C2 (tunnelbanevagn) – Wikipedia

C2
Stockholms Tunnelbana 1960.jpg
Tunnelvagn C2 1960
Fordonstyptunnelbanevagn
Tillverkningsår1949–1961
Byggt antal345
TillverkareASEA, ASJ
AxelföljdBo'Bo'
Längd17 620 mm
Drivhjulsdiameter864 mm
Spårvidd1 435 mm (normalspår)
Effekt324 kW
Effekt per ton10,8 kW/t
Maxhastighet80 km/h
Tjänstevikt30 ton
Sittplatser52
Ståplatser94
ÄgareAB Storstockholms Lokaltrafik (SL)
Korgbredd2 700 mm
Vagnsnummer2001–2003, 2021–2325, 2411–2450
C2 med 60-tals interiör på Spårvägsmuseet.
C2 renoverad med original interiör

C2 är beteckningen för en vagnstyp i Stockholms tunnelbana som tillverkades i 345 exemplar av ASEA och ASJ under åren 19491961. C2 ser utvändigt ut som den föregående vagnstypen C1 men stolarna är placerade mittemot varandra, som i dagens tunnelbanevagn C20. Flera C1 har byggts om till C2. En byggdes om 1957 efter en brand och 1966 byggdes C1 med nummer 2001 och 2002 om.

Införandet av tunnelradio 1968 medförde att endast hytten i den ände som är A-märkt fick gå som ledarhytt. Detta markerades med gula hörnmarkeringar i A-änden som betydde "Denna hytt har komplett körutrustning.". År 1985 gick C2 sista gången som ledarvagnar. Vagn C2 2417 från 1960 togs ur trafik 1990 och finns bevarad på Stockholms Spårvägsmuseum. De tre vagnarna C2 2182, C2 2208 och C2 2415 ingår i veterantunnelbanetåget. År 1989 ställdes kvarvarande C2 och C3 av. På grund av vagnsbrist renoverades dock interiören på 21 stycken C2 under sommaren 1989. Vagnarna fick en vit överdel och grön nederdel på väggarna, dörrarna målades också gröna. Sätena byttes ut mot sittplatser efter ett krav från Brandförsvaret och de renoverade vagnarna sattes åter i trafik.

År 1990 totalrenoverades 37 stycken C2 av Kalmar Verkstad. De skickades på lastbilssläp till Kalmar utan boggier. Vid renoveringen satte man igen det främre sidofönstret, destinationsskylten och linjenummerskylten. Exteriören målades blå med vit band medan interiören fick vita väggfält med stänkfärg. Övriga detaljer målades orange och dörrarna bruna. Sätena byttes ut mot sittplatser och armaturerna fälldes in i taket som på nyare vagnar. År 1991 bestämde man att C2 och C3 skulle vara gröna och ommålning påbörjades omgående. Den sista C2 ommålades 1993 och i april 1999 togs de sista C2-vagnarna ur trafik.

C2 året 1994[redigera | redigera wikitext]

C2 2314 ställdes av under hösten 1994. Vagnen är hårt sliten och det är tveksamt om den återkommer i trafik. C2 2168 och C2 2309 står avställda i Rissne och kan förmodligen anses som slopade. Ombyggnad till tjänstevagnar är ej aktuellt.

C2 året 1995[redigera | redigera wikitext]

1/1 1995 fanns 37 stycken C2 i trafik, bland annat C2 2161 och C2 2449.

Under året slopades 5 stycken C2: 2173, 2211, 2231, 2314 och 2315. Den slopade C2 2173 var tillsammans med C2 2198 de två vagnar som gjordes i ordning våren 1994 för att gå som ledarvagnar i det C2-tåg som den 8 juli 1994 utgjorde sista tåget från Bagarmossens gamla tunnelbanestation, därefter stängdes stationen tillfälligt för spårombyggnad och anslutning till Skarpnäcksbanan. Vid iordningställandet tog man åter upp fönstren i fronten som satts igen vid renoveringen år 1992.

C2 åren 1996 och 1997[redigera | redigera wikitext]

Under 1996 och början av 1997 fanns 34 stycken C2 i trafik, bland annat C2 2161 och C2 2449.

C2 året 1998[redigera | redigera wikitext]

1/1 1998 fanns 28 stycken C2 i trafik, bland annat C2 2161 och C2 2449.

C2 2413 skickades till Nykroppa under november 1998 för skrotning. Slopade under 1998: C2 2168, C2 2205, C2 2212, C2 2286, C2 2309 och C2 2413.

Bevarade vagnar[redigera | redigera wikitext]

Vagnarna 2182, 2208 och 2415 har bevarats och ingår i Stockholms Spårvägsmuseums veterantåg. Vagn 2417 finns bevarad på museet.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]