Beck – Hämndens pris – Wikipedia

Hämndens pris
GenreAction
Thriller
RegissörKjell Sundvall
ProducentLars Blomgren
Börje Hansson
ManusRolf Börjlind
Cilla Börjlind
SkådespelarePeter Haber
Mikael Persbrandt
Sophie Tolstoy
OriginalmusikAdam Nordén
FotografOlof Johnson
ProduktionsbolagPer Holst Filmproduktion
Filmlance International
DistributionEgmont Entertainment
Columbia TriStar Films
Nordisk Film
Premiär2001
Speltid96 min
LandSverige Sverige
Danmark Danmark
Norge Norge
Finland Finland
SpråkSvenska
FöregångareSpår i mörker
UppföljareMannen utan ansikte
IMDb SFDb

Beck – Hämndens pris är en svensk långfilm inspelad i maj 2001. Det är den nionde filmen med Peter Haber och Mikael Persbrandt i huvudrollerna.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Dag Sjöberg, Victor Bengtsson och Santos Golenza är tre unga förbrytare. Då de får punktering efter ett inbrott på ett regemente, erbjuder två patrullerande poliser, Leif Gudmundsson och Sten Eriksson, dem hjälp. Gudmundsson känner igen Sjöberg och därtill är förbrytarnas bil full av stulna sprängämnen; därefter försvinner poliserna och deras bil. De båda poliserna påträffas mördade dagen därpå på ett sätt som liknar en ren avrättning. Martin Beck och hans kollegor får som högsta prioritet till uppgift att hitta mördarna.

För Gunvald Larsson innebär det en personlig kris, eftersom han var vän med Gudmundsson och börjar leta efter mördarna på egen hand. Samtidigt håller de tre förbrytarna på att förbereda ett bombdåd.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen blev uppmärksammad eftersom vissa scener påminde om Malexandermorden 1999 där två poliser mördades. Enligt manusförfattaren Rolf Börjlind har morden och filmens handling inget samband alls, då ett första utkast till manus var klart redan inför första omgången Beckfilmer 1997.[1]

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Beck – Hämndens pris har visats flera gånger i svensk television, senast i Sjuan i mars 2022.

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Återkommande
I detta avsnitt

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tapper 2011, s. 560.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]