Amineh Kakabaveh – Wikipedia

Amineh Kakabaveh

Amineh Kakabaveh

Mandatperiod
2008 (ersättare)[1]
2008–2010[2]
2014–2018
Valkrets Stockholms kommun[3]
Mandatperiod
2010–2014
2018–2022
Valkrets Stockholms län[4]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[5]
ordinarie ledamot
tjänstgörande ersättare
suppleant i civilutskottet
suppleant i EU-nämnden
suppleant i konstitutionsutskottet
suppleant i kulturutskottet
suppleant i utbildningsutskottet

Född 6 december 1970 (53 år)
Saqqez, provinsen Kurdistan, Iran
Politiskt parti Vänsterpartiet (–2019)
partilös (2019–)
Yrke socionom[5]
Kakabaveh presenterar sig själv på Bokmässan 2013.

Amineh Kakabaveh (persiska: امینه کاکاباوه, även Ameneh, آمنه), född 6 december 1970[6] i Saqqez i Iran,[7] är en kurdisk-svensk politiker (partilös sedan 2019, dessförinnan vänsterpartist).[8] Hon var riksdagsledamot 20082022, invald för Stockholms kommuns valkrets (2008–2010 och 20142018) respektive Stockholms läns valkrets (2010–2014 och 2018–2022).[3][4][5]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kakabaveh är av kurdisk härkomst. Hon har själv sagt att hon inte vet vilket år hon är född.[9] Hon var i sin ungdom peshmerga-soldat i Irak och Iran. Vid 14 (eller 20[7]) års ålder flydde hon från Iran under hot om dödsstraff.[10] I Sverige tillbringade hon de första åren i Västerås. Hon gick i grundskola och gymnasium under de följande sex åren. Därefter läste Kakabaveh vid Stockholms universitet.[11] Kakabaveh är socionom och filosofie magister i socialt arbete. Hon har tidigare varit socialarbetare i Botkyrka kommun.

Hon var med och grundade föreningen Varken hora eller kuvad (VHEK) år 2005[11], en feministisk och antirasistisk rörelse som är opolitisk och religiöst obunden som Kakabaveh än idag är ordförande för.[12]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Vänsterpartiet[redigera | redigera wikitext]

Kakabaveh kandiderade i riksdagsvalet 2006 och blev ersättare.[13] Hon var tjänstgörande ersättare för Pernilla Zethraeus under perioden 16 februari–17 juni 2008.[1] Kakabaveh utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 17 juni 2008 sedan Zethraeus avsagt sig uppdraget.[2] I riksdagen var Kakabaveh suppleant i civilutskottet, EU-nämnden, konstitutionsutskottet, kulturutskottet och utbildningsutskottet.[5]

I maj 2016 föreslog ett 20-tal organisationer som främst vänder sig till invandrare, men även fristående debattörer och feministiska aktivister från vänster, att Kakabaveh skulle utses till Vänsterpartiets integrationspolitiska talesperson.[14]

Hon är uttalad marxist.[15][16][17] Hon anser att riksdagens lokaler inte skall användas till religiösa ceremonier.[18][19] Hon var i en intervju år 2017 kritisk mot bärandet av slöjor som hijab, niqab och burka vilka hon anser är religiösa uniformer som bärs under tvång.[11] I samma intervju anser hon att politik borde byggas på den franska revolutionens ideal "frihet, jämlikhet och broderskap" och kritiserar identitetspolitik för att den låser in människor i deras etniska och religiösa ursprung.[11]

I december 2016 utsågs hon till Årets svensk av nyhetsmagasinet Fokus med motiveringen: "Genom att uppmärksamma radikalisering, klan- och hedersförtryck blottlägger Amineh Kakabaveh i handling och tal och till en avsevärd personlig kostnad, den svenska oviljan att röra vid alltför känsliga ämnen. Hon gör det genom att ta fasta på värderingar som gäller alla, snarare än på särskiljande identiteter."[20] Kakabaveh uttryckte i samband med priset förvåning över att politiska motståndare uppskattar hennes arbete för kvinnors rättigheter mer än hennes egna partikamrater gör.[11]

År 2017 var Kakabaveh styrelseledamot i Humanisterna.[21]

Efter att Kakabaveh drivit frågan om hedersförtryck var hon, enligt egen uppgift till följd av att frågan inte fick drivas inom Vänsterpartiet, nära att strykas helt från partiets riksdagslista till riksdagsvalet 2018.[22]

Under hösten 2018 var Kakabaveh sjukskriven en tid från Vänsterpartiets riksdagsgrupps möten, enligt egen uppgift med anledning av att hon varit mobbad och utfryst.[23]

Utträde ur Vänsterpartiet[redigera | redigera wikitext]

Den 28 augusti 2019 beslutade Vänsterpartiets verkställande utskott att inleda ett uteslutningsärende gällande Kakabaveh.[24][25] Detta på grund av att hon, enligt partisekreteraren Aron Etzler, "ofta och allvarligt skadar förtroendet för partiet gentemot väljarna och mot sina kollegor".[24] Kakabaveh anklagades bland annat för att inte ha närvarat vid statsministeromröstningen 2018,[26] en omröstning där Vänsterpartiet lade ned sina röster.[27] Hon anklagades även för att ha underlåtit att betala partiskatt.[28]

Kakabaveh hävdade att hon inte meddelades i förväg om uteslutningen utan fick reda på det via media.[29] Hon lämnade partiet samma dag på egen begäran.[30]

Partilös[redigera | redigera wikitext]

Kakabaveh i riksdagens talarstol under regeringskrisen 2021 och strax före statsministeromröstningen den 7 juli.

