Carl Johan Thyselius – Wikipedia

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Carl Johan Thyselius
Sveriges statsminister
Tid i befattningen 13 juni 1883–16 maj 1884
Monark	Oscar II
Företrädare	Arvid Posse
Efterträdare	Robert Themptander
Född	8 juni 1811 Österhaninge socken, Södermanlands län
Död	11 januari 1891 (79 år) Stockholm, Stockholms län
Gravplats	Norra begravningsplatsen[1][2] kartor
Politiskt parti	Obunden konservativ
Ministär	Regeringen Thyselius
Maka	Charlotta Melart

Carl Johan Thyselius i riksdagen kallad Thyselius i Stockholm, född 8 juni 1811 i Österhaninge socken, död 11 januari 1891 i Stockholm, var en svensk politiker och ämbetsman. Han var justitieråd 1856–1860, ecklesiastikminister 1860–1863, civilminister 1875–1880 och statsminister 1883–1884,^[3] som sådan var han den förste ofrälse.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Thyselius, kom efter kansliexamen vid Uppsala universitet, att inleda en framgångsrik ämbetsmannakarriär med tunga politiska uppdrag. Han var bland annat justitieråd 1856–1860, ecklesiastikminister 1860–1863, president i Kammarkollegium 1864–1875 och civilminister 1875–1880. Efter Arvid Posses avgång 1883 åtog sig den 72-årige Thyselius motvilligt statsministerämbetet på Oscar II:s begäran för ett år. Han blev därmed Sveriges förste ofrälse statsminister.^[4]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Thyselius var son till biskopen Pehr Thyselius och Christina Margareta Bergsten. Han gifte sig 1848 med Charlotta Melart (född 1828) från Finland. De fick fyra barn: Hedvig Christina (född 1849) som blev mor till konsertpianisten och tonsättaren Manulita de Anduaga, Augusta Louise (Lovisa) Ulrika (1850–1931) gift 1880 med kammarherren friherre Henric Ramel (1848–1928) och som kom att bli farmor till artisten Povel Ramel^[5], Per Gustaf Ferdinand (född 1851) och Siri Maria (född 1854), gift med den norske diktaren Nils Collett Vogt. Hon ärvde Thyselius gods, Finnåker, strax utanför Fellingsbro.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

•  Kungliga Serafimerorden

[Redigera Wikidata]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Wikimedia Commons har media som rör Carl Johan Thyselius.
  Bilder & media

v • r Sveriges statsministrar (lista) 1809 års regeringsform (1876–1974) Louis De Geer d.ä. (1876–1880) · Arvid Posse (1880–1883) · Carl Johan Thyselius (1883–1884) · Robert Themptander (1884–1888) · Gillis Bildt (1888–1889) · Gustaf Åkerhielm (1889–1891) · Erik Gustaf Boström (1891–1900) · Fredrik von Otter (1900–1902) · Erik Gustaf Boström (1902–1905) · Johan Ramstedt (april–augusti 1905) · Christian Lundeberg (augusti–november 1905) · Karl Staaff (1905–1906) · Arvid Lindman (1906–1911) · Karl Staaff (1911–1914) · Hjalmar Hammarskjöld (1914–1917) · Carl Swartz (mars–oktober 1917) · Nils Edén (1917–1920) · Hjalmar Branting (mars–oktober 1920) · Louis De Geer d.y. (1920–1921) · Oscar von Sydow (februari–oktober 1921) · Hjalmar Branting (1921–1923) · Ernst Trygger (1923–1924) · Hjalmar Branting (1924–1925) · Rickard Sandler (1925–1926) · Carl Gustaf Ekman (1926–1928) · Arvid Lindman (1928–1930) · Carl Gustaf Ekman (1930–1932) · Felix Hamrin (augusti–september 1932) · Per Albin Hansson (1932–1936) · Axel Pehrsson-Bramstorp (juni–september 1936) · Per Albin Hansson (1936–1946) · Tage Erlander (1946–1969) · Olof Palme (1969–1976) 1974 års regeringsform (1975–idag) Olof Palme (1969–1976) · Thorbjörn Fälldin (1976–1978) · Ola Ullsten (1978–1979) · Thorbjörn Fälldin (1979–1982) · Olof Palme (1982–1986) · Ingvar Carlsson (1986–1991) · Carl Bildt (1991–1994) · Ingvar Carlsson (1994–1996) · Göran Persson (1996–2006) · Fredrik Reinfeldt (2006–2014) · Stefan Löfven (2014–2021) · Magdalena Andersson (2021–2022) · Ulf Kristersson (2022–)