Artemisia Gentileschi – Wikipedia

Artemisia Gentileschi
Självporträtt som martyr.
Född8 juli 1593
Rom, Italien
Död1653
Neapel, Italien
NationalitetItalienska
FöräldrarOrazio Gentileschi
Prudenzia di Ottaviano Montoni[1]
Make/makaPierantonio Stiattesi
Konstnärskap
FältMåleri
VerkJudit dödar Holofernes
RörelseBarocken
MecenaterCosimo II de' Medici
Signatur
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)
Judit halshugger Holofernes, andra versionen, cirka 1620. Galleria degli Uffizi i Florens.

Artemisia Gentileschi, född 8 juli 1593 i Rom, Italien, död 1653 i Neapel, var en italiensk målare.[2] Gentileschi verkade under ung- och högbarocken, som en av sin tids mest kända konstnärer.

Många av Gentileschis målningar skildrar kvinnor från myter, allegorier och Bibeln.[3] Gentileschi var känd för att kunna skildra kvinnofiguren med stor naturalism och för sin skicklighet i att hantera färg för att uttrycka drama.

Hon var dotter till Orazio Gentileschi[4]. Hennes konstnärskap överskuggades länge av berättelsen om när hon som ung kvinna våldtogs av Agostino Tassi och den efterföljande rättegången mot Tassi. Hennes målningar har länge ignoreras eller felaktigt tillskrivs manliga konstnärer, bland annat hennes far.[5] Men idag betraktas Gentileschi som en av de mest progressiva och uttrycksfulla målarna i sin generation.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Artemisia Gentileschi gick först i lära hos sin far Orazio Gentileschi som var en framstående konstnär. Som ung bestod hennes utbildning av enbart måleri, och det var inte förrän i vuxen ålder som hon lärde sig läsa och skriva. Hennes far var en efterföljare till konstnären Caravaggio,[4] och det var på så vis hon kom i kontakt med barockens dramatik och uttryck vilken är typisk för hennes målningar. Vid endast sjutton års ålder stod hon själv modell för sin första version av Susanna i badet.

Artemisia Gentileschi var också elev hos konstnären Agostino Tassi. När hon var nitton år gammal blev hon våldtagen av Tassi, vilket resulterade i en sju månader lång rättegång.[6] Under denna fick Gentileschi utstå både anklagelser om promiskuitet, ingående gynekologiska undersökningar och tortyr med tumskruvar under sitt vittnesmål för att försäkra sig om att hon talade sanning. Tassi blev slutligen dömd för våldtäkt, men fick bara ett års fängelsestraff. Det var under den här turbulenta tiden som hon målade ett av sina mest berömda verk – Judit dödar Holofernes.

Efter den förödmjukande rättegången gifte sig Gentileschi med målaren Pierantonio Stiattesi. De flyttade 1615 till Florens,[4] där deras dotter Prudentia föddes. Gentileschi hade ett nära samarbete med stadens konstakademi och firade stora framgångar. År 1616 blev hon som första kvinna medlem i Accademia delle Arti del Disegno i Florens.[7] Hennes mecenat var då Cosimo II de' Medici.

Omkring 1620[4] flyttade hon tillbaka till Rom och arbetade åtskilt från sin make, men 1628 slog hon sig slutligen ned i Neapel. Omkring 1640[4] var hon för en kort tid verksam vid Karl I:s hov i England. När inbördeskriget bröt ut 1642 återvände hon till Neapel där hon dog tio år senare.

Omkring 60 av målningar som tillskrivs Artemisia Gentileschi finns bevarade. I februari 2020 förvärvade Nationalmuseum i Stockholm målningen Den heliga Katarina av Alexandria av Gentileschi.[8]

Konstnärlig stil[redigera | redigera wikitext]

Gentileschi utförde kraftfulla och lidelsefulla scener, vars psykologiska element träffande stegras till dramatik. I Neapel däremot målade hon, påverkad av den där rådande stränga fromheten, så gott som uteslutande konventionella, sakrala bilder.

I den bloddrypande målningen Judit halshugger Holofernes utnyttjar Gentileschi chiaroscuro (klärobskyr) för att erhålla ett dramatiskt uttryck. Den heroiska änkan Judit håller sin kropp så långt bort från det sprutande blodet som möjligt, medan hon långsamt och med berått mod skär huvudet av Holofernes. Motivet hade ofta skildrats inom bildkonsten, ibland som en allegori över tyrannmord. Men denna målning tycks endast ha varit avsedd som en livfull rekonstruktion av den i den apokryfiska Judits bok berättade historien och som ett virtuost mästerstycke av dramatisk naturalism.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Artemisia Gentileschi | Italian painter” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Artemisia-Gentileschi. Läst 10 februari 2021. 
  3. ^ ”Gentileschi, Artemisia: Judith and Her Maidservant (1612-3) - Great Works - Art - The Independent”. web.archive.org. 2 maj 2015. Arkiverad från originalet den 2 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150502234043/http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/art/great-works/gentileschi-artemisia-judith-and-her-maidservant-16123-6143440.html. Läst 10 februari 2021. 
  4. ^ [a b c d e] ”Artemisia Gentileschi”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/artemisia-gentileschi. Läst 5 mars 2018. 
  5. ^ Katz, Brigit. ”Once Attributed to a Male Artist, 'David and Goliath' Painting Identified as the Work of Artemisia Gentileschi” (på engelska). Smithsonian Magazine. https://www.smithsonianmag.com/smart-news/painting-david-and-goliath-once-attributed-male-artist-revealed-work-artemisia-gentileschi-180974312/. Läst 10 februari 2021. 
  6. ^ Jones, Jonathan (5 oktober 2016). ”More savage than Caravaggio: the woman who took revenge in oil” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/artanddesign/2016/oct/05/artemisia-gentileshi-painter-beyond-caravaggio. Läst 10 februari 2021. 
  7. ^ ”Artemisia Gentileschi (1593 - 1654 or later) | National Gallery, London”. www.nationalgallery.org.uk. https://www.nationalgallery.org.uk/artists/artemisia-gentileschi. Läst 10 februari 2021. 
  8. ^ ”Unik 1600-talsmålning till Nationalmuseum”. SVT Nyheter. 24 februari 2020. https://www.svt.se/kultur/sensationellt-nyforvarv-till-nationalmuseum. Läst 10 februari 2021. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Christiansen, Keith, Orazio and Artemisia Gentileschi. New York: Metropolitan Museum of Art 2001.
  • Garrard, Mary D., Artemisia Gentileschi: the image of the female hero in Italian baroque art. Princeton: Princeton University Press 1991.
  • Garrard, Mary D., Artemisia Gentileschi around 1622: the shaping and reshaping of an artistic identity. Berkeley: University of California Press 2001.
  • Vreeland, Susan, Artemisias passion. Stockholm: Pan 2004 (skönlitterär skildring av konstnärens liv)
  • Burton, Nina Den nya kvinnostaden – Pionjärer och glömda kvinnor under tvåtusen år Albert Bonniers Förlag 2005
  • Gerlings, Charlotte, 100 Berömda Konstnärer, London: Arcturus Publishing Limited 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Artemisia_Gentileschi&oldid=54384503”