Carl Johan Ekströmer – Wikipedia

Carl Johan Ekströmer
Carl Johan Ekströmer med Vasaordens band och Nordstjärneorden i briljanter på bröstet.
Född	Carl Johan Ekström 3 oktober 1793
Död	13 augusti 1860
Gravplats	Solna kyrkogård[1]
Yrke	Doktor Politiker

Carl Johan Ekströmer, före 1836 Ekström, född 3 oktober 1793 på Rådanefors bruk i Ödeborgs socken, Dalsland, död 13 augusti 1860 i Stockholm, var en svensk läkare, kirurg, kunglig livmedicus och riksdagsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Johan Ekströmer var son till bruksinspektoren Nils Ekström och Christina Maria Broström. Han gifte sig 1822 med Catharina (Karin) Fredrika Eichhorn (1804–1871).

Ekströmer studerade medicin vid Kungliga Carolinska Medico-Chirurgiska institutet i Stockholm och vid Uppsala universitet. Han specialiserade sig som kirurg och blev professor i kirurgi vid Karolinska institutet och räknas som denna vetenskaps banbrytare i Sverige.

Ekströmer invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1827, av Kungliga Lantbruksakademien 1841 och var en stor tillskyndare av Svenska läkaresällskapet samt var generaldirektör för rikets sjukvårdsväsen. Han var ordförande i Sundhetskollegium 1849–1860.

Vid riksdagarna 1828–1830 samt 1834–1835 var Ekströmer riksdagsledamot i Prästeståndet som representant för Vetenskapsakademien. Efter att han adlats var han riksdagsledamot för Ridderskapet och adeln.

Han adlades 1836 med namnet Ekströmer och är stamfader för denna ätt. Han är far till Nils Ehrenfrid Ekströmer (1826-1859)^[2]. Ekströmer är begravd på Solna kyrkogård.^[3]

Karriär/utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2023-12) Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning.

Underläkare vid Västra arméns sjukhus 1808–09

Informatorstjänst i Stockholm

Elev vid Karolinska institutet 1812

Tf. bataljonsläkare vid den då sammandragna armén och kommenderad till Stockholms garnisonssjukhus 1812

Kir. kand. vid Karolinska institutet 16 mars 1813

Tf. bataljonsläkare vid Upplands regemente

Deltog med detta i fälttågen i Tyskland, Nederländerna och Norge 1813–14

Sjukhusläkare där 1 jan. 1815–31 aug

Kir. mag. vid Karol. inst. 25 jan. s. å.

Student vid Uppsala univ. 25 april s. å.; med. teoret. ex. där 16 maj och prakt. ex. 29 nov. s. å.

Pensionär i fältläkarkåren s. å.

Med. teoret. adjunkt vid Karolinska institutet jan. 1816

Med. doktor i Uppsala 16 juni 1817

Hovmedicus 15 april 1818

Sjukhusläkare för den vid kröningen sammandragna armékåren s. å.

Tjänstgörande läkare hos kronprinsen 1819;

Studieresa som k. stipendiat genom Danmark, Tyskland, Österrike, Frankrike och England 22 juni 1819–maj 1821

Konungens livmedikus 17 sept. 1821

Överkirurg vid Serafimerlasarettet 29 sept. s. å.

Tf. medicine och kirurgie teoret. professor vid Karolinska institutet 5 febr. 1827

Adlad 28 jan. 1836 (enl. 37 § RF)

Kirurgie professor vid Karolinska institutet 26 mars s. å.

Generaldirektör över hospitalerna, civila lasaretten och kurhusen 2 juni 1837, med säte och stämma i Sundhetskollegium 1838

Konsulterad vid konungens sista sjukdom 1844

Ordf. i Sundhetskollegium 30 mars 1849–4 juli 1860

Sekr. i Svenska läkaresällskapet okt. 1821–okt. 1829

Ordf. där i olika omgångar sept. 1835–okt. 1842, dess hedersled. 1852

Led. av direktionen för Stockholms stads och läns kurhus 1826

Led. av Patriotiska sällskapet s. å.

Led. i kommittén för undersökning av hälsovårdens tillstånd inom huvudstaden 1827

Riksdagsman i prästeståndet för Vetenskapsakademien 1828–30, 1834–35 (led. i besvärs- och ekonomiutskottet), bevistade efter adlandet som led. av ridderskapet flera därpå följande riksdagar (led. i konstitutionsutskottet 1844)

Led. av kolerakommittén 1831

Led. av Vetenskapsakademiens förvaltningsutskott 1834–49, 1856–60, av dess redaktionsutskott 1836–58

Led. av Stockholms stads brandförsäkringskontors överstyr. 1838

Led. av stora kommittén för fattigvården s. å.

Av kommittén för utredande av sjukligheten bland Stockholms garnison 1840

Av kommittén för hospitalernas reorganisation 1844 och ordf. i kommitté för samma ändamål 1849

Ordf. i direktionen över pensionsinrättningen för svenska läkare, deras änkor och barn 1845

Led. av k. karantänskommissionen 1847

Ordf. i administrationen för införande av gasbelysning i Stockholm

LFS 1823

RVO 1826

LVA 1827

(preses 1837–38)

RNO 1832

I briljanter 1844

LVVS 1833

LLA 1836

KVO 1842;

KDDO 1847

KmstkVO 1853

Karl Johans medaljen 1855

Även led. av utländska akademier och lärda sällskap.^[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

• Livmedicus Carl Johan Ekströmer: kirurg och nydanare 1793-1860. [Köpingsvik: Aina Ekströmer]. 2007. Libris 10672290. ISBN 978-91-633-1766-8  - "Carl Johan Ekströmers självbiografi, som han skrev 1851, utgör underlag för föreliggande levnadsbeskrivning" - Redaktör: Aina Ekströmer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

• Crustenstolpe, Magnus (1860). ”Carl Johan Ekströmer [nekrolog”]. Svea Folk-kalender (1861): sid. 157f. https://runeberg.org/svea/1861/0175.html.  Libris 2105141
• Richard Erhardt: Carl Johan Ekströmer i Svenskt biografiskt lexikon (1950)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

• Pernow, Bengt (2009). Carl Johan Ekströmer. Stockholm: Karolinska Institutet University Press. Libris 12309266. ISBN 978-91-85565-32-0 
• Ekströmer