Automatbana – Wikipedia

VAL i Lille.

Automatbana är en typ av kollektivtrafik som sker med förarlösa fordon på en speciell bana som kontrolleras och regleras från en central trafikledning.[1] Begreppet används vanligen om system med fordon som tar 10 - 100 personer.[2] Vissa använder begreppet i vidare bemärkelse. Det finns då ett flertal olika typer av automatbanor, från tunga förarlösa tunnelbanor till spårtaxi, system med fordon i storlek som personbilar.[1] Vanligen går automatbanor i upphöjt läge men exempel på banor i markplan eller tunnel förekommer.[3] Automatbanor är till skillnad från spårtaxi tidtabell- och linjebunden.[3]

Linimo, maglevbana i Nagakute, Japan

Tekniskt kan en automatbana gå på två spår, antingen traditionella spår med stålhjul eller gummihjul på en slitbana, ett spår (monorail) eller sväva med magnetisk levitation (maglev).[4]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Göteborgs stad har haft ett projekt och utrett att anlägga en automatbana[4] som man inte gick vidare med att bygga.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Holgersson, Emma (november 2012). "Alternativa system för kollektivtrafik" (svenska) (pdf). Göteborgs stad trafikkontoret. Läst 6 september 2016.
  2. ^ Svensk Ordbok: automatbana
  3. ^ [a b] Hunhammar, Magnus; Anja Moisander, Joakim Fjälling (26 mars 2009). "Avancerade trafiksystem med fokus på spårbilar". Institute for Sustainable Transportation AB. Läst 7 september 2016.
  4. ^ [a b] Österlin, Bengt (februari 1992). "Automatbana i Göteborg - snabb, säker och bekväm kollektivtrafik med hög turtäthet". Göteborg trafikkontoret. Läst 8 september 2016.