I samband med regeringskrisen 2021 förhandlade justitieminister Morgan Johansson med Kakabaveh om politiska sakfrågor och de kom överens om nio punkter för att Kakabaveh skulle rösta gult och släppa fram Stefan Löfven som statsminister vilket ledde till att Regeringen Löfven III kunde tillträda. En av punkterna handlade om att kriminalisera oskuldskontroller.[31]:13m42s

Efter ytterligare en uppgörelse med Socialdemokraterna gav Kakabaveh sitt stöd till Magdalena Andersson som statsminister vilket ledde till att Regeringen Andersson kunde tillträda. Uppgörelsen innebar att Socialdemokraterna avsåg fördjupa sitt samarbete med syrienkurdiska Demokratiska unionspartiet (PYD).[32]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Kakabaveh, Amineh; Ohlson Johan (2016). Amineh – inte större än en kalasjnikov: från peshmerga till riksdagsledamot. Stockholm: Ordfront. Libris 19388796. ISBN 9789170378942 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Kakabaveh var tjänstgörande ersättare för Pernilla Zethraeus under perioden 16 februari–17 juni 2008. Detta framgår av Sveriges riksdags protokoll 2007/08:63 (§ 3), 2007/08:120 (§ 2) och 2007/08:131 (§ 2).
  2. ^ [a b] Kakabaveh utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 17 juni 2008 sedan Pernilla Zethraeus avsagt sig sitt uppdrag. Detta framgår av Sveriges riksdags protokoll 2007/08:130 (§ 2) och 2007/08:131 (§ 2).
  3. ^ [a b] Kakabaveh var invald i Sveriges riksdag för Stockholms kommuns valkrets. Valkretsen framgår av riksdagens protokoll 2006/07:1 (§ 2; ersättare) respektive 2014/15:1 (§ 2).
  4. ^ [a b] Kakabaveh var invald som ordinarie ledamot av Sveriges riksdag för Stockholms läns valkrets. Valkretsen framgår av riksdagens protokoll 2010/11:1 (§ 2) respektive 2018/19:1 (§ 2).
  5. ^ [a b c d] ”Amineh Kakabaveh (-)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Amineh-Kakabaveh_8399ff3f-1fbe-4984-b59c-4ada1ec670ec/. Läst 22 januari 2023. 
  6. ^ ”Ameneh Kakabaveh”. Birthday.se. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525200554/http://www.birthday.se/person/19701206/ameneh/kakabaveh/sk%C3%A4rholmen/. Läst 18 december 2010. 
  7. ^ [a b] Bozarslan, Mahmut: "How one Kurdish woman went from child soldier to Swedish lawmaker". al-monitor.com. Läst 11 december 2016. (engelska)
  8. ^ Kakabaveh lämnar Vänsterpartiet, TT/Ekot (Sveriges Radio), 29 augusti 2019 (Läst 29 maj 2021)
  9. ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm. ”Min sanning – Amineh Kakabaveh”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200304102733/https://www.svtplay.se/video/23514030/min-sanning/min-sanning-sasong-12-avsnitt-1. Läst 4 mars 2020. 
  10. ^ http://www.komalah.org/english/doc/resa41005.pdf Arkiverad 18 mars 2005 hämtat från the Wayback Machine. Tillbaka till Kurdistan
  11. ^ [a b c d e] ”Amineh Kakabaveh: ”Identitetspolitiken måste bort””. Kultur intervju 2 februari 2017. Vestmanlands Läns Tidning. https://www.salaallehanda.com/artikel/amineh-kakabaveh-identitetspolitiken-maste-bort. Läst 3 februari 2017. 
  12. ^ Jersenius 021-19 91 15, Erik (2 februari 2017). ”Amineh Kakabaveh: ”Identitetspolitiken måste bort””. salaallehanda.com. https://www.salaallehanda.com/artikel/amineh-kakabaveh-identitetspolitiken-maste-bort. Läst 13 juli 2021. 
  13. ^ Riksdagens protokoll 2006/07:1 Måndagen den 2 oktober (§ 2), Sveriges riksdag. Läst 22 januari 2023.
  14. ^ Vania Ramirez, Zeliha Dagli, Sara Muhammad et al. ”"Skådespelet kring Amineh Kakabavehs påstådda rasism"”. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190828215521/https://www.svt.se/opinion/se-verkligheten-bakom-skadespelet-kring-amineh-kakabavehs-pastadda-rasism. Läst 28 augusti 2019.  svt.se, 18 maj 2016.
