://svenska.se/tre/. Läst 6 maj 2020. 
  5. ^ Olsson, Stefan (2011). Handbok i konservatism. Atlantis. sid. 226. ISBN 978-91-7353-446-8. OCLC 844939059. http://worldcat.org/oclc/844939059. Läst 29 november 2022 
  6. ^ Liedman, Sven-Eric, 1939- (1999, ©1997). I skuggan av framtiden : modernitetens idéhistoria. A. Bonniers. sid. 522. ISBN 91-0-056954-2. OCLC 48464551. https://www.worldcat.org/oclc/48464551. Läst 24 mars 2020 
  7. ^ https://timbro.se/smedjan/den-blinda-framstegsoptimismen/
  8. ^ Framstegstanken. Nationalencyklopedin : ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Bra böcker. ©1989-<c2002>. sid. 589. ISBN 91-7024-619-X. OCLC 30439690. https://www.worldcat.org/oclc/30439690. Läst 24 mars 2020 
  9. ^ Eriksson, Gunnar, 1931- (1975). Idéhistoriens huvudlinjer (Ny, utvidgad uppl). Wahlström och Widstrand. sid. 156. ISBN 91-46-10320-1. OCLC 65692499. https://www.worldcat.org/oclc/65692499. Läst 24 mars 2020 
  10. ^ ”Hitler the Progressive | Peter Hitchens”. First Things. https://www.firstthings.com/web-exclusives/2019/09/hitler-the-progressive. Läst 6 december 2022. 
  11. ^ Goldberg, David Theo. Liberalism's Limits: Carlyle and Mill on “The Negro Question”. Blackwell Publishers Ltd. sid. 195–204. http://dx.doi.org/10.1002/9780470753514.ch10. Läst 6 december 2022 
  12. ^ ”Jakob E:son Söderbaum: Om modern konservatism - Fri Tanke”. 24 juni 2021. https://fritanke.se/podcast/jakob-eson-soderbaum-om-modern-konservatism/. Läst 6 december 2022. 
  13. ^ Lindström, Martin (2022). Tage Lindbom och konservatismen. sid. 87. ISBN 978-91-7765-707-1. OCLC 1344169516. https://www.worldcat.org/oclc/1344169516. Läst 6 december 2022 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Progressivism&oldid=54540850”