Elias Wessén – Wikipedia

	Elias Wessén
	Elias Wessén
Född	Elias Gustaf Adolf Wessén; 15 april 1889; Linderås, Jönköpings län;
Död	30 januari 1981 (91 år); Västerleds församling, Stockholm
Nationalitet	Svensk
Forskningsområde	Filologi, runologi
Institutioner	Stockholms högskola
Alma mater	Uppsala universitet
Doktorsavhandling	Zur Geschichte der germanischen n-Deklination (1914)
Känd för	Professor i nordiska språk (1928–1957); Stol nummer 16 i Svenska Akademien (1947–1981)
Nämnvärda priser	Kungliga priset (1945)

Elias Gustaf Adolf Wessén, född 15 april 1889 i Linderås i Jönköpings län, död 30 januari 1981 i Stockholm, var en svensk språkvetare, professor och ledamot av Svenska Akademien 1947–1981, stol 16.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Elias Wessén var son till Karl Gustaf Wessén (1846–1920) och Lydia Dorotea Matilda Wessén, född Sehmann (1860–1947). Han växte upp i Högby utanför Mjölby i Östergötland, dit familjen flyttade 1893 då fadern tillträdde en tjänst som kyrkoherde där.^[1]

Efter läroverksstudier i Linköping tog Wessén mogenhetsexamen 1906 och fortsatte sina studier vid Uppsala universitet, där han bland annat läste historia, litteraturhistoria, nordiska språk, tyska, sanskrit, teoretisk filosofi och statskunskap.^[2]

Wessén blev fil. kand. 1909, fil. lic. 1913 och disputerade 1914 vid Uppsala universitet,^[3] varefter han blev docent i nordiska språk där.^[4] Wessén var 1914–15 även ordförande för Uppsala studentkår. Ett besök i Berlin 1915 väckte uppseende i pressen, då han i en sympatiyttring gentemot Berlins studentkår kritiserade de franska bombningarna av Karlsruhe under första världskriget.^[2] Han var 1916–21 lektor i svenska och filosofi i Linköping, och därefter lektor i svenska vid Uppsala folkskoleseminarium 1921–28. Mellan 1928 och 1957 var professor i nordiska språk vid Stockholms högskola. Han föreläste dessutom i svenska vid Oslo universitet mellan 1916 och 1946.^[4]

Mellan 1941 och 1961 var Wessén ordförande i Modersmålslärarnas förening, och 1947–69 i Svenska Vitterhetssamfundet. Åren 1944–74 var han även ledamot i Nämnden för svensk språkvård, som bildats på Wesséns initiativ 1944. År 1947 inträdde han i Svenska Akademien på stol nummer 16 efter Tor Andrae.^[4]

Hans etymologiska ordbok Våra ord, deras uttal och ursprung (1961) är en klassiker. Wessén utförde för övrigt betydande forskning i nordisk språkhistoria, ortnamnsforskning och runologi, och där bidrog han bland annat med verket Svensk språkhistoria på Almqvist & Wiksell/Gebers förlag 1965. En annan bok som utkommit i olika upplagor är Isländsk grammatik på Norstedts/Svenska bokförlaget i början av 1960-talet.

Från 1942 till hennes död 1969 var Wessén gift med bibliotekarien, fil. dr Märta Ahlberg. Wessén ligger begravd på Högby kyrkogård. Hans arbetsbibliotek donerades efter hans död till Linköpings universitetsbibliotek,^[5] och hans personarkiv till Linköpings stifts- och landsbibliotek.^[6]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

"Elias Wesséns bibliografi" upprättad av Märta Wessén, tryckt i festskriften Elias Wessén 15 april 1954, sid 251–254. Libris 1468138
Larsson, Hugo (1975). Elias Wesséns tryckta skrifter 1914-1975: bibliografi. Linköpings läroverkspojkars skriftserie, 0348-2898 ; 14. Linköping: Föreningen Linköpings läroverkspojkar. Libris 1248108

Priser, utmärkelser och ledamotskap[redigera | redigera wikitext]

1935 – Ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (LHA)
1944 – Ledamot av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur (LGAA)
1945 – Jur. hedersdoktor, Uppsala universitet
1945 – Kungliga priset
1947 – Ledamot av Svenska Akademien, stol nummer 16
1956 – Hedersdoktor, Oslo universitet
1961 – Hedersdoktor, Islands universitet
1969 – Hedersdoktor, Helsingfors universitet
Ledamot av Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab (LDVS)
Ledamot av Det Norske Videnskaps-Akademi (LNVA)
Hedersledamot av Svenska litteratursällskapet i Finland

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Wessén, Elias G A i Vem är det 1977, sid 1079–1080

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Kjell Espmark, Elias Wessén: inträdestal i Svenska Akademien Stockholm 1981, s. 6
^ [a b] Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 246; förkortad version i Personhistorisk tidskrift 93 (1997), s.142–151,
^ Zur Geschichte der germanischen n-Deklination Uppsala 1914
^ [a b c] ”Wessén, Elias”, Svenska Akademien. Läst 18 september 2023.
^ Igelström, Peter (2018). ”Wessénsamlingen [Elektronisk resurs”]. Ett bibliotek i takt med tiden 144-145. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-155124. Libris 3d1fhxck1g0236db
^ Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 244.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[1] Kjell Espmark, Elias Wessén: inträdestal i Svenska Akademien Stockholm 1981, s. 6

[Ranius246-2] [a b] Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 246; förkortad version i Personhistorisk tidskrift 93 (1997), s.142–151,

[3] Zur Geschichte der germanischen n-Deklination Uppsala 1914

[:0-4] [a b c] ”Wessén, Elias”, Svenska Akademien. Läst 18 september 2023.

[5] Igelström, Peter (2018). ”Wessénsamlingen [Elektronisk resurs”]. Ett bibliotek i takt med tiden 144-145. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-155124. Libris 3d1fhxck1g0236db

[6] Allan Ranius, Nya strövtåg i Linköpings stiftsbibliotek Linköping, 1995, s. 244.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]