  15. ^ ”Amineh Kakabaveh: ”Identitetspolitiken måste bort””. salaallehanda.com. Arkiverad från originalet den 2 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170202110913/http://www.salaallehanda.com/kultur/amineh-kakabaveh-identitetspolitiken-maste-bort. Läst 30 juni 2017. 
  16. ^ Kakabaveh, Amineh (2016-10-24). Amineh, inte större än en kalasjnikov: Från peshmerga till riksdagsledamot. Ordfront. ISBN 9789174415957. https://books.google.se/books?id=oCCPDQAAQBAJ&pg=PT89&lpg=PT89&dq=Amineh+Kakabaveh+marxist&source=bl&ots=OF8t3zSynq&sig=1bC0tyOeOUWMLxuxIUXORdbMDjs&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwivq6LEr-XUAhVRSZoKHedyCBQQ6AEIUDAI#v=onepage&q=Amineh%20Kakabaveh%20marxist&f=false. Läst 30 juni 2017 
  17. ^ Martin F. Debatt om kvinnoförtryck i förorterna. http://www.marxistarkiv.se/sverige/diverse/fororterna_hederskultur_islamism.pdf. 
  18. ^ ”Vill hålla riksdagen fri från religion”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/vill-halla-riksdagen-fri-fran-religion. Läst 3 juli 2016. 
  19. ^ ””Jag kommer alltid bekämpa rasism och kvinnoförtryck””. Dagens Samhälle. http://www.dagenssamhalle.se/debatt/jag-kommer-alltid-bekaempa-rasism-och-kvinnofoertryck-26115. Läst 3 juli 2016. 
  20. ^ ”Fokus”. 15 december 2016. https://www.fokus.se/2016/12/arets-svensk-4/. Läst 15 december 2016. 
  21. ^ ”Förbundsstyrelsen | Humanisterna”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170630165907/http://humanisterna.se/forbundsstyrelsen/. Läst 30 juni 2017. 
  22. ^ Andreas Söderlund. "Sjöstedt (V) om interna kritiken: 'Det är en orättvis kritik'". svt.se, 23 augusti 2018. Åtkomst den 31 augusti 2019.
  23. ^ Dante Thomsen. "Amineh Kakabaveh slår tillbaka mot Vänsterpartiets ledning efter uteslutningen: 'Ljuger'", svt.se, 28 augusti 2019. Åtkomst den 31 augusti 2019.
  24. ^ [a b] Sveriges Radio (28 augusti 2019). ”Amineh Kakabaveh utesluts ur Vänsterpartiet - Nyheter (Ekot)”. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7288531. Läst 28 augusti 2019. 
  25. ^ ”Vänsterpartiet öppnar uteslutningsärende”. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190828165408/https://www.vansterpartiet.se/vansterpartiet-oppnar-uteslutningsarende/. Läst 28 augusti 2019. , 28 augusti 2019.
  26. ^ Niklas Svensson, Tomas Nordenskiöld, Nicole Amiri. ”Amineh Kakabaveh utesluts ur Vänsterpartiet”. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190831164335/https://www.expressen.se/nyheter/vansterpartiet-utesluter-amineh-kakabaveh/. Läst 28 augusti 2019.  Expressen, 28 augusti 2019.
  27. ^ "Svep: Riksdagen röstar ner Löfven", fokus.se, 14 december 2018. Åtkomst den 31 augusti 2019.
  28. ^ Osignerad ledare: "Utan heder i Vänsterpartiet", Nya Wermlands-Tidningen, 29 augusti 2019.
  29. ^ ”Vänsterpartiet utesluter Amineh Kakabaveh ur partiet – ska ha vägrat möten”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/vansterpartiet-utesluter-amineh-kakabaveh/. Läst 28 augusti 2019. 
  30. ^ ”Kakabaveh inte längre medlem i Vänsterpartiet”. Dagens Nyheter. 29 augusti 2019. https://www.dn.se/nyheter/sverige/kakabaveh-inte-langre-medlem-i-vansterpartiet/. Läst 29 augusti 2019. 
  31. ^ "Politiska vildar och ikoniska klädval", Druid & Zimmerman show, Sveriges Radio, 12 februari 2022.
  32. ^ ”Socialdemokraterna fördjupar samarbete med självstyre”. www.socialdemokraterna.se. 24 november 2021. https://www.socialdemokraterna.se/nyheter/nyheter/2021-11-24-socialdemokraterna-fordjupar-samarbete-med-sjalvstyre. 
  33. ^ ”Avtackningar och avslutning i kammaren”. Riksdagsförvaltningen. 23 juni 2022. https://www.riksdagen.se/sv/aktuellt/2022/jun/23/avtackningar-och-avslutning-i-kammaren/. Läst 25 juli 2022. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]