French
DeutschErik Palmstierna – Wikipedia
| Erik Palmstierna | |
 Erik Palmstierna fotograferad av Henry B. Goodwin 1917. | |
| Tid i befattningen 10 mars 1920–27 oktober 1920 | |
| Statsminister | Hjalmar Branting |
|---|---|
| Företrädare | Johannes Hellner |
| Efterträdare | Herman Wrangel |
| Tid i befattningen 19 oktober 1917–10 mars 1920 | |
| Statsminister | Nils Edén |
| Företrädare | Hans Ericson |
| Efterträdare | Bernhard Eriksson |
| Mandatperiod 1909–1920 | |
| Valkrets | Stockholms stads valkrets (1909–1911) Stockholms stads andra valkrets (1912–1920) |
| Uppdrag i riksdagen | |
| Ordförande i fjärde tillfälliga utskottet (1910–1911) Ledamot i bevillningsutskottet (1912–1917) | |
| Född | Erik Kule Palmstierna 10 november 1877 Klara församling, Stockholm |
| Död | 22 oktober 1959 (81 år) Florens, Italien |
| Nationalitet |  Svensk |
| Politiskt parti | Liberala samlingspartiet (till 1911) Socialdemokraterna (från 1911) |
| Ministär | Edén Branting I |
| Maka | Ebba Carlheim-Gyllensköld (g. 1899–1959; hans död) |
| Barn | Kule Palmstierna (1900–1983) Carl-Fredrik Palmstierna (1903–1993) Margareta Palmstierna (1905–1942) |
| Föräldrar | Carl Fredrik Palmstierna (1823–1896) Hanna Maria Edla von Holst (1842–1912) |
Erik Kule Palmstierna (i riksdagen kallad Palmstierna i Stockholm), född 10 november 1877 i Klara församling, Stockholm, död 22 oktober 1959 i Florens, Italien, var en svensk friherre, sjöofficer, diplomat och politiker (till 1911 liberal, därefter socialdemokrat). Han var sjöminister 1917–1920, utrikesminister 1920 samt envoyé i London 1920–1937. Eftersom han trots sin högadliga börd var socialdemokrat har han även kommit att kallas Röde baronen,[1] ett epitet som annars, och av helt andra skäl, oftast har tillkommit den tyske stridspiloten Manfred von Richthofen.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Palmstierna var ursprungligen sjöofficer och blev 1906 kapten, men övergick samma år till reserven och blev sekreterare i Centralförbundet för socialt arbete.[2] Palmstierna grundade hösten 1908 diskussionsklubben ”Vi”, som kom att samla en stor del av sin tids yngre radikala politiker.[3]
Erik Palmstierna var riksdagsledamot i andra kammaren under åren 1909–1920, 1909–1911 för Stockholms stads valkrets och därefter för Stockholms stads andra valkrets. Han tillhörde Liberala samlingspartiet fram till 1911, men övergick 1912 till Socialdemokraterna. I riksdagen var han bland annat ordförande för andra kammarens fjärde tillfälliga utskott 1910–1911 och ledamot i bevillningsutskottet 1912–1917. Som riksdagspolitiker arbetade han bland annat med socialpolitiska frågor, men lämnade också in motioner om exempelvis grundlagsfästande av Sveriges permanenta neutralitet. Palmstierna var drivande för grundandet av Svenska stadsförbundet 1908 och blev dess förste sekreterare, med andre sekreteraren och vännen Yngve Larsson vid sin sida.[4]
Hans krav på utredning om monopolen på svenska arbetsmarknaden resulterade i tillsättandet av 1911 års trust- och kartellkommitté, där han var medlem. Palmstierna var 1916–1917 riksgäldsfullmäktig och var en av de fyra socialdemokrater som tillsattes i regeringen Edén, där han var sjöminister 19 oktober 1917–10 mars 1920. I den första regeringen Branting var Palmstierna 10 mars–27 oktober 1920 utrikesminister.[2]
Palmstierna tillhörde de ledande bland de svenskar som förespråkade att Sverige skulle ingripa militärt för att få Finland att avstå Åland till Sverige, för att på det viset lösa den så kallade Ålandsfrågan.[5] Han var Sveriges delegerade i Ålandsfrågan inför Nationernas förbund 1920.[2]
Palmstierna har bland annat utgett Vattenkraftens socialisering (1908), Fred och krig (1914) och Internationell ordningsmakt (1916).[2]
Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Palmstierna var son till diplomaten Carl Fredrik Palmstierna och Hanna Maria Edla, född von Holst. Han var från 1899 gift med Ebba Carlheim-Gyllensköld, med vem han fick två söner, läkaren Kule Palmstierna (1900–1983) och historikern Carl-Fredrik Palmstierna (1903–1993) samt dottern Margareta Palmstierna, gift de Seynes (1905–1942).
