Claes von Rettig – Wikipedia

Claes von Rettig
Född23 maj 1931
Finska församlingen, Stockholm
Död4 maj 2013 (81 år)
By församling, Dalarna
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragRegissör
MakaKerstin Bertoft
(g. 1959–1979)
PartnerMargareta Söderberg
(sambo till hans död)
SläktingarFredric von Rettig
(farfars far)

Pontus Claes Ove von Rettig, född 23 maj 1931 i Finska församlingen i Stockholm, död 4 maj 2013 i By församling i Dalarnas län[1], var en svensk regissör och dramatiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Claes von Rettig var son till fil. kand., författaren Göran von Rettig och Märta Larsson-Letzén (omgift Bendz) samt sonsons son till Fredric von Rettig.[2] I unga år studerade han drama, regi och litteratur vid George Washington University i USA, varpå han läste i Lund och var med och grundade Studentteatern där. Han var kulturjournalist på Kvällsposten och Aftonbladet och var en vass teaterkritiker under 1960-talet i opposition mot Alf Sjöberg och Ingmar Bergman. Som regissör och dramatiker frilansade han i Sverige, Finland och Norge.[3] Vid Sveriges Radio-TV, där han verkade under 1960-talet, regisserade han bland annat TV-produktioner med Beppe Wolgers. Han arbetade även som regissör på Stockholms Stadsteater.

Sommaren 1977 arrangerade von Rettig och vissångerskan Margareta Söderberg Skeppsholmsfestivalen, en folkkulturfestival med stort internationellt deltagande och uppskattningsvis 50 000 besökare. Den följdes sedan av flera olika festivaler på Söder i Stockholm.[4] 1984-1997 drev von Rettig och Söderberg Folkkulturcentrum och Blå teatern på Skeppsholmen i Stockholm.[5][6]

På Konnsjögården utanför Horndal i Dalarna drev Claes von Rettig och Margareta Söderberg från 1980-talet ett kulturcenter med kursverksamhet, föreställningar och konserter.[7] Där skrev han och satte upp operan ”Bergslagskantaten” som skildrade de förtigna upproren i Dalarna genom tiderna. Föreställningen, som även visades på TV, turnerade under flera år i landet. 2009 arrangerade de den första Vildrosfestivalen på Konnsjögården, som sedan återkom 2010 och 2011.[3]

Åren 1959–1979 var han gift med Kerstin Bertoft (född 1929) och fick två döttrar: konstnärerna Katrin (född 1959) och Clara (född 1961).[2] Han var sedan sambo med ovannämnda Margareta Söderberg (född 1937) fram till sin död 2013.[8]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1954 Krönikan om Malmöhus
Sigvard Mårtensson
Gunnar Ollén Malmöhus slott[9]
1960 Ture Sventon i London
Åke Holmberg
Nils Olsén Stockholms skolbarnsteater[10]

Regi i urval[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1959 Vår tids hjälte
Beppe Wolgers Munkbroteatern[11]
1965 Du grabbar, revy
Beppe Wolgers och Åke Söderqvist Idéonteatern
1973 Albert och Anna Claes von Rettig Norrköping-Linköping stadsteater

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Sofokles; Rettig Claes von, Pound Ezra (1961). Kvinnorna från Trachis. Malmö: Cavefors. Libris 1802264 
  • Rettig, Claes von (1961). Det moderna dramat: en studieplan. Stockholm: SSUH. Libris 1803295 
  • Rettig, Claes von (1963). Om J.B. Molières Den inbillade sjuke.. Stockholm. Libris 682911 
  • Brecht, Bertolt; Oldberg Ulf, Rettig Claes von (1972). Mahoganny "lyckostaden där allt var tillåtet": en guldgrävaropera. [Stockholm]: [Stockholms parkteater]. Libris 13561323 
  • Rettig, Claes von (1979). Som djur i bur: en vandringsdram i fem akter med Nordens regionteatrar. Stockholm: Nordiska teaterkommittén. Libris 7629044. ISBN 91-7260-367-4 
  • Rettig, Claes von (1979). Modell Skeppsholmsfestivalen: en handbok. Stockholm: [Sv. riksteatern]. Libris 7749418. ISBN 91-85472-02-6 
  • Rettig Claes von, red (1983). Bergslagskantaten: [sång till Bergslagen i 24 kapitel]. [Horndal]: [Fören. Rädda Horndal]. Libris 601789 
  • Nilsson Folke, Rettig Claes von, red (1986). Arbetets röster, Bergslagen: om arbete, kamp och framtid i Horndal, ett bruk i Dalarna. Horndal: Rädda Horndal. Libris 652982 
  • Rettig, Claes von (2010). Ljuset föds ur mörkret: vildrosen, Konnsjögården, de underjordiska skogarna, F.K.C. Skeppsholmen, Den stora karnevalen : ett levnadsmanifest. Horndal: [Claes von Rettig]. Libris 11825972. ISBN 978-91-633-5554-7 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  2. ^ [a b] Wikström Lars, red (2005). Kalender över Ointroducerad adels förening. Årg. 21(2005). Stockholm: Ointroducerad Adels Förening. sid. 182–183. Libris 9842326. ISBN 91-975378-0-2 
  3. ^ [a b] Margareta Söderberg: Vildrosen som aldrig upphör att inspirera Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine. Avesta Tidning 27 maj 2013. Åtkomst 13 december 2015.
  4. ^ von Rettig, Claes (2009). Ljuset föds ut mörkret. sid. 29-89 
  5. ^ von Rettig, Claes (2009). Ljuset föds ur mörkret. sid. 103-152 
  6. ^ ”Skeppsholmen: Kulturhus slåss för sitt liv. Höjd hyra och halverad yta hotar folkkulturcentrums hela verksamhet”. DN. 1 februari 1997. https://www.dn.se/arkiv/stockholm/skeppsholmen-kulturhus-slass-for-sitt-liv-hojd-hyra-och-halverad-yta-hotar-folkkulturcentrums-hela/. Läst 27 mars 2022. 
  7. ^ ”Kultur som motstånd. Seriösa clowner underhåller i Horndal.”. DN. 27 juli 2007. https://www.dn.se/arkiv/kultur/kultur-som-motstand-seriosa-clowner-underhaller-i-horndal/. Läst 27 mars 2022. 
  8. ^ Åsa Linderborg: Claes von Rettig död. Ville bryta ner kulturvärldens hierarkier och dess elitism Aftonbladet Kultur 27 maj 2013. Åtkomst 13 december 2015.
  9. ^ Ingvar Holm (24 juli 1954). ”Spel på Malmöhus”. Dagens Nyheter: s. 5. https://arkivet.dn.se/tidning/1954-07-24/197/5. Läst 7 augusti 2018. 
  10. ^ Age (15 maj 1960). ”Casinos primadonna vadderad kokerska”. Dagens Nyheter: s. 34. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-05-15/131/34. Läst 21 januari 2016. 
  11. ^ Ebbe Linde (15 november 1959). ”'Vår tids hjälte' på Munkbroteatern”. Dagens Nyheter: s. 28. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-11-15/310/28. Läst 2 januari 2022. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]