486958 Arrokoth – Wikipedia

486958 Arrokoth
Färgfoto taget 1 januari 2019 av rymdsonden New Horizons.
Upptäckt[1]
UpptäckareRymdteleskopet Hubble
Upptäcktsdatum26 juni 2014
Beteckningar
MPC-beteckning(486958) 2014 MU69
Alternativnamn2014 MU69[1]
SmåplanetskategoriTNO[1]
Omloppsbana[2]
Epok: 27 april 2019
Aphelium46,44 AU
Perihelium42,72 AU
Halv storaxel44,58 AU
Excentricitet0,0417249
Siderisk omloppstid297,67 år
Medelomloppshastighet4,461 km/s
Medelanomali316,6°
Inklination2,451°
Longitud för uppstigande nod159,0°
Periheliumargument174,4°
Fysikaliska data
Dimensioner30–45 km[3]
40–90 km[4]
25–45 km[5]
Rotationsperiod15.92±0.02 h[6]
Albedo0,4–0,10[3]
0,04–0,15[5]
Skenbar magnitud26,8[3]
Absolut magnitud (H)11,1[2]

486958 Arrokoth (provisorisk beteckning: 2014 MU69, (486958) 2014 MU69) som tidigare gick under smeknamnet Ultima Thule är en transneptunsk asteroid som är belägen i Kuiperbältet. Den upptäcktes den 26 juni 2014 av rymdteleskopet Hubble[7]. Den fick den preliminära beteckningen 2014 MU69 men allra först beteckningen 1110113Y internt av institutet som upptäckte den. NASA döpte den 12 november 2019 om den efter att kritik framförts mot det tidigare namnet Ultima Thule som i äldre europeisk litteratur refererar till ett "mytiskt rike långt i norr". Namnet väckte protester eftersom nazister och andra högerextrema använt det som namn på ett påhittat urhem för det ariska folket.[8][9]

Rymdsonden New Horizons passerade förbi 2014 MU69 den 1 januari 2019.[10]

2014 MU69 har en omloppstid på cirka 295 år.[1] Dess skenbara magnitud är 26,8 vilket gör att bara de allra mest kraftfulla teleskopen kan observera den.

Upptäckt[redigera | redigera wikitext]

Som ett led i planen att låta rymdsonden New Horizons passera förbi en småplanet eller asteroid efter sin förbiflygning av Pluto 2015, gjordes undersökningar av bilder tagna med Hubbleteleskopet. På detta sätt upptäcktes den 26 juni 2014 objektet som gavs den tillfälliga beteckningen 2014 MU69.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den skenbara magnituden 26,8 gör att bara riktigt stora teleskop alls kan se den. Observationer med Hubbleteleskopet har gett bättre data om dess bana och dess storlek och rotationsperiod. Inte heller Hubbleteleskopet kan visa några detaljer om yta och form. Men observation av dess passage framför tre stjärnor i juni och juli 2017 visade att 2014 MU69 har en oregelbunden form.

Efter den obemannade rymdsonden New Horizons förbiflygningen den 1 januari 2019 visade den tillbakasända informationen på en 32 kilometer lång och 14-19 kilometer bred rymdklippa som är formad som en jordnöt. Den snurrar som en propeller. Foton visar att objektet ursprungligen var två objekt som kolliderat som nu har en smal "hals" mellan delarna.[11]

Rymdsond[redigera | redigera wikitext]

År 2015 beslutade man att låta rymdsonden New Horizons passera 2014 MU69, och sondens kurs ändrades av detta skäl. Passagen skedde 1 januari 2019 kl 06:33 CET. Då var avståndet från solen 43,4 AU, dvs 6490 miljoner km, eller 6,01 ljustimmar. De data som då insamlades gav betydligt ökade kunskaper om denna asteroid, och senare analys bekräftade att den förmodligen uppstått genom att två mindre kroppar som bildats och färdats nära varandra så småningom förenats till en, dock inte i en särskilt våldsam kollision, utan i en ganska lugn process. Kroppen har överlag rätt lågt albedo, men dock något högre i den "kragliknande" ring som uppstod där de två ursprungliga kropparna möttes.[6]

