Carin Götblad – Wikipedia

Carin Götblad
Carin Götblad, 2010.
Född1 januari 1956[1] (68 år)
Sundbyberg, Stockholms län
Medborgare iSverige[1]
SysselsättningÄmbetsman, jurist
Utmärkelser
Årets ledare (2008)
Visa vägen-priset (2010)
S:t Eriksmedaljen (2013)[2]
Redigera Wikidata

Carin-Cecilia Götblad, född 1 januari 1956 i Sundbyberg, Stockholms län,[3][4] är en svensk jurist och polischef. Sedan 1 oktober 2021 är hon polismästare vid NOA (Nationella operativa avdelningen). Mellan 1 januari 2015 och 30 september 2020[5] var hon regionpolischef för Polisregion Mitt, innefattande Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län, med säte i Uppsala.[6]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Götblad utbildade sig först till förskollärare och arbetade därefter som sådan i Upplands Väsby innan hon studerade juridik, och någon termin också på psykologlinjen, vid Stockholms universitet. Hon avlade jur.kand.-examen 1987.[7][8]

Hon var länspolismästare för Polismyndigheten i Stockholms län mellan 5 maj 2003 och 4 maj 2012, dessutom för polismyndigheten Gotland från 1 september 2008 till 4 maj 2012. Hon blev känd för den större allmänheten vid jakten på Anna Lindhs mördare i september 2003.

I september 2003 startade Götblad Projekt Nova mot organiserad brottslighet i Stockholms län. Götblad kritiserades för att ha kraftigt överdrivit resultatet av projektet då statistiken som användes som utvärdering inkluderade tidigare fall och ingripande utanför Stockholm.[9] Efter en granskning av Dagens Nyheter framgick det att Götblad hade överdrivet framgången i att bekämpa det kriminella nätverket Black Cobra som trots Götblads påstående om att de var på väg att slås ut i själva verket hade expanderat.[10][11]

Hon var regeringens samordnare mot våld i nära relationer 2012–2014.[12] 2010–2013 var Carin Götblad ordförande i styrelsen för Högskolan på Gotland. Hon har även varit ledamot i Göteborgs universitets styrelse, KTH:s styrelse, Specialfastigheters styrelse och sitter numera i konsistoriet för Karolinska Institutet.

Hon invigningstalade på Stockholm Pride 2005. Under Idrottsgalan den 18 januari 2010 presenterade hon priset "Årets idrottare med funktionshinder" då hon själv varit med om en tidigare olycka där hon brutit knät och blivit tillfälligt rullstolsburen. Hon har även medverkat i ett stort antal TV- och radioprogram, bland annat Min sanning som sändes i SVT 2012 och P1-sommar.

Götblad har lett flera uppmärksammade statliga utredningar, som till exempel "Våld i nära relationer - en folkhälsofråga, förslag för ett effektivare arbete (SOU 2014:49)" och "Kriminella grupperingar - motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15)".

I oktober 2020 uppmärksammade DN att Götblad erhållit en attraktiv bostad i en av polisens stiftelser, för vilken hon var ordförande. [13][14] Särskilda åklagarkammaren inledde efter anmälan av rikspolischefen och privatpersoner en förundersökning om trolöshet mot huvudman och om grov förskingring. Förundersökningen las ner då uthyrning skett till marknadshyra.[15]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges befolkning 2000, Sveriges Släktforskarförbund, 2020, Götblad, Carin-Cecilia, läst: 18 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, start.stockholm, läst: 18 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges befolkning 2000: Götblad, Carin-Cecilia (1956-01-01) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  4. ^ Roosch, Janna (20 juni 2013). ”Hallå eller! Carin Götblad”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 23 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130623032656/http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1765266-halla-eller-carin-gotblad. Läst 20 juni 2013. 
  5. ^ SVT 13 augusti 2020: Carin Götblad slutar som regionpolischef, läst 13 augusti 2020
  6. ^ ”Polisregion Mitt”. Polismyndigheten. Arkiverad från originalet den 4 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150104030352/http://www.polisen.se/Ostergotland/Om-polisen/Polisens-organisation/Region-Mitt/. Läst 4 januari 2015. 
  7. ^ ”Jag vet hur det känns att sakna utbildning och pengar”. Jusektidningen. 13 november 2006. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131020041229/http://www.jusektidningen.se/arkivet/2006/9/jag-vet-hur-det-kanns-att-sakna-utbildning-och-pengar/. Läst 24 oktober 2012. 
  8. ^ Intervju på Stockholms universitets webbplats den 9 mars 2012 Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Lasse Wierup (16 januari 2016). ”Polischeferna bluffade om påstadd-succé”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/sverige/polischeferna-bluffade-om-pastadd-succe/. Läst 4 augusti 2021. 
  10. ^ ”Kampen mot gängen är inte över”. Corren. 16 november 2012. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210804160414/https://corren.se/asikter/ledare/kampen-mot-gangen-ar-inte-over-6223378.aspx. Läst 4 augusti 2021. 
  11. ^ ”Black Cobra fortsätter begå brott”. Sveriges radio. 14 november 2012. https://sverigesradio.se/artikel/5345645. Läst 4 augusti 2021. 
  12. ^ Regeringen kraftsamlar mot våld i nära relationer Arkiverad 3 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Pressmeddelande från Regeringen, 25 april 2012
  13. ^ ”Höga polischefer fick lägenheter, satt själva i styrelsen”. Dagens Nyheter. 21 oktober 2020. https://www.dn.se/sverige/hoga-polischefer-fick-lagenheter-satt-sjalva-i-styrelsen/. Läst 4 augusti 2021. 
  14. ^ Linus Lindgren (21 oktober 2020). ”Polischeferna fick exklusiva lägenheter – satt själva i styrelsen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1BnL8K/polischeferna-fick-exklusiva-lagenheter--satt-sjalva-i-styrelsen. Läst 4 augusti 2021. 
  15. ^ Viviana Canoilas (24 november 2020). ”Åklagaren lägger ned utredningen mot polischeferna”. DN. https://www.dn.se/sverige/aklagaren-lagger-ned-utredningen-mot-polischeferna/. Läst 4 maj 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]