Entente cordiale – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Entente cordiale, undertecknad den 8 april 1904, var en överenskommelse mellan Frankrike och Storbritannien. Den löste ett antal koloniala tvister och lade grunden till en diplomatisk förståelse för ländernas särintressen.

Det var framför allt Frankrike, företrätt av dess ambassadör i Storbritannien, Paul Cambon, som hade ett intresse av att bygga upp ett allianssystem som ett försvar mot Tyskland. Ursprunget till de spända relationerna mellan Frankrike och Tyskland kan framförallt spåras till det tysk-franska krig som hade utkämpats 1870-1871 i vilket Frankrike fick avträda Alsace och Lorraine (Elsass-Lothringen) till Tyskland.

Även Storbritannien hade ett intresse av att hålla Tyskland tillbaka och den högsjöflotta som byggdes upp.

Tyskland, i detta läge pressat, försökte att testa dess styrka i praktiken genom att provocera fram en kris i Marocko, vilken ledde till Algeciras-konferensen 1906.

Frankrike och Ryssland hade redan en allians. När brittiska imperiet och Ryssland 1907 kunde lösa sina konfliktfrågor uppstod Trippelententen.