Barry Tuckwell – Wikipedia

Barry Tuckwell
Född5 mars 1931[1][2][3]
Melbourne[4], Australien
Död16 januari 2020[5][3] (88 år)
Melbourne[6], Australien
Medborgare iAustralien
Utbildad vidSydney Conservatorium of Music
Conservatorium High School
SysselsättningDirigent, musikpedagog, hornist, universitetslärare
ArbetsgivareRoyal College of Music
FöräldrarCharles Tuckwell[7]
Utmärkelser
Companion av Australienorden (1992)[8]
Officer av Brittiska imperieorden
Hedersdoktor vid University of Sydney
Redigera Wikidata

Barry Tuckwell, född 5 mars 1931 i Melbourne, död 16 januari 2020 i Melbourne, var en australisk valthornist som tillbringat mycket av sin verksamma tid i Storbritannien.

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

Han föddes i Melbourne, Australien, och gick med i Melbourne Symphony Orchestra då han var 15 år gammal, endast ett år efter att han börjat spela valthorn. Han började spela valthorn på grund av att han råkade höra en konversation mellan sin storasyster, Charles Mackerras och en av hornspelarna i Sydney Symphony Orchestra. Hans syster undrade högt vad man skulle göra med honom, han var uppenbarligen musikalisk så hon antog att han måste kunna spela någonting. Valthornisten föreslog att han skulle testa valthorn och så blev det. Tuckwell började på St. Andrew’s Cathedral School i Sydney där han sjöng i kören och han gick på Sydney Conservatorium of Music.

En intervju med Barry Tuckwell där han berättar om sin tidiga karriär finns på The Music Page (Obs. Endast på Engelska).

Senare karriär[redigera | redigera wikitext]

Då han spelade i Sydney uppmuntrades han att resa och ta till vara möjligheterna utomlands och han valde Storbritannien, dels låg det i Europa och dels var det engelskspråkigt. Han spelade för ett flertal orkestrar bl.a. Scottish Symphony Orchestra, Hallé och Bournemouth Symphony Orchestras innan han började som förste hornist i London Symphony Orchestra, en position han hade i 13 år.

Alla hornister på den tiden jämfördes med den legendariske Dennis Brain och Tuckwell var nära både Dennis och hans far Aubrey Brain. Men även om Tuckwell var inspirerad av Brain så gjorde hans egen självkritik att han utvecklade en egen stil.

Han har blivit den mest inspelade valthornisten och vunnit tre Grammy Awards. Han har varit ordförande för The International Horn Society och var hedersordförande i British Horn Society och skyddspatron för Melbourne International Festival of Brass.

Verk skrivna för Tuckwell[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal kompositörer har skrivit verk för Tuckwell, bl.a. Oliver Knussen och Richard Rodney Bennett.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, Barry Tuckwell, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Discogs, Barry Tuckwell, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] läs online, The Guardian .[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 16 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Barry Tuckwell, Australian horn player and conductor, has died aged 88 (på engelska), ABC Classic, läs online, läst: 17 januari 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Australia loses one of its classical greats, Barry Tuckwell (på engelska), The Sydney Morning Herald, 18 januari 2020, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  8. ^ Australian Honours Search Facility, läs online.[källa från Wikidata]