Blockpolitik – Wikipedia

Den här artikeln innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2022-07) Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Blockpolitik kan sägas vara en form av flerpartisystem som till karaktären liknar ett tvåpartisystem. Även om det finns flera etablerade partier i ett parlament, tenderar de ofta att grupperas kring två regeringsalternativ.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den svenska politiken var sedan flera decennier tillbaka att betrakta som ett typexempel på blockpolitik, eftersom socialdemokraterna innan valet 2010 inte ville gå i koalition med något annat parti men parlamentariskt stödde sina minoritetsregeringar på Vänsterpartiet, och de borgerliga partierna inte ville samarbeta om Sveriges statsbudget med andra. Miljöpartiet deklarerade från början att det skulle stå utanför blockpolitiken, och förde efter valet 2006 samtal med folkpartiet om valsamarbete med alliansen, men har sedan det kom in i riksdagen alltid stött bildandet av socialdemokratiska regeringar. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 fick riksdagens under några år ett tredje block. Vid januariavtalet 2019 splittrades det borgerliga blocket i valet mellan att stödja en socialdemokratisk statsminister eller att samarbeta med Sverigedemokraterna. Efter det började högeroppositionen successivt att samarbeta. Första gången som Sverigedemokraterna medverkade i statsbudgetsamtal med Moderaterna och Kristdemokraterna var hösten 2021. Budgeten antogs av riksdagen.

De politiska blocken i Sveriges riksdag utgjorde fram till 2019:

• det borgerliga blocket: Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna, som i många kommuner samarbetar i form av Alliansen, på nationell nivå dock endast till och med hösten 2018;^[1]
• det rödgröna blocket: Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som inför valet 2010 hade ett organiserat samarbete under namnet de Rödgröna (innan Miljöpartiet tydligt hade valt sida, kallades detta block ofta vänsterblocket eller det socialistiska blocket, men den termen har i stort sett fallit ur bruk eftersom Miljöpartiet inte uttryckligen ansluter sig till någon form av socialistisk ideologi);
• Sverigedemokraterna, som kom in i riksdagen 2010, utgjorde länge ett eget block som inga andra partier ville samarbeta med.

I vissa kommuner har blockpolitiken ibland lämnats och ersatts av regnbågskoalitioner.

I många andra länder med flerpartisystem är blockpolitiken inte lika tydlig som i Sverige eller saknas helt, genom att mittenregeringar har bildats och partier oavsett var på den politiska skalan de hör hemma kan tänka sig att bilda en koalitionsregering beroende på rådande parlamentariska styrkeförhållanden och möjligheten att tillsammans lösa aktuella politiska sakfrågor.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

I tysk politik talar man om ett borgerligt block med CDU, CSU och FDP och ett vänsterblock med SPD och die Grünen. Vänsterpartiet die Linke skulle kanske också räknas till vänsterblocket, men SPD vill inte samarbeta med det partiet på riksplanet eftersom det bildades genom att en utbrytargrupp från SPD gick ihop med det tidigare kommunistiska maktpartiet i Östtyskland.

Källor[redigera | redigera wikitext]