Palmstiernas grav återfinns på Protestantiska kyrkogården i Florens, Italien.[6]
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- 1908 – Vattenkraftens socialisering i Sverige. Stockholm: Ljus. Libris 1182090
- 1914 – Fred och krig: dagens fråga i utvecklingens ljus (4. uppl.). Stockholm: Tiden. Libris 2906356
- 1916 – Internationell ordningsmakt: avväpningsfrågan i nytt läge. Stockholm: Tiden. Libris 8222896
- 1952–1954 – Orostid: politiska dagboksanteckningar. Stockholm: Tiden. Libris 8074909
- 1954 – Dagjämning: politiska dagboksanteckningar, 1920-1921. Stockholm: Tiden. Libris 32522
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Minnestecken med anledning av Konung Gustaf V:s 70-årsdag, 16 juni 1928.[7]
Storkorset av Bulgariska Sankt Alexanderorden, senast 1931.[8]
Storkorset av Brittiska Victoriaorden, senast 1925.[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ https://www.google.com/search?tbm=bks&q=%22R%C3%B6de+baronen%22+palmstierna
- ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1214–1215
- ^ Hayen, Mats (2008). Ett sekel i självstyrelsens tjänst: Sveriges kommuner och landsting 100 år. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Libris 11173788. ISBN 978-91-7164-374-2. https://webbutik.skr.se/sv/artiklar/ett-sekel-i-sjalvstyrelsens-tjanst-sveriges-kommuner-och-landsting-100-ar.html
- ^ Larsson 1977, s. 68.
- ^ Linder, Jan: Finlands fyra krig, Infomanager förlag, 2004, ISBN 91-631-4818-8, s. 20
- ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 101. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3
- ^ ”https://www.adelsvapen.com/genealogi/Palmstierna_nr_220#TAB_8”. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Palmstierna_nr_220#TAB_8. Läst 28 januari 2019.
- ^ ”189 (Sveriges statskalender / 1931)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1931/0189.html. Läst 28 januari 2019.
- ^ ”183 (Sveriges statskalender / 1925)”. runeberg.org. https://runeberg.org/statskal/1925/0190.html. Läst 28 januari 2019.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Tvåkammarriksdagen 1867–1970, band 1 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 159–160
- Humble, Sixten (1958). Svenska stadsförbundet 1908-1958. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. Libris 8206179
- Larsson, Yngve (1977). Mitt liv i Stadshuset – Första delen: Från fåvälde till demokratisk ordning (1900–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. Libris 7751621. ISBN 91-85676-00-4 (Digital version, s. 1–342)
- Palmstierna, Erik, Orostid I. 1914–1916. Politiska dagboksanteckningar. Tidens förlag: Stockholm 1952
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Andrén, Mats (2007). Den europeiska blicken och det lokala självstyrets värden. Hedemora: Gidlund. Libris 10415974. ISBN 9789178447381. http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2009-1/pdf/HT_2009_1_089-151_kortrecensioner.pdf
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Erik Palmstierna i Libris
Wikimedia Commons har media som rör Erik Palmstierna.
Wikiquote har citat av eller om Erik Palmstierna.
| Företrädare: Förste ämbetsinnehavaren | Svenska stadsförbundets förste sekreterare 1908–1915 | Efterträdare: Yngve Larsson |
| Företrädare: Hans Ericson | Sveriges sjöminister 1917–1920 | Efterträdare: Bernhard Eriksson |
| Företrädare: Johannes Hellner | Sveriges utrikesminister 1920 | Efterträdare: Herman Wrangel |
| Företrädare: Herman Wrangel | Sveriges ambassadör i London 1920–1937 | Efterträdare: Björn Prytz |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|