Världsmästerskapet i fotboll 1966 – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Världsmästerskapet i fotboll 1966

Världsmästerskapet i fotboll
Evenemangsfakta
Datum	11–30 juli 1966
Arrangör	Fifa och FA
Värdnation	England
Spelplatser	8
Deltagare
Nationer i kval	70
Nationer	16
Statistik
Matcher	32
Mål	89 (2,8 per match)
Publik	1 614 677 (50 459 per match)
Flest mål	Eusébio (9 mål)
Bäste spelare	Bobby Charlton
0
Mästare	England (1:a titeln)
Finalist	Västtyskland
Trea	Portugal
000Fyra	Sovjetunionen
Föregående Följande
1962 Chile Mexiko 1970

Världsmästerskapet i fotboll 1966 spelades i England i juli 1966. England blev världsmästare hemma på Wembley Stadium efter finalseger över Västtyskland. Det krävdes dock förlängning för att avgöra finalen sedan Västtyskland genom Wolfgang Weber kvitterat till 2–2 i sista ordinarie matchminuten. I förlängningen gjorde Geoff Hurst två mål vilket gav England segern. Hursts 3–2-mål är än idag omdebatterat, då bollen gick via ribban ner på mållinjen innan tyskarna rensade undan den – var den inne eller inte? Domaren dömde efter konfererande med linjedomaren att det var mål och sedan kunde Hurst i slutminuten blir historisk tremålsskytt. Andra profiler i det engelska världsmästarlaget var målvakten Gordon Banks, Bobby Moore och Bobby Charlton.

Bland överraskningarna i turneringen tillhörde annars Italiens tidiga sorti då Nordkorea vann med 1–0 och därmed tog andraplatsen i gruppen, bakom Sovjetunionen, och gick till kvartsfinal. De dubbla regerande världsmästarna Brasilien åkte även de hem efter ett gruppspel med ett stundtals brutalt spel som inte passade de tekniska Brasilienspelarna. Det brutala spelet gjorde att laget delvis fick klara sig utan världsstjärnan Pelé, som sparkades sönder i en av gruppmatcherna. De skulle dock komma tillbaka redan 1970, där Pelé sedan blev en av finalhjältarna.

Kvalspel[redigera | redigera wikitext]

74 lag deltog i kvalspelet till VM 1966, och spelade om 14 platser till mästerskapet. England, som värdnation, och Brasilien, som regerande mästare, var automatiskt kvalificerade för världsmästerskapet, vilket innebar att totalt 16 lag skulle deltaga vid slutturneringen.

De 16 platserna delades ut som följande:

• Europa (Uefa): 10 direktplatser, varav 1 gick till värdnationen England, vilket lämnade kvar 9 platser, som 32 länder spelade om (inkluderande Israel och Syrien).
• Sydamerika (Conmebol): 4 direktplatser, varav 1 plats gick till de 2-faldigt regerande mästarna Brasilien, vilket lämnade 3 platser kvar att tävla om. Nio lag tävlade om de resterande platserna.
• Nordamerika, Centralamerika och Västindien (Concacaf): 1 plats, som 10 länder spelade om.
• Afrika (Caf) och Asien (AFC): 1 plats, som 18 länder spelade om (inkluderande Australien från Oceanien).

Spelorter[redigera | redigera wikitext]

England 1966 visa • redigera
London Manchester Liverpool Sunderland Middlesbrough Birmingham Sheffield		Birmingham	Liverpool
		Villa Park Kapacitet:55 000	Goodison Park Kapacitet: 70 000
		London
		Wembley Stadium (1923–2000) Kapacitet:100 000	White City Stadium Kapacitet: 76 567
Manchester	Middlesbrough	Sheffield	Sunderland
Old Trafford Kapacitet: 42 730	Ayresome Park Kapacitet: 40 310	Hillsborough Stadium Kapacitet: 42 730	Roker Park Kapacitet: 40 310

Domare[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

16 lag delades in i fyra grupper om fyra lag i respektive grupp, via lottning. Lottningsgrupperna delades in efter världsregioner: Sydamerika, nordeuropa, latineuropa och resterande länder.

De två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till utslagsspelet (kvartsfinal).

Grupp 1[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	England	3	2	1	0	4	0	+4	5
2	Uruguay	3	1	2	0	2	1	+1	4
3	Mexiko	3	0	2	1	1	3	−2	2
4	Frankrike	3	0	1	2	2	5	−3	1

	11 juli, 19:30	England	0 – 0	Uruguay	Wembley Stadium, London

	13 juli, 19:30	Frankrike	1 – 1	Mexiko	Wembley Stadium, London

	15 juli, 19:30	Uruguay	2 – 1	Frankrike	White City Stadium, London

	16 juli, 15:00	England	2 – 0	Mexiko	Wembley Stadium, London

	19 juli, 16:30	Mexiko	0 – 0	Uruguay	Wembley Stadium, London

	20 juli, 19:30	England	2 – 0	Frankrike	Wembley Stadium, London

Grupp 2[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Västtyskland	3	2	1	0	7	1	+6	5
2	Argentina	3	2	1	0	4	1	+3	5
3	Spanien	3	1	0	2	4	5	−1	2
4	Schweiz	3	0	0	3	1	9	−8	0

