Österbottniska – Wikipedia

Finlandssvenska dialekter.

Österbottniska är ett samlingsnamn på de finlandssvenska dialekter som talas i svenska Österbotten. Österbottniskan brukar delas upp i nordösterbottniska, mellanösterbottniska och sydösterbottniska.[1] Dessa varianter är inte alltid förståeliga för varandra. Nordösterbottniska talas i kommunerna Karleby, Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Pedersöre och Nykarleby. Mellanösterbottniska talas i kommunerna Vörå, Korsholm och Vasa. Sydösterbottniska talas i kommunerna Malax, Korsnäs, Närpes, Kaskö och Kristinestad. Tidigare talades även svenska i Sastmola och Björneborg i angränsande landskapet Satakunda, som språkligt anknöt sig till södra Österbotten.[2]

Prosodi[redigera | redigera wikitext]

Alla österbottniska dialekter skiljer mellan kort och lång stavelse i flerstaviga ord, men bevarad kortstavighet i enstaviga ord finns enbart i dialekterna från Maxmo och norrut i mellersta Österbotten, med undantag av dialekten i Munsala i norra Österbotten som inte har enstaviga kortstavingar. I dessa dialekter skiljs t.ex. låk ’(gryt)lock’ från låkk ’(hår)lock’ enbart genom konsonantlängden. Från Kvevlax och söderut (inklusive Munsala) har i stället vokalen förlängts i enstavingar, lå:k eller låok. Norr om Korsholm i mellersta Österbotten finns även så kallad bevarad överlängd. Överlängden uppträder främst i böjningar av ord, t.ex. i blå:tt ’blått’ eller bo:dd ’bodde’, med lång vokal följt av lång konsonant.[3]

Genus[redigera | redigera wikitext]

Precis som många andra dialekter har österbottniskan tre genus. Beroende på talsituationen kan neutrum i Närpesdialekten bland annat vara pejoriserande (nedsättande) eller vara ett tecken på att närmare kunskap om den omtalade saknas eller ange intimitet; det kan också antyda, att könet i sammanhanget är ointressant eller att det är fråga om ett barn.[4] Alltså har man särskilt i Närpesdialekten rikare möjligheter - än i många andra svenska dialekter - att använda genus för att modifiera betydelsen.

Språkprov[redigera | redigera wikitext]

Närpesdialekt inspelat 1982 av Ann-Marie Ivars (se fil för transkription).[5]

Vörådialekt inspelat 1962 av Inga-Britt Donner.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bäckström, Anna Greggas (2011) Ja bare skrivar som e låter: en studie av en grupp Närpesungdomars skriftpraktiker på dialekt med fokus på sms. Umeå: Umeå universitet.
  2. ^ Ordbok över Finlands svenska folkmål I
  3. ^ Ivars, Ann-Marie (2015). Dialekter och småstadsspråk: Svenskan i Finland - i dag och i går 1:1. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 798. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. sid. 84 
  4. ^ Nikula, Kristina (2004). Jöns Budde och finlandssvensk dialekt. En studie i genusfunktion. Ingår i: Hummelstedt, Eskil. Jöns Buddes härkomst. Om Österbottnisk dialekt från 1400-talet/ utgiven och kommenterad av Christer Laurén och Kristina Nikula. (Skrifter utgivna av Svensk-Österbottniska Samfundet r.f. 68) Vasa: Svensk-Österbottniska Samfundet r.f. Sid. 90. ISBN 951-96002-8-0
  5. ^ ”Äldre inspelning från Närpes (1982)”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 1962. https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2269_1982%253A68. Läst 28 februari 2023. 
  6. ^ ”Äldre inspelning från Vörå (1962)”. Svenska litteratursällskapet i Finland. 1962. https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2269_1962%253A46. Läst 28 februari 2023. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]