Anna-Lena Laurén – Wikipedia

Anna-Lena Laurén
Anna-Lena Laurén på Bokmässan i Göteborg 2013.
Född	4 april 1976 (47 år) Pargas, Finland
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Åbo Akademi
Sysselsättning	Författare, journalist
Utmärkelser
Topeliuspriset (2003) Statens pris för informationsspridning (2010) Hugo Bergroth-priset (2014) Stora Journalistpriset (2020)[1][2]
Redigera Wikidata

Anna-Lena Laurén, född 4 april 1976 i Pargas i Finland,^[3] är en finlandssvensk journalist och författare. Hon har arbetat som redaktör och korrespondent för nyhetsmedia i både Finland och Sverige. Hennes journalistiska värv har distinkt fokus på Ryssland, varifrån hon verkar som korrespondent för Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter. Laurén har skrivit flera böcker med östeuropeiska teman. För sina artiklar från Ryssland tilldelades hon priset som årets journalist i Finland 2020.^[4] 2021 utsågs hon av Journalisten till Årets stilist.^[5] 2022 tilldelades hon Jolopriset för sin journalistik.^[6]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anna-Lena Laurén studerade statsvetenskap och ryska vid Åbo Akademi.

Som politisk korrespondent för Hufvudstadsbladet och Helsingforskorrespondent för Svenska Dagbladet utmärktes hon av ett personligt anslag och stort engagemang. Hon tilldelades 2003 det finlandssvenska publicistpriset Topeliuspriset, som yngsta journalist någonsin.^[7]

Åren 2006–2010 bodde hon i Moskva. Där arbetade hon som korrespondent för Finlands Rundradio och kolumnist, medarbetare eller korrespondent för Göteborgs-Posten, Hufvudstadsbladet, och Eskilstunakuriren.^[7] Hon skrev också tre böcker om Ryssland, Kaukasien och sitt liv i Ryssland. Efter hemkomsten återgick hon till sitt arbete på Hufvudstadsbladet som ledarskribent. Därefter återvände hon till Moskva, där hon sedan oktober 2011 arbetar som Hufvudstadsbladets Rysslandskorrespondent. Mellan 2013 och 2015 var hon Svenska Dagbladets Rysslandskorrespondent,^[8] och från 2016 var hon Dagens Nyheters och Hufvudstadsbladets Rysslandskorrespondent.^[9] 2023 tvingades Anna-Lena Laurén lämna Ryssland eftersom hon liksom många andra journalister inte fick fortsatt visum där;^[10] i stället har Laurén blivit korrespondent i Ukraina.^[11]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

• "De är inte kloka, de där ryssarna" – ögonblicksbilder från Ryssland. Söderströms, Helsingfors 2008. ISBN 978-951-52-2659-4
• I bergen finns inga herrar – om Kaukasien och dess folk. Söderströms, Helsingfors 2009. ISBN 978-951-52-2618-1
• Sedan jag kom till Moskva. Söderströms, Helsingfors 2010. ISBN 978-951-52-2731-7
• Frihetens pris är okänt. Helsingfors: Schildts & Söderströms. 2013. Libris 14217467. ISBN 978-951-52-3227-4 
• Ukraina – gränslandet (med Peter Lodenius). Atlantis, Stockholm 2015. ISBN 978-91-7353787-2
• Sammetsdiktaturen: motstånd och medlöpare i dagens Ryssland. Helsingfors: Förlaget. 2021. Libris 9ng2blwz7km13p0t. ISBN 978-952-333-367-3 

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

• 2003 – Topeliuspriset, från Svenska folkskolans vänner (SFV) och Finlands svenska publicistförbund^[12]
• 2009 – Svenska litteratursällskapet i Finland, Hedvig Lovisa Falckens testamentsfond
• 2009 – Vuoden matkakirja (Årets resebok) för I bergen finns inga herrar: Om Kaukasien och dess folk^[12]
• 2010 – Statens pris för informationsspridning utdelat av Undervisnings- och kulturministeriet^[12]
• 2012 – Vuoden Kellokas, utdelat av Naistoimittajat ry (Kvinnliga journalisters förening)^[13]
• 2013 – Suomen Kuvalehtis journalistpris^(fi), Suomen Kuvalehti^[14]
• 2014 – Hugo Bergroth-priset, Hugo Bergroth-sällskapet^[15]
• 2015 – Publicistklubbens pris Guldpennan, "För engagerande rapportering med lyskraft och språklig rikedom från ett minerat fält"^[16]
• 2016 – Karin Gierows pris, Svenska Akademien
• 2020 – Årets journalist, Stora journalistpriset i Finland^[17]
• 2020 – Årets stilist
• 2022 – Jolopriset
• 2022 – Tom Alandhs berättarpris
• 2023 – Selanderpriset^[18]
• 2023 – Pennskaftspriset^[19]
• 2023 – Anders Chydenius-medalj för arbetet för öppenhetsprincipen^[20]
• 2023 – Per Wendel-priset^[21]
• 2024 – hedersdoktor vid Södertörns högskola^[22]
• 2024 – Ida Bäckmanns stipendium^[23]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Förlagspresentation
• Laurén, Anna-Lena i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0