Axel Elmlund – Wikipedia

	Axel Elmlund
	Axel Elmlund som Richard Sheridan.
Född	Axel Wilhelm Julius Elmlund; 12 april 1838; Stockholm, Sverige
Död	23 november 1901 (63 år); Stockholm, Sverige
Aktiva år	1856-1891

Axel Wilhelm Julius Elmlund, född 12 april 1838 i Stockholm, död där 23 november 1901, var en svensk skådespelare, balettdansör och amatörkonstnär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till skomakarmästaren Sven Axel Elmlund och Christina Dorothea Wilhelmina Björkman. Han gifte sig aldrig.

Han blev 1850, vid elva års ålder, elev vid Kungliga Baletten. Elmlund var från 1855 till 1891 anställd vid De kungliga teatrarna. Han var engagerad vid Kungliga Baletten 1855-61: som figurant 1855-58 och som pantomimdansör 1858-61. Han betraktades som en talangfull dansare av August Bournonville, som ska ha beklagat Elmlunds beslut av att avbryta en lovande danskarriär för att i stället ägna sig åt skådespel.

Han blev 1856 även elev som talskådespelare, och var 1858-91 också anställd som skådespelare vid Dramaten; från 1864 som premiäraktör. Under säsongen 1888—89 var medlem av Dramatiska teaterns styrelse (under den s. k. associationen). Han var även verksam som regissör.

Axel Elmlund berömdes för sin hållning och kroppspråk på scen, en fördel han ansågs ha från sin baletträning, och gjorde också intryck genom sitt stiliga utseende. Han fick ofta spela hjälterollerna i romantiska tragedier, där han ansågs vara bäst och där han i många år betraktades som en av de främsta, men spelade även Shakespeare. Hans stil ska dock ha varit starkt knuten till den romantiska erans skådespel och ha passat mindre väl till den nya realism som så småningom trängde ut romantikerdramerna på Dramatens scen.

Hans kanske mest berömda roll var den germanske fäktaren Thumelicus i »Fäktaren från Ravenna», en roll han ofta fick upprepa. Bland hans många roller märks Coriolanus, Antonius i Antonius och Kleopatra, Leontes i En vintersaga, Othello, Torquato Tasso, Karl Moor i Rövarbandet, Max Piccolimi i Wallensteins död, titelrollen i Hernani, Richard Sheridan, Thumelicus i Fäktaren i Ravenna, Cajus Graccus, Stephenson i En arbetare, Bengt Lagman i Bröllopet på Ulfåsa, Sigurd i Kämparna på Helgeland, Nils Lykke i Fru Inger till Östråt, Rank i Ett dockhem, Manders i Gengångare, Wangel i Frun från havet och Bothwell i Bjørnstjerne Bjørnsons Maria Stuart.

Han mottog Litteris et artibus 1892.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År	Roll	Produktion	Teater
1863	Johan Gyllenstierna	Siri Brahe och Johan Gyllenstierna Gustav III	Kungliga Dramatiska Teatern^[1]
1863	Walter Hartright, ritlärare	Den hvitklädda qvinnan Wilkie Collins	Kungliga Dramatiska Teatern
1868	Karl XII	Lejonet vaknar Frans Hedberg	Kungliga Dramatiska Teatern^[2]
1872	Henrik, grefve af Richmond (sedan Konung Henrik den sjunde)	Konung Richard den Tredje William Shakespeare	Kungliga Dramatiska Teatern
1874	Eurysakes, Ajas och Tekmessas son	Kungarne på Salamis Johan Ludvig Runeberg	Kungliga Dramatiska Teatern
1876	Cajus Gracchus	Cajus Gracchus Adolf von Wilbrandt	Kungliga Dramatiska Teatern^[3]
	Edvard Sten, löjtnant	Dagtingan Frans Hedberg	Kungliga Dramatiska Teatern^[4]
	Nils	Pastorsadjunkten Anne Charlotte Leffler	Kungliga Dramatiska Teatern^[5]
	Sigurd	Härmännen på Helgoland Henrik Ibsen	Kungliga Dramatiska Teatern^[6]
1889		En för bägge och bägge för en Emma Gad	Kungliga Dramatiska Teatern^[7]