Smeknamn[redigera | redigera wikitext]

Med anledning av rymdsonden New Horizons förbiflygning, genomförde NASA en omröstning för att ge småplaneten ett smeknamn. Valet föll då på Ultima Thule. Namnet betyder "bortom Thule", en mytologisk plats långt i norr, bortom den kända världen. Namnet bedömdes passande med tanke på att småplaneten blev den mest avlägsna av alla himlakroppar som utforskats av människan. Efter att förbiflygningen var genomförd och man lärt känna mer om 2014 MU69 ansökte NASA och teamet bakom New Horizon hos IAU om ett officiellt namn, något som nu är bytt till Arrokoth. Först då vet man om småplaneten är ensam eller har en eller flera följeslagare.[12] Eftersom sondens bilder visade att det var två objekt som sitter ihop, har man kallat den större Ultima och den mindre Thule.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 2014 MU69)” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2014MU69. Läst 21 juni 2015. 
  2. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 5 december 2019.
  3. ^ [a b c] Lakdawalla, Emily (15 oktober 2014). ”Finally! New Horizons has a second target” (på engelska). Planetary Society blog. Planetary Society. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141015230432/http://www.planetary.org/blogs/emily-lakdawalla/2014/10151024-finally-new-horizons-has-a-kbo.html. Läst 21 juni 2015. 
  4. ^ ”ABSOLUTE MAGNITUDE (H)” (på engelska). NASA. Arkiverad från originalet den 9 juli 2013. https://www.webcitation.org/6HyGNdAcB?url=http://neo.jpl.nasa.gov/glossary/h.html. Läst 21 juni 2015. 
  5. ^ [a b] Buie, Marc W. (15 oktober 2014). ”New Horizons HST KBO Search Results: Status Report” (på engelska). Space Telescope Science Institute. sid. 23. Arkiverad från originalet den 27 juli 2015. https://wayback.archive-it.org/all/20150727213348/http://www.stsci.edu/institute/stuc/oct-2014/New-Horizons.pdf. Läst 21 juni 2015. 
  6. ^ [a b] Stern, S. A.; Weaver, H. A.; Spencer, J. R.; Olkin, C. B.; Gladstone, G. R.; Grundy, W. M.; Moore, J. M.; Cruikshank, D. P.; et al. (17 maj 2019). ”Initial results from the New Horizons exploration of 2014 MU69, a small Kuiper Belt object”. Science 364 (6441). doi:10.1126/science.aaw9771. https://science.sciencemag.org/content/364/6441/eaaw9771/tab-pdf. 
  7. ^ ”2014 MU69” (på engelska). MPC Database. IAU Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?utf8=%E2%9C%93&object_id=2014+MU69. Läst 21 juni 2015. 
  8. ^ ”Himlakroppen Ultima Thule slipper nazistnamn” (på svenska). Kristianstadsbladet. 14 november 2019. https://nxt.kristianstadsbladet.se/nyheter/himlakroppen-ultima-thule-slipper-nazistnamn-2. Läst 1 mars 2020. 
  9. ^ ”NASA renames faraway ice world after Nazi-link backlash”. afp.omni.se. 12 november 2019. http://afp.omni.se/nasa-renames-faraway-ice-world-after-nazi-link-backlash/a/awe985. Läst 13 november 2019. 
  10. ^ ”New Horizons Refines Course for Next Flyby”. 1 februari 2017. http://pluto.jhuapl.edu/News-Center/News-Article.php?page=20170201. Läst 16 mars 2017. 
  11. ^ Rymdsond överlevde rekordpassage, Göteborgs-Posten. Publicerat den 1 januari 2019. Läst den 2 januari 2019.
  12. ^ Talbert, Tricia (13 mars 2018). ”New Horizons Chooses Nickname for ‘Ultimate’ Flyby Target” (på engelska). NASA. https://www.nasa.gov/feature/new-horizons-chooses-nickname-for-ultimate-flyby-target. Läst 14 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=486958_Arrokoth&oldid=54433249”