	12 juli, 19:30	Västtyskland	5 – 0	Schweiz	Hillsborough Stadium, Sheffield

	13 juli, 19:30	Argentina	2 – 1	Spanien	Villa Park, Birmingham

	15 juli, 19:30	Spanien	2 – 1	Schweiz	Hillsborough Stadium, Sheffield

	16 juli, 15:00	Argentina	0 – 0	Västtyskland	Villa Park, Birmingham

	19 juli, 19:30	Argentina	2 – 0	Schweiz	Hillsborough Stadium, Sheffield

	20 juli, 19:30	Västtyskland	2 – 1	Spanien	Villa Park, Birmingham

Grupp 3[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Portugal	3	3	0	0	9	2	+7	6
2	Ungern	3	2	0	1	7	5	+2	4
3	Brasilien	3	1	0	2	4	6	−2	2
4	Bulgarien	3	0	0	3	1	8	−7	0

	12 juli, 19:30	Brasilien	2 – 0	Bulgarien	Goodison Park, Liverpool

	13 juli, 19:30	Portugal	3 – 1	Ungern	Old Trafford, Manchester

	15 juli, 19:30	Ungern	3 – 1	Brasilien	Goodison Park, Liverpool

	16 juli, 15:00	Portugal	3 – 0	Bulgarien	Old Trafford, Manchester

	19 juli, 19:30	Portugal	3 – 1	Brasilien	Goodison Park, Liverpool

	20 juli, 19:30	Ungern	3 – 1	Bulgarien	Old Trafford, Manchester

Grupp 4[redigera | redigera wikitext]

Nr	Lag v • r	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Sovjetunionen	3	3	0	0	6	1	+5	6
2	Nordkorea	3	1	1	1	2	4	−2	3
3	Italien	3	1	0	2	2	2	0	2
4	Chile	3	0	1	2	2	5	−3	1

	12 juli, 19:30	Sovjetunionen	3 – 0	Nordkorea	Ayresome Park, Middlesbrough

	13 juli, 19:30	Italien	2 – 0	Chile	Roker Park, Sunderland

	15 juli, 19:30	Chile	1 – 1	Nordkorea	Ayresome Park, Middlesbrough

	16 juli, 15:00	Sovjetunionen	1 – 0	Italien	Roker Park, Sunderland

	19 juli, 19:30	Nordkorea	1 – 0	Italien	Ayresome Park, Middlesbrough

	20 juli, 19:30	Sovjetunionen	2 – 1	Chile	Roker Park, Sunderland

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

Slutspelsträd[redigera | redigera wikitext]

	Kvartsfinaler				Semifinaler				Final v • r
	23 juli – London
	England	1
					26 juli – London
	Argentina	0
					England	2
	23 juli – Liverpool
					Portugal	1
	Portugal	5
									30 juli – London
	Nordkorea	3
									England (e.f.)	4
	23 juli – Sheffield
									Västtyskland	2
	Västtyskland	4
					25 juli – Liverpool
	Uruguay	0
					Västtyskland	2
	23 juli – Sunderland
					Sovjetunionen	1			Bronsmatch
	Sovjetunionen	2
									28 juli – London
	Ungern	1
									Portugal	2
									Sovjetunionen	1

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

25	23 juli	England	1 – 0	Argentina	Wembley Stadium
15:00		Hurst  78′	(0 – 0) Rapport		London Publik: 90 000 Domare: Rudolf Kreitlein (Tyskland)

26	23 juli	Västtyskland	4 – 0	Uruguay	Hillsborough Stadium
15:00		Haller  11′, 83′ Beckenbauer  70′ Seeler  75′	(1 – 0) Rapport		Sheffield Publik: 34 000 Domare: Jim Finney (England)

27	23 juli	Sovjetunionen	2 – 1	Ungern	Roker Park
15:00		Chislenko  5′ Porkujan  46′	(1 – 0) Rapport	Bene  57′	Sunderland Publik: 26 844 Domare: Juan Gardeazábal Garay (Spanien)

28	23 juli	Portugal	5 – 3	Nordkorea	Goodison Park
15:00		Eusébio  27′, 43′ (str.), 56′, 59′ (str.) José Augusto  80′	(2 – 3) Rapport	Pak Seung-Zin  1′ Lee Dong-Woon  22′ Yang Seung-Kook  25′	Liverpool Publik: 51 780 Domare: Menachem Ashkenazi (Israel)

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

29	25 juli	Västtyskland	2 – 1	Sovjetunionen	Goodison Park
19:30		Haller  42′ Beckenbauer  67′	(1 – 0) Rapport	Porkujan  88′	Liverpool Publik: 38 300 Domare: Concetto Lo Bello (Italien)

30	26 juli	England	2 – 1	Portugal	Wembley Stadium
19:30		B. Charlton  30′, 80′	(1 – 0) Rapport	Eusébio  82′ (str.)	London Publik: 95 000 Domare: Pierre Schwinte (Frankrike)

Bronsmatch[redigera | redigera wikitext]

31	28 juli	Portugal	2 – 1	Sovjetunionen	Wembley Stadium
19:30		Eusébio  12′ (str.) Torres  89′	(1 – 1) Rapport	Malofeyev  43′	London Publik: 88 000 Domare: Ken Dagnall (England)

Final[redigera | redigera wikitext]

32	30 juli	England	4 – 2  (e.fl.)	Västtyskland	Wembley Stadium
15:00		Hurst  18′, 101′, 120′ Peters  78′	(1 – 1) Rapport	Haller  12′ Weber  89′	London Publik: 98 000 Domare: Gottfried Dienst (Schweiz)

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Målskyttar[redigera | redigera wikitext]

9 mål

• Eusébio

6 mål

• Helmut Haller

4 mål

3 mål

2 mål

1 mål

Självmål

• Ivan Davidov för Ungern
• Ivan Vutsov för Portugal

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Wikimedia Commons har media som rör Världsmästerskapet i fotboll 1966.
  Bilder & media
• ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/66f.html. Läst 18 juni 2011. 
• ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/66full.html. Läst 18 juni 2011.