Excentricitet (astronomi) – Wikipedia

  En elliptisk Keplerbana med en excentricitet på 0,7.
  En parabolisk Keplerbana.
  En hyperbolisk Keplerbana med en excentricitet på 1,3.

Excentricitet är en astronomisk term för en omloppsbana som avviker från en perfekt cirkel, där 0 innebär att banan är helt cirkulär och 1,0 innebär en parabel som inte längre är en sluten omloppsbana. För värden större än 1 är banan hyperbolisk.[1] Normalt används termen för det isolerade tvåkropparsproblemet.

Definition[redigera | redigera wikitext]

För tvåkropparsproblemet, där dragningskraften som avtar med kvadraten på avståndet, är varje omloppsbana en Keplerbana. Excentriciteten för denna Keplerbana är ett icke-negativt tal som bestämmer dess form.

Excentriciteten kan anta följande värden:

Några exempel[redigera | redigera wikitext]

En elliptisk banas excentricitet kan användas för att beräkna förhållandet mellan apoapsis och periapsis:

För jordens bana runt solen är excentriciteten ≈ 0,0167[2] och förhållandet mellan aphelium och perihelium blir alltså ≈ 1,034.

Månen Nereid rör sig runt planeten Neptunus i en för månar ovanligt långsträckt ellipsbana och har excentriciteten 0,75.[1]

Småplaneten Pluto rör sig i en bana med excentriciteten 0,25 och kommer därför delar av sin omloppstid att befinna sig innanför Neptunus bana.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]