André Brink – Wikipedia

André Brink
André Brink i Lyon, 2007.
Född	29 maj 1935 Vrede, Fristatsprovinsen (dåv. Oranjefristaten), Sydafrika
Död	6 februari 2015 (79 år) På ett flygplan från Amsterdam till Sydafrika
Yrke	Författare
Nationalitet	sydafrikan
Språk	afrikaans, engelska
Verksam	1958-
Genrer	romaner
Ämnen	Apartheid
Litterära rörelser	Die Sestigers
Priser	CNA Prix Médicis Etranger Premio Mondello
Barn	Anton Brink, (konstnär)

André Philippus Brink, född 29 maj 1935 i Vrede, Fristatsprovinsen (dåv. Oranjefristaten), död 6 februari 2015 på ett flygplan från Amsterdam till Sydafrika,^[1] var en sydafrikansk författare. Han arbetade även som professor i litteraturvetenskap vid University of Cape Town sedan 1990. Brink var bosatt i Kapstaden.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brink, som skrev både på modersmålet afrikaans och på engelska, debuterade som författare 1958 och var en av de ledande gestalterna inom författargruppen Die Sestigers, den unga afrikaansspråkiga författargenerationen som uppstod på 1960-talet. Dessa författare var bland de första som använde de vita boernas språk, afrikaans, för att kritisera apartheidsystemet i Sydafrika.

Med romanerna Die Ambassadeur (1963), Kennis van die aand (1973) och 'n Oomblik in die wind (1976) skaffade han sig ett internationellt rykte, även om de två sistnämnda förbjöds i hemlandet. Brinks romaner reflekterar hans starka engagemang mot rasskillnadspolitiken under apartheid i Sydafrika. Förhållandet mellan raserna är tema också i senare romaner: 'n Droë wit seisonen (1979, filmatiserad 1989) Gerugte van reën (1978), Die muur van die pes (1984), States of Emergency (1988) och An Act of Terror (1991).

Brink försökte också komma underfund med boerbefolkningens historia. Det är särskilt tydligt i de historiska romaner han skrev, såsom Houd-den-Bek (1982) och On the Contrary (1993), Imaginings of Sand (1996) och Devil's Valley (1998). The Rights of Desire (2000) är en betraktelse över åldrande och kärlek, ensamhet, skuld och oskuld. The Other Side of Silence kom 2002. Han har även skrivit skådespel och essäer.

Brink fick CNA, ett sydafrikanskt litteraturpris, tre gånger och nominerats två gånger till Bookerpriset. Han har i Frankrike hedrats med Prix Médicis Etranger och i Italien med Premio Mondello. Hans böcker är översatta till ett flertal språk.

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

• Ut ur mörkret (översättning: Harriet Alfons) (1976)
• Ett ögonblick i vinden (översättning: Harriet Alfons) (1978)
• Rykten om regn (Rumours of rain) (översättning Nils Olof Lindgren) (Forum, 1979)
• En torr vit årstid (översättning: Nils Olof Lindgren) (1980)
• En kedja av röster (översättning: Maria Ortman (1983)
• Pestmuren (översättning: Nils Olof Lindgren) (1984)
• Ambassadören (The ambassador) (översättning: Marianne Gerland-Ekeroth) (Forum, 1986)
• Att trotsa tystnaden: författare i förtryckets Sydafrika (Mapmakers) (översättning Ann Gillberg och Ulf Gyllenhak) (Forum, 1987)
• Den förlorade skuggan (översättning: Marianne Gerland-Ekeroth) (1988)
• Kräftorna vänjer sig (översättning: Inger Johansson) (1991)
• Adamastors första liv (översättning: Inger Johansson) (1993)
• Det kom en stormvind (översättning: Inger Johansson) (1995)
• Sandslottet (översättning: Inger Johansson) (1996)
• Djävulsdalen (översättning: Inger Johansson) (1998)
• I åtråns namn (översättning: Inger Johansson) (2000)
• På andra sidan tystnaden (översättning: Inger Johansson) (2003)
• Innan jag glömmer (översättning: Ulf Gyllenhak) (2006)
• Skiljevägar: memoarer (A fork in the road) (översättning Britt Arenander) (Forum, 2010)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

• ”André Philippus Brink”. Store norske leksikon. http://snl.no/Andr%C3%A9_Philippus_Brink. Läst 13 juli 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Wikimedia Commons har media som rör André Brink.
  Bilder & media