Claude Simon – Wikipedia

Claude Simon Nobelpristagare
Claude Simon år 1967.
Claude Simon år 1967.
Född10 oktober 1913
Antananarivo, Madagaskar
Död6 juli 2005 (91 år)
Paris, Frankrike
Yrkeförfattare[1][2] och romanförfattare
NationalitetFrankrike Frankrike
SpråkFranska
PriserNobelpriset i litteratur 1985

Claude Eugène Henri Simon, född 10 oktober 1913 i Antananarivo, Madagaskar, död 6 juli 2005 i Paris, Frankrike, var en fransk författare. Simon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1985.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jean Ricardou och Claude Simon (Cerisy, Frankrike).

Simon växte upp hos modern i Perpignan sedan fadern hade stupat i första världskriget. Simon studerade vid universiteten i Paris, Oxford och Cambridge. En tid avsåg han att bli konstmålare och gick i lära hos André Lhote. Under Nazitysklands angrepp på Frankrike våren 1940 blev Claude Simon tillfångatagen och internerad av ockupationsmakten. Han lyckades fly och organiserade sig inom den väpnade delen av den franska motståndsrörelsen. Den litterära debuten skedde 1946 med romanen Le Tricheur. Genombrottet till en vidare läsekrets lät vänta på sig till 1960 med romanen Vägen till Flandern, i vilken han skildrar sina upplevelser från kriget.

Claude Simon företrädde den nya romanen, ett begrepp som lanserades av Roland Barthes. Själv motsatte sig Claude Simon all slags kategorisering. Hans författarskap har djupa självbiografiska rötter och hans romanform är främst påverkad av William Faulkner. Utgångspunkt är ofta minnen från spanska inbördeskriget och andra världskriget.

Simons främsta särprägel som författare utmärks av formen. Inskjutande satser avlöser varandra, ofta genom tankstreck och parenteser. Berättarteknikens komplexitet gör lätt att läsaren virrar bort sig men detta förvirrande medför en alldeles speciell känsla; ibland klaustrofobiskt intensiv och andra gånger en flytande reflektion.

Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1985 med motiveringen att han "förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor".

Böcker på svenska i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Vinden (Le Vent, 1957), översättning: C.G. Bjurström
  • Gräset (L'Herbe, 1958), översättning: C.G. Bjurström
  • Vägen till Flandern (La Route de Flandres, 1960), översättning: C.G. Bjurström, 1962
  • Lyxhotellet (Le Palace, 1962), översättning: C.G. Bjurström
  • Historia (L'Histoire, 1967), översättning: C.G. Bjurström, 1967
  • Slaget vid Farsalos (La Bataille de Pharsale, 1969), översättning: C.G. Bjurström
  • Triptyk (Triptyque, 1973), översättning: C.G. Bjurström, 1974
  • Saklära (Lecon de choses, 1975), översättning: C.G. Bjurström
  • Georgica (Les Géorgiques, 1981), översättning: C.G. Bjurström
  • Berenikes hår (La Chevelure de Bérénice, 1984), översättning: C.G. Bjurström
  • Inbjudningen (L'invitation, 1987), översättning: C.G. Bjurström
  • Akacian (L'Acacia, 1989), översättning: C.G. Bjurström
  • Jardin des Plantes (Le Jardin des Plantes, 1997), översättning: C.G. Bjurström

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 23 oktober 